Dag 3 började som alla andra dagar på SPIEL26: i kön till Asmodee-butiken. Herr Baguette skulle nu äntligen få lägga sina fuktiga små escargot-händer på ett av de sista exemplaren av Schadenfreude (Boardgamegeek). Vänlig som jag är så bestämde jag mig för att förnedra mig tillsammans med honom. Planen lyckades och nu vet du hur det gick till när jag köade inte mindre än 3 gånger till en butik jag föraktar. Självspäkning är ett ord som ligger nära till hands men vad gör man inte för spelens skull?
Därefter träffade jag Szczepan. Han köpte väldigt få spel i år och nu fick jag en redogörelse för varför. Den korta versionen är att han har flyttat till Barcelona, varför han har sålt väldigt många spel av utrymmesskäl. Som någon sorts projekt valde han sedan att lägga flera veckor på att mata in samtliga titlar han hade kvar, dem han hade sålt, vilka som var hans favoritspel (och varför) och all tillgänglig statistik från BG stats-appen i en AI-modell. AI-modellen hjälpte honom nu att avgöra vilka spel på SPIEL26 som var intressanta för honom. Helt automatiskt och utan att han behövde tänka. Smart ju!
Jag skulle vilja sätta citationstecken runt ”hjälpte” och ”smart” för som stöd till en besökare på världens största brädspelsmässa så var den en party pooper i klass med ett maginfluenseutbrott. Så fort han var intresserad av ett spel frågade han sin AI-modell som då svarade typ ”bedömer du inte att X är bättre än X så bör du låta bli att köpa”. Så han köpte inte. Han gick ju dessutom, vilket han själv erkände, miste om allt trevligt förberedelsemys så jag tror att slutresultatet blev en mindre lycklig Szczepan och enorma mängder bortslösat kylvatten.
Ett av spelen som jag var lite extra sugen på inför SPIEL26 var Almighty (Boardgamegeek). Spelarna antar rollerna som varsin asynkron gud och sedan är det bara att guda loss för allt vad tygen håller i jakt på glory-poäng. Jag lockades speciellt av de humoristiska delarna där de stackars religiösa människorna har mer eller mindre fördelaktiga effekter för den gud de dyrkar. Det går också att skicka troende man inte vill ha till andra gudar och lite take that är ju alltid kul. Dock kände jag att 60 Euro för den mängd ”spel” som erbjöds var i saftigaste laget. Jag lägger Almighty i bakhuvudet och köper eventuellt när hypen (och priset) har gått ner.
I övrigt så fortsatte SPIEL26 i mysets tecken. Ett spel som jag hade fått korn på redan första dagen var Shugendo (Boardgamegeek) och en vän till mig lovade väldigt mycket spel i liten låda. Förutom att det är otroligt vackert att titta på så bjuder det på deckbuilding med push your luck inblandat. Det jag tyckte lät både trevligt och bra. Jag bestämde mig således för att låta Shugendo vara 2026 års Kingdom Crossing (Boardgamegeek) och köpa det (om det fanns kvar) precis innan jag lämnade mässan för sista gången.
Klockan 15.00 vankades det öl tillsammans med Jesper från Spelialisten. Han var i Essen för att nätverka och knyta kontakter kring nya spel att distribuera. Samtalet pågick på både engelska och svenska eftersom vi också hade en tysk man (som drog ett skämt om andra världskriget!) till bords. Vi kom fram till att vi hade en del gemensamma erfarenheter kring de ”stora drakarna i branschen” och att det inte alltid är lätt att vara liten i kontakt med dem. Ölen satt i alla fall som en propellerkeps i blåsväder och Jesper passade även på att bjuda in mig till ett spelevent, i Veberöd, fyllt med Essen-titlar.
Kändismässigt så var det här mitt fattigaste Essen någonsin. Förmodligen är det mitt eget fel, för alla var säkert där precis som vanligt. Stefan Feld, Friedeman Friese och alltid lika glädjespridande Reiner Knizia, det var typ det. Och så lyckades jag, av misstag ska tilläggas, fotografera Mike Delisio från Dicetower när jag skulle ta en bild på Nemesis: Legacy (Boardgamegeek).
Och så var det med det för precis när jag skulle be om ytterligare en kaffedejt så visade det sig att Szczepan hade gått hem och att gänget jag skulle äta traditionell lördagsburgare med också kände sig färdiga. Sjukt då att jag, den hjärntröttaste av hjärntrötta, hade lite kräm (och pengar) kvar! Jag gjorde naturligtvis det enda rätta och bad dem att vänta medan jag köpte både Shugendo (Boardgamegeek) och Atlantis Exodus: Polymathis (Boardgamegeek). Det sista är en miniexpansion till Atlantis Exodus (Boardgamegeek) som har visat sig vara besvärlig att få tag på i Sverige. Bild på min slutliga och vuxet modesta Essen haul kan du skåda nedan.
På tal om Essen haul och modest: den totala summan de 7 personer som åkte till SPIEL26 härifrån spenderade på nya spel var cirka 4000 Euro. Då handlade undertecknad för ca 150 Euro, Herr Baguette för ungefär 40 Euro och En av dem jag inte nämner för ca 140 Euro. Resten stod de andra 4 personerna för. Så atte jodå… det är bara Essen en gång om året, vilket kanske är tur för vissa.
Den sista spelkvällen på Mercure spenderades främst med Rebirth (Boardgamegeek). Som ivrig motståndare till abstrakta spel så måste jag säga att Rebirth är otroligt mycket trevligare än det har rätt att vara. Det är rappt, trevligt och en alldeles lagom tankenöt där det gäller att bygga sammanlänkande områden, kontrollera borgar/katedraler samt utföra personliga uppdrag. På fyra personer spelade vi två partier på ungefär 1,5 timme. Geschwint!
En annan sak jag är motståndare till är det övergrepp som jag och Donnerwetter utsattes för när vi beställde öl. Glada i hågen tjongade vi ihop våra skummande glas i en lycklig skål för att… titta grimaserande på varandra. ”Det är något konstigt med denna va?” sa Donnerwetter. ”Definitivt!” svarade jag och huttade över glaset till Herr Baguette som hummade medhåll. Ölen smakade… lite diskmedel. Det visade sig att bartendern hade hällt Sprite i ölen. Språkförbistring (och rädsla för att dubbelkolla) hade förvandlat ”Stauder” till ”Radler”, vilket skapade en vedervärdig ölupplevelse. Vi fick varsin ny öl och kvällen kunde räddas utan handgemäng.
Och så vill jag då slutligen återkomma till det där med boende i Essen. Varje år är det ett skräckinjagande äventyr att hitta ett boende till rimligt pris. De senaste åren så har jag haft tillgång till en Palantir med god träffsäkerhet och jag har kunnat boka innan datumen för nästa års SPIEL släpps officiellt. Så icke inför nästa år. När datumen tillkännagavs så sprang priserna omedelbums upp till fem-siffriga belopp för fyra dagar i (inte) vackra Essen. Szczepan, som försökte boka samma hotell som det här året, blev nekad eftersom de inte hade fått datumen bekräftade och när de väl blev det så erbjöds han rum (med frukost) för 1220 Euro. På datum som inte är SPIEL kostar samma rum 380 Euro. Brädspelare har helt klart blivit en allt för köpstark grupp.
Och med det sorgliga beskedet är det dags att runda av resedagboken för i år. För att pigga upp avslutar jag med den traditionsenliga gruppbilden (som vi i år kom på att vi skulle ta först strax innan vi skulle skiljas åt i lobbyn). På återseende, säger jag!
