När dag 3 börjar känner jag mig trött och närmast färdig med SPIEL25. Kroppen gnäller nu inte bara över betonggolvet utan också över Rüttenscheisses bedrövligt hårda sängar. Likväl känner jag fortfarande en skärva av sug. Jag har nämligen, precis som förra året, sparat i princip hela Hall 3 till den sista dagen.
Egentligen är det en dum strategi. När SPIEL25 går in på sin tredje dag så är många titlar slutsålda. Det som inte redan är köpt riskerar helt enkelt att bli oköpt. Det stressar dock inte mig. Min spelbudget är mer eller mindre slut och det enda jag egentligen funderar på är om Kingdom Crossing (Boardgamegeek) ska följa med mig hem eller inte.
Nästan omedelbart fick jag syn på en miniexpansion till Atlantis Exodus (Boardgamegeek). Den kostade baaaara 10 Euro och eftersom jag ju gillar grundspelet så börjar det kittla i maggropen. Det hör till saken att jag bara har spelat Atlantis Exodus en enda gång, men minnet är vackert och… nej. Någon måtta får det vara. Jag kan ju köpa expansionen när jag kommer hem om jag skulle vilja. Jag skyndade därifrån.
Istället fick jag mig en rejäl dos av stjärnglans när jag träffade och småpratade lite med Tom och Matt från Shut Up & Sit Down. Jag har träffat många brädspelskändisar nu, men de här är nya för mig och befinner sig dessutom på någon sorts piedestal i min värld. Titta bara på bilden nedan. Vilken liten lång fanboy jag är!
Ta förresten en titt på min t-shirt ovan. Trots att jag hoppades att min Spelglädje-tisha skulle riva stället så var det ovanstående kaffekorre som fick inte mindre än fyra kvinnor att stoppa mig för att ge beröm. Tröjan är visserligen snygg, men här finner jag det vetenskapligt bevisat att det är innehållet som räknas.
I Hall 3, i det bortre vänstra hörnet från toaletten sett satt, precis som vanligt, Vital Lacerda och visade sitt nya spel. Den här gången The Great Library (Boardgamegeek) som kommer till Kickstarter senare i år. Jag hade turen att få plats vid bordet och sedan följde en närmare 30 minuter lång demonstration. Trots att rösten var helt slut efter nästan tre dagars pratande så svarade han glatt och entusiastiskt på alla frågor som ställdes.
Han verkar dessutom vara en rolig prick, Vital. När någon frågade vilken tyngd spelet hade så skrattade han och sa ”Simple, but heavy!”. På följdfrågan, hur lång tid det tog att spela, kom det mer skratt och svaret: ”Take the evening!”. Han känner verkligen sina spel, det är ett som är säkert.
Den här gången blev det förresten extra intressant att lyssna på honom för han berättade att han egentligen inte är intresserad av mekanismer. Han gillar teman och sen väljer och stjäl han mekanismer som han tycker passar. En av mekanismerna i The Great Library är exempelvis, med hans egna ord, skamlöst stulen från Caylus. Här skiner Essen och SPIEL25 igen. Jag var inte alls beredd på att Vital skulle vara så bjussig med sina designtankar och det är på något sätt en ära att få ta del av hans kunskap.
Jag bad förresten om att få ta en bild tillsammans med honom, vilket han gärna ställde upp på. När bilden var tagen tittade han upp på mig och berömde min ståtliga längd. Han påstod också att han mindes mig från förra året. Jag tar det till mig, men tror inte att det är sant.
Klockan var 14.06 när jag slutligen trillade dit. Kingdom Crossing inhandlades. Trots hot om att det skulle ha sålt slut flera gånger fanns det gott om kopior kvar. Till min glädje fick jag det också signerat av konstruktörerna Marco Canetta och Stefania Niccolini. Jag ser verkligen fram emot att testa och kanske, kanske kan jag få min 9-åriga Meeple att vara med?
Därefter var jag verkligen klar. Tur då att Szczepan hade mer att bjuda på. Först uppmuntrade han mig att pruta 10 cent hos Dice Tower. Jag behövde nämligen ett resårband att hålla min Aquaria-låda stängd med på vägen hem och ägde endast 1,90 Euro. Så nu har jag prutat framgångsrikt i Essen också. Det har aldrig gjorts förut.
En annan sak som aldrig har gjorts förut är att gå på skattjakt. Szczepan är någon sorts medlem i ett hemligt sällskap som svenska ION Game Design har. Uppgiften bestod i att besöka totalt 5 bås och säga ”The viking cat is red”. En reaktion skulle därmed uppstå. Svårigheten bestod givetvis i att vi inte visste vilka båsen var utan var tvungen att lista ut dem med hjälp av ledtrådar. Det blir roligt när personen som får höra det hemliga kodordet inte vet vad man pratar om, det är ett som är säkert. Hur som haver så löste vi det till slut så nu har Szczepan levlat i rang.
Därefter var energi, ork och SPIEL25 slut för min del. Traditionsenlig burgare stoppades in i ansiktet tillsammans med Herr Baguette och därefter bar det av till årets sista Essen-spelkväll. Jag tror att vi alla var ganska slitna så ingen hade egentligen lust till att spela något tyngre. Valen föll istället på det ultralätta men trevliga kortspelet Collect (Boardgamegeek) och det lite svårare men samtidigt lika lätta abstrakta spelet Wispwood (Boardgamegeek). Jag gillar förresten inte abstrakta spel alls, men Wispwood lyckades faktiskt lura mig att trivas.
Nu är det bara en grej som saknas va? Frukta intet, ty du ska nu belönas! Nedan finner du 8,1 kilo Essen-haul och då är inte Tenby med eftersom det blir en julklapp till mig själv när det kommer. Nu ska jag gå och leka med mina nya leksaker. Tack för att du har läst!
