Speltyp: familjespel Antal spelare: 2-4 Speltid: 45-60 min Ålder: 10+ år Tillverkare: Pegasus Spiele Swindler på Boardgamegeek
Överst på min spellista inför SPIEL22 i Essen stod Swindler. Det berodde inte, som man kanske kan tro med tanke på hur många fina spel som släpptes, på att jag hade sorterat listan efter bokstaven ”s” och det berodde heller inte på att listan i övrigt var tom. Swindler var kort och gott, som enda spel faktiskt, insorterat i kategorin ”must have”. Eventuellt sitter du och undrar varför, varför jag nu kommer att göra din tysta bön till viljes. Undrar du inte så får du stå ut ändå, sånt är livet ibland.
Det förhåller sig nämligen så att Swindler utlovar ficktjuveri, press your luck (hej Dungeon Roll och f¤%k o%# Zombie Dice) och härlig take that (inte gruppen) i viktoriansk London-miljö. Detta kombinerat med familjelättviktighet, som låter det spelas både här och där och med vem som helst, leder till slutsatsen: kan ej misslyckas (i alla fall inte grovt) och behöver införskaffas. Låt mig också, innan jag börjar redogöra för hur Swindler går till, bedröva alla pessimister med att min slutsats inte var fel.
På bilden ovan kan Swindler-spelplanen skådas. Som synes är den prydd med vacker artwork men också en karaktäristisk ram av siffror som berättar för oss att Swindler går ut på att skaffa sig så många poäng som möjligt. Poängen skaffar man genom att, medelst stulet krimskams, utföra uppdrag (till höger) eller försäljningar till hälare (till vänster). Dessa handlingar följer en så simpel fastställd ordning att det vore direkt korkat av mig att inte använda den trots stolpigheten den besvärar textflödet med. På din tur gör du följande:
- Reservera uppdrag (valfritt). Att reservera ett eller flera uppdrag innebär att man skapar sig möjlighet att uppfylla dem under punkt 3. Att ha reserverade uppdrag som inte klaras under samma tur kan dock vara riskabelt eftersom andra spelare, på sina turer, kan ta över din reservation vilket kostar minuspoäng. Uppdragen består i regel av att man ska dra, äga, kasta bort eller sälja stöldgods (brickor) av viss typ eller sort.
- Stjäl från penningpung (obligatoriskt). Välj en av de färgade påsarna och sätt din lit till sannolikhetslära och fru Fortuna. Så länge inte en dödskallebricka dras får du fortsätta så länge du vill. Dras dödskallen är stjälandet över och allt stöldgods i din ägo som har samma färg som påsen du drog ur måste återlämnas.
- Uppfyll uppdrag och/eller sälj till hälare (valfritt). Inkassera poäng för reserverade och avklarade uppdrag och sälj stöldgods till hälare. Ganska självförklarande, men se dock upp så att du inte gör saker i fel ordning! Mer än en mästerficktjuv har gjort det misstaget och skrattats ut så att kaffet skvätter.
- Ersätt avklarade uppdrag och hälare med nya (om nödvändigt). Bara gör det. Fråga inte.
- Anställ medhjälpare (valfritt). Medhjälparna kommer i form av kort som köps och dras från den vänstra högen på spelplanen. Dessa kan vara kraftfulla och våldsamt störiga vapen för att sätta skiftnycklar i hjulen på motståndarnas tjuverimaskineri. Bara vetskapen om deras existens kan sätta skräck i den mest erfarne ficktjuv och ofta framkallar medhjälparnas insatser sådana mängder skadeglädje att livslängden runt bordet ökar med flera år.
Svårare än sådär är det inte att spela Swindler. Bra va?
Det är väl lika bra att ta itu med kamelen i tältet direkt så… ja, slumpfaktorn och tur- och otursmomentet får väldigt stort utrymme i ett parti Swindler. Inte ens den vassaste sannolikhetsmatematiker kan skydda sig mot lagen om alla tings jävlighet och faktum är att det är ganska skönt. Ibland är det som förgjort och tur efter tur går förlorad på grund av dödskalledragningar och ibland är det helt otroligt vad vackert planerna kuggar i varandra och stora mängder poäng kan inkasseras i ett svep. Trösten när det går dåligt är att turen kan vända lika plötsligt och brutalt för den där Björnen som sitter på sitt juvelberg och flinar så smaklöst som bara han kan. Man får gilla läget helt enkelt för, visst kan den vara både rostig och skinande blank men, i fallet Swindler så är en spade alltid en spade. Spelet är vad det är och försöker aldrig vara något annat.
Därmed inte sagt att Swindler saknar strategiska moment. En väl uttänkt stöld och en grupp medhjälpare kan ta dig långt och jag har sett Herr Baguette promenera ett halvt varv på poängramen på ett enda drag. Visst hade han tur som lyckades (en spade som sagt), men den turen hade han aldrig fått glädjas åt utan sin egen strategiska tanke.
Jag ska inte sticka under stol med att jag är barnsligt förtjust i mekanismen ”att dra ur påse”. Den omedelbara positiva eller negativa effekten av det som dras får i alla fall min puls att förbruka extra höga siffror. Påsdragandet lämnar dessutom gott om plats att ha roligt på andras bekostnad genom att försöka förutsäga när dödskallen ska dyka upp och så vidare. En fördel i Swindler är att det aldrig råder några tvivel om vad som finns i respektive påse eftersom man kan läsa grundutbudet innantill på sin player aid och sedan är det bara att subtrahera bort eventuella brickor som ligger hos motståndare och hälare.
När sedan medhjälparkorten kommer in i bilden och den där hett eftertraktade ringen man trodde att man hade stulit visar sig tillhöra någon annan tas Swindler till nästa kulnivå. Det är roligt att tvinga någon att dra fler brickor ur påsen trots att hen inte vill. Visst kan det bli elakt ibland, men det lägger ett extra lager av strategi och spänning på påsdragarmomentet att man aldrig riktigt kan vara säker på om motståndarna har rävar bakom öronen eller inte. Medhjälparna kan förresten användas både till att hjälpa (sig själv) och stjälpa (andra), så ibland kan det vara värt att bida sin tid snarare än att använda dem vid första bästa tillfälle.
Negativt? Ja, om vi bortser ifrån huruvida man gillar tur eller inte i spel så är den enskilt största nackdelen jag kan se i Swindler att någon ibland, mest förekommande med 2 eller 4 spelare, springer ifrån eller hamnar väldigt mycket efter poängmässigt. Detta går att försöka motverka genom klokt användande av medhjälpare, men det gäller att vara vaksam. I mitt sällskap har vi haft som allra roligast med 3 spelare för då har det i regel varit jämnare partier.
Ett varningens finger vill jag också höja för de engelska reglerna som tyvärr saknar minst två meningar. Swindler är ett tyskt spel och det har uppenbarligen gått lite väl fort när reglerna har översatts. Det är inga stora saker som saknas (ofta är det sista raden i en paragraf), men det skadar inte att skaffa en tysk vän eller ett lexikon om frågor uppstår. De tyska reglerna går att hitta på Boardgamegeek.
Med det sagt så är Swindler en trevlig bekantskap som passar väl in i den lättviktiga delen av min spelsamling. Ibland behövs det inte mer än tur/otur, lite skicklighet, kaffe(!) och skadeglädje för att en spelkväll ska vara räddad. Sa jag förresten att det finns polisrazzior med i spelet? Det gör det.
