Speltyp: strategispel
Antal spelare: 1-5 Speltid: 30-150 min
Ålder: 14+ år Tillverkare: Paverson Games
Designer: Dave Beck
Distilled på Boardgamegeek
Under senare tid har jag tjatat en del om strategispel och tema. Främst Tea Garden och Aquaria har fått beröm för sin konstruktion men kritik för sin avsaknad av tematisk själ. Det har tänkts, spelats och samlats poäng utan att det egentligen har känts som något annat än torra transaktioner. Här, mina vänner, vill jag nu presentera den direkta motsatsen: Distilled.
Det är fortfarande ett strategispel som går ut på att samla poäng men är så genomsyrat av tematisk kärlek till destilleringens ädla konst att det nästan droppar starkt ur lådan. Under vintern har det bränts sprit i så pass stor mängd här hemma att det nästan har känts omoraliskt. Fast, så minns vi att vi bor på den skånska landsbygden och att vårt brännande inte är konstigt alls.
Nåväl. Spelarna tilldelas varsitt destilleri, samt två karaktärer med individuella förmågor att välja mellan. Karaktärerna är löst sammankopplade med det, för just det partiet, utvalda receptkortet som alla måste utgå ifrån när de destillerar. Det har också delats ut personliga, hemliga målkort plus att det ligger ett antal gemensamma mål att tävla om på bordet. Du förstår säkert: spelet börjar innan det ens har börjat. Att välja rätt karaktär i förhållande till all tillgänglig information kan vara direkt avgörande.
Ovanstående gör att upplevelsen i Distilled kan skilja sig markant från gång till gång. Viktigt ena gången är oviktigt nästa, och så vidare. Blandningen av hemliga och offentliga mål gör också att spelarna både medvetet och omedvetet ställer till det för varandra på ett både ljuvligt och våldsamt (positivt) frustrerande vis.
Spelflödet börjar med en marknadsfas där spelarna får möjlighet att köpa ingredienser, destilleriuppgraderingar och recept. Personligen trivs jag utmärkt i den här fasen eftersom den ofta blir en strategisk och spännande kamp. Man får nämligen bara göra en sak innan turen måste lämnas vidare och sedan roterar det runt, runt tills alla har passat.
I Distilled finns det både en grund- och en premiummarknad. Grundmarknaden är billig att handla på men det är på premiummarknaden som de kraftiga och poängstarka grejorna finns. Det kan därför vara en strategi att hålla sig kvar i marknadsfasen så länge som möjligt i hopp om att finfina godsaker ska dyka upp efter hand som motståndarna (kanske) handlar. Lite som årstiderna i Everdell. Jag upplever interaktionen i marknadsfasen som hög och funderar ständigt på i vilken ordning allt bör göras i förhållande till motståndarnas strategier. Som sagt, jag trivs.
Därefter är det dags att börja destillera. Här har vi ännu en fas som jag tycker väldigt mycket om, men som jag samtidigt förstår kan generera både gråa hår och vredesutbrott hos personer som kräver kontroll. Här finns ett visst mått av slump, förstår ni…
Det är nämligen så att var och en bestämmer vilken spritsort de ämnar destillera och lägger valfri mängd ingredienskort i tanken (fast i en hög). Därefter kommer en tematisk finess som är både genial, fruktansvärd och alldeles, alldeles underbar. Korten blandas och därefter plockas huvudet (det översta kortet) och svansen (det understa kortet) bort. De får inte vara med, precis som det går till på riktigt. Kruxet är ju då att rätt ingredienskort i förhållande till receptet måste finnas kvar i återstoden av högen.
Här kan jag säga att mången destillerare har önskat dränka sig i mäsken. Det är mer än störigt när fel kort försvinner och den ädla dryck som planerades blir till hembränt eller vodka. Men. Slumpen är högst påverkbar. I första hand genom att stoppa tillräckligt många saker i apparaten, det är ju bara två kort som ska bort, men också genom diverse destilleriuppgraderingar.
Vissa drycker kräver lagring på fat, medan andra går att sälja för pengar och poäng direkt. Pengar är bra på kort sikt och poäng, ja de vinner man med. Lagrad dryck genererar i regel mer poäng och pengar och kan också, något oväntat, komma med smak av gymnastikväska. Smakkorten som kommer med lagring kan kan… sätta färg på tillställningen. Ett exempel på finlagrad tequila ser du nedan…
Efter exakt sju rundor av handlande, destillerande och säljande är spelet slut och en segrare kan koras. Vid det tillfället har klockan ofta passerat midnatt, för det tar en stund att spela Distilled med 3-4 spelare. I mitt hem spelar vi ofta långsamt eftersom vi har fullt upp med att umgås samtidigt som vi tänker, men den här whiskyn är inget vi skulle få för oss att prova en vardagskväll om jag säger så.
Gällande just spelarantal så har jag en liten näsa att sticka ut. Mitt första parti Distilled skedde med endast 2 spelare och det förtog så mycket av främst marknadsfasen och tävlingen kring målen att jag rätt och slätt, tvärtemot all vishet på Boardgamegeek, avråder dig från att prova. Det blev statiskt och trist, och jag var där och då redo att förpassa Distilled till säljhögen.
Men, så drabbades jag av en vis tanke: tänk om det blir mer hålligång med fler spelare? Du som har läst allt jag hittills har skrivit förstår så klart att det blev mer ös. Mycket mer, till och med. Faktiskt så pass mycket att Distilled är den pappkartong jag spenderade mest speltid tillsammans med under 2025.
Förutom det rent tematiska måste en stor flaska beröm delas ut för produktionen. Komponenterna är vackra och påkostade och förvaringen är systematisk, där var sak har sin plats. Den här typen av kvalitet följer ofta med Kickstarter-versioner, men här har den också sipprat ner till massutgåvan vilket är fint. Tröjor och dekaler kan helt enkelt ha betydelse för den tematiska upplevelsen.
Därifrån är steget inte jättelångt till styrande marknadskrafter (läs: expansioner). Eftersom jag och mina vänner tycker så mycket om Distilled så bestämde jag mig ganska fort för att köpa de två expansionerna Africa & Middle East (Boardgamegeek) och Cask Strength (Boardgamegeek).
Det de gör, är att addera mer variation, men också lite strategisk finess. Africa & Middle East lägger till en ny ”världsdel” med alltifrån karaktärer till receptkort. Cask Strength lägger till effekter på vissa ingredienser, samt en dynamisk marknad där inköps- och försäljningspriser förändras från runda till runda.
Jag tycker att dessa två expansioner borde ha legat i lådan redan från start. De komplicerar ingenting utan gör egentligen bara spelet bättre. Så pass mycket bättre, vill jag påstå, att jag inte förstår hur man kunde släppa Distilled utan dem infogade (om inte marknadsavdelningen hade fått styra). Bara tanken på att spela utan dem känns… torftig med smak av byråkrat.
Och därmed är recensionen slut. Jag hade en episk slutkläm på gång här, men som en hyllning till destilleringskonsten så vaskar jag härmed svansen. Skål!
