Jag borde börja i Westeros. Det är ju trots allt vad detta inlägg ska handla om – hur Anders, Martin och jag tampades om järntronen i Game of thrones – The card game ikväll. Hur vi satt där, hukade över bordet, drypandes av svett, svärandes över varandras illdåd…
Trogna läsare av Spelglädje vet att jag och Björn, medan ni andra lever livets glada dagar bland paraplydrinkar och bastkjolar, känner oss en aning nedtyngda av våra respektive skolsituationer. I lördags bestämde vi dock oss för att kasta examinationer, handledare och vetenskapliga texter åt fanders och istället ägna oss åt något som varken kräver litteraturkällor eller Harvard-metoder…
Min attityd till spelregler är ganska enkel: Regelverket finns där av en anledning, och man gör bäst i att följa det så utförligt som möjligt – men om någonting skulle råka bli fel, då är det inte hela världen. Mitt mål med spelande är ju i första hand att ha roligt, i andra hand…
Är ni införstådda med vad begreppet downtime går ut på? Det används främst på industrier, och betecknar den tid när fabriken inte är igång. Alltså förlorad nyttotid. Downtime kallas även ett besläktat fenomen inom spelvärlden – nämligen den tid när en eller flera spelare helt enkelt inte spelar…
Förmodligen är jag inte ensam om att ibland drabbas av ett ganska märkligt infall: Att känna suget efter ett nytt sällskapsspel – utan att ha något särskilt spel i åtanke. Visst är det skumt? Det är ju trots allt en sak att vara sugen på ett särskilt spel. Då behöver man bara…
Jag älskar thrillers. Hög puls, desperata jakter, lister och överraskningar. Där har ni ett recept på underhållning som heter duga. Min thrillerkärlek är vad som gör att jag tycker så mycket om Fury of Dracula – ett jaktspel från Fantasy Flight Games, i samma ådra som det klassiska Scotland Yard. Det har allt suverän spänning ska ha…