Speltyp: familjespel
Antal spelare: 2-4 Speltid: 60-90 min
Ålder: 14+ Tillverkare: Fantasy Flight Games
Designer: Andrew Fisher
Fallout shelter: The Board Game på Boardgamegeek
Jag har spenderat, en förmodligen oförsvarbar, mängd sofftid på att spela Fallout. Verklighetsflykt, önskan att utforska och den goda känslan av att bygga upp något från noll träffar liksom aldrig fel. I fantasin alltså. Hade någon dragit igång ett riktigt kärnvapenkrig är jag den förste att önska att jag fick en av bomberna mitt i pannan.
Mycket dystert. Vilken tur då att det finns brädspel. Eftersom jag, om jag får säga det själv i alla fall, är hälsosamt skeptisk till när mina favorit tv-spel blir brädspel så har jag undvikit att hoppa på tåg som Fallout: Wasteland warfare (Boardgamegeek). Men, så fick jag syn på en välbekant liten plåtlåda i butiken. Motståndskraften (och pengarna) försvann som en avlöning och Fallout shelter: The Board Game flyttade in som prydnad på hyllan ovanför mitt skrivbord.
Eftersom syftet primärt inte var prydnad så har jag så klart också tagit mig tid att utforska det brädspel som bjuds däri. Ett brädspel som… nog inte är lika bra som det är. Luddigt va? Låt mig återkomma till det.
Redan på första sidan i reglerna till Fallout shelter: The Board Game börjar igenkänningen. En rak och härligt ironisk text förklarar att valvtillsyningsmannen har dött och att en efterträdare ska röstas fram. Spelets mål blir således att generera så mycket lycka (poäng) som möjligt, vinna valet och ta över rollen som valvtillsyningsman.
Sen fortsätter det liksom bara. En valvnivå är förutbestämd av spelet vid setup och sedan är det upp till deltagarna att bygga varsin egen. Spelet avslutas när någon har byggt sitt sjätte rum (eller när hotkortleken är tom). Rummen känns genast igen från skärmen och det känns både vackert och logiskt att bygga kärnreaktorer, vattenrening och Nuka Cola-buteljering.
Hur går allt detta då till? Arbetarplacering. Från start har varje spelare två valvinvånare att placera och Fallout shelter: The Board Game fortskrider inte svårare än att dessa placeras i utbyte mot exempelvis resurser, föremål och rum. Resurserna används till att bygga nya rum, föremålen ger fördelar och extrapoäng och rummen, ja de är rum. Förutom att man vill ha många rum så vill man ha bra rum, för då tenderar övriga spelare att besöka dem i utbyte mot valfria resurser.
Den twist som kan skönjas här är att vissa av arbetarplaceringsställena är märkta med en bokstav. För den som har spelat Fallout så är S.P.E.C.I.A.L. en välbekant bokstavskombination. I Fallout shelter: The Board Game används denna på så vis att arbetarna tillfälligt kan kopplas till en viss bokstav. När de sedan ställs på en plats med samma bokstav erhåller de dubbel belöning.
Det sista att redogöra för är hoten. I början av varje spelrunda slår man tärning för att avgöra om och i så fall var sådana ska placeras ut. Hoten går sedan att smiska ihjäl med tärning (gärna i kombination med plasmapistol) i utbyte mot belöningar. Hoten låter eventuellt läskigare än vad de är för det enda de ställer till med är att de blockerar en viss plats i valvet samt att den som har sådana på sin valvnivå drabbas av minusglädje vid spelslut.
Det där lät inte så avancerat va? Det är det inte heller. Fallout shelter: The Board Game är ett, skulle jag säga i alla fall, extremt grundläggande litet strategispel med väldigt få finesser. Så pass grundläggande faktiskt att jag sällan tycker att det är spännande att fundera på mitt nästa drag. Det är i regel självklart vad som bör göras.
Grovt tillyxat: i början av spelet vill jag skaffa så många valvbor som möjligt (man kan ha maximalt sju stycken) eftersom fler av dem innebär att jag får göra fler drag. Samtidigt som det görs vill jag bygga fina rum som motståndarna besöker i utbyte mot resurser och när spelslut närmar sig vill jag ha föremål som ger mig extra lycka, plus att eventuella monster på den egna nivån måste bort.
Mitt i detta är slumpen ständigt närvarande. Tärningarna placerar ut monster varhelst de önskar och när ett rum köpes dyker kanske ett annat som är bättre upp. Julafton för den som råkar ha resurser just då. Ungefär likadant fungerar det med föremålen som rätt använda kan ge mycket fina fördelar.
Ändå… sitter jag där och myser. Fallout shelter: The Board Game är fyllt av igenkänning för den som är bekant med tv/dator-spelen. De sju arbetarna i varje färg har individuella utseenden och älskas av den som har sprungit land och rike runt efter små, men allt så viktiga bobble-heads. Föremålen, där en fin pyjamas kan ge en boost i Charisma, är precis lika fåniga och logiska som de brukar. Färgskalan består av olika nyanser av kärnvapensjuk grön och rummen har trevlig artwork. Monstren, som bland annat består av raiders, rad scorpions och deathclaws, är tryckta på genomskinliga kort vilket ger illusionen om att de verkligen står i rummet där de placeras.
Jag kan fortsätta om jag vill och här återkommer vi därför till den där luddigheten som jag nämnde ovan:
Fallout shelter: The Board Game är inte ett särskilt roligt brädspel i sig självt. Det är funktionellt, vettigt balanserat och något att pilla med, men inte mycket mer än så. Fast, när detta begränsade alster kombineras med Fallouts värld och urstarka varumärke så blir det plötsligt något annat. Charm, nostalgi och kärlek kan piffa upp det mesta! Så, om du gillar Fallout så är jag övertygad om att du kommer att han ganska trevligt i det här valvet. Annars? Nog bättre att få en atombomb i pannan.
