Recension: Assassin!

Speltyp: tärningsspel, nostalgispel Antal spelare: 2-6 
Speltid: Ingen vet Språk: Svenska 
Ålder: 12+ Tillverkare: Alga

Dags för lite spelhistoria och nostalgi igen kära läsare. Häromdagen rotade jag nämligen lite bland flyttkartongerna i källaren och fick där syn på en stor, röd låda med en springande man i ett kikarsikte på locket; ASSASSIN! hade åter sett dagens ljus. Jag torkade omsorgsfullt bort dammet som hade samlats efter år av förvaring och log svagt för mig själv, för trots sin blygsamma placering i flyttkartongen har ASSASSIN! en speciell plats i mitt hjärta. Utan att vara ett särskilt bra spel ska tilläggas, för det vill jag vara tydlig med att säga: ett bra spel är det sannerligen inte.

Men.

Bara en sådan sak som att det har skotthål i locket, ja RIKTIGA hål som man kan titta ut (och in) genom! De måste haft vansinnigt kul på Alga under tillverkningen i början av 80-talet och jag ser framför mig hur kostymklädda män avlossar salva efter salva med sina Tommy guns inne i fabriken, samtidigt som pappersbitar från locken, likt snöflingor, yr genom lokalen till tonerna av Dean Martins ”Let it snow”. Det måste bara ha gått till så, för det finns inget annat sätt som gör kartongen rättvisa!
Vidare representerar ASSASSIN! något så vackert som en nagel i ögat på den svenska moralpaniken. Med dagens mått mätt är spelet varken provokativt eller uppseendeväckande men 1981 när det släpptes var det tydligen en riktig smällkaramell. Det gick faktiskt så långt som att spelet drogs in mitt i julhandeln 1981 eller 1982 (uppgifterna är tvetydiga), eftersom Alga fick mycket kritik för att spelet uppmuntrade barn att lösa sina problem genom att döda.

Nåväl, nog om historia och nostalgiska anledningar till att inte kasta spelet på sophögen, för frågorna är många: Hur spelar man? Medföljer en pistol? Är det ens liite roligt?

Till att börja med, ASSASSIN! är ett skolboksexempel på ett ”Alga-spel”. Jag vill minnas att jag har definierat den termen i ett tidigare inlägg och via en snabb sökning:

”(..)kort sagt skulle jag säga att det är ett spel, inte nödvändigtvis märkt med Alga-logotypen, som innehåller en stor mängd slump och som kan spelas av hela familjen med ögonen förbundna.”

Spelplanen är otroligt snarlik den som används i Monopol, men skillnaden här är att gatorna har bytts ut mot städer som spelarna besöker genom att, ni gissade rätt, slå med tärningar och placera sin pjäs dit tärningarna skickar den. Spelets mål är att tjäna pengar, lönnmörda sina motståndare och på så sätt vara den som är sist kvar på spelplanen.

Pengar tjänar spelarna genom att flytta runt på spelplanen och handla med illegala varor såsom guld, hemligheter, krigsmateriel, diamanter, olja, konstförfalskningar och… plutonium. Varje stad på spelplanen har ett antal bestämda varor som de köper och säljer, så har du köpt på dig ett rejält lager av t.ex. krigsmateriel är det bara att låta tärningarna ta dig på en resa jorden runt innan du till slut råkar hamna på en ruta där det går att sälja eländet. Jag vet inte om det har funnits någon tanke när det har bestämts vilka städer som ska köpa och sälja vad, men jag kan inte låta bli att dra lite på smilbanden när jag noterar att exempelvis Moskva säljer plutonium och krigsmateriel, medan de gärna köper hemligheter. Likadant köper Tel Aviv hemskt gärna på sig sagda krigsmaterial och plutonium…

Nu över till det viktiga, nämligen själva mördandet; i spelmålen står ju att ASSASSIN! går ut på att vara sist kvar på spelplanen och då gäller det ju också att dela ut en örfil eller två på vägen mellan handelsstäderna. Man kan ju tycka att en, i det här spelet, så central detalj som mördandet bör ske genom en listigt utformad spelmekanism som, i alla fall till stor del, utesluter slumpmässighet. Så är det självklart inte, utan istället staplas flera slumpmoment på varandra och skulle man råka ha riktig otur så… tja, tough luck liksom. Mördandet i korthet:

1. Välj ett valfritt offer.
2. Hyr en lönnmördare av valfri kvalitet. Det finns tre prisklasser och ju dyrare, desto bättre.
3. Dra det översta kortet i lönnmördarhögen och läs upp hens egenskaper. De flesta av egenskaperna är rimligen utformade för att locka till skratt, men av yttersta vikt är vilka vapen lönnmördaren behärskar.
4. Dra det översta kortet i platshögen. Dessa kort visar på vilken plats mordet kommer att ske och vilka vapen som går att använda på den platsen. Om den hyrda lönnmördaren inte behärskar något av vapnen på platskortet misslyckas mordförsöket och spelet fortsätter.
5. Behärskar lönnmördaren däremot vapnen på platskortet dras nu det översta kortet i vapenhögen. Visar vapenkortet inte något av vapnen som finns på både lönnmördarkortet och platskortet misslyckas mordförsöket och spelet fortsätter.
6. Finns det däremot ett gemensamt vapen på lönnmördarkortet, platskortet och vapenkortet så… är det så klart dags att plocka fram tärningarna. På lönnmördarkortet finns nämligen siffror kopplade till varje vapen och nu gäller det alltså att slå någon av dem med tärningarna för att mordförsöket slutligen ska lyckas.

Viss möjlighet att försvara sig finns genom att t.ex. försöka muta den lönnmördande spelaren med 1 miljon dollar eller att försöka hyra en egen lönnmördare som livvakt. Dock finns det inget försvar som är garanterat skyddande, utan har du slumpen emot dig spelar det ingen roll hur mycket pengar du har eller hur snäll du är innerst inne. Mördade spelare tas helt enkelt ur spel och får ägna resten av speltiden åt att titta på, vilket är sådär halvkul om jag ska drista mig till en underdrift. Betänk mängden slump som varje mordförsök innehåller, så förstår ni att det blir en ganska lång väntan innan spelet tar slut och man får vara med igen. ASSASSIN! består dessutom bara av hjärndött tärningskastande där varukort och pengar byter plats beroende på vart spelarnas pjäser hamnar, så särskilt spännande eller kul är det inte att titta på. Eller ens att spela om jag ska vara riktigt ärlig…

ASSASSIN! är i sanning ett riktigt skitspel. Jag vill minnas att jag bara har spelat det en eller två gånger och trots att det nu ligger framme i alla sin prakt är chansen att jag packar upp det och spelar det lika med noll. Taktiska moment och överväganden saknas helt och spelarna är helt utlämnade till tärningarnas och korthögarnas godhet. Har man retat upp någon deltagare är chansen dessutom överhängande att man blir mördad utan egentlig möjlighet att försvara sig och det gör bara saken ännu värre. Temat i sig, att lönnmörda varandra, är faktiskt roligt men ASSASSIN! känns gravt underutvecklat och känslan är att det finns så mycket mer som kunde gjorts med spelmekaniken.
Om jag ska vara ärlig finns det många saker jag hellre hade gjort än att ge mig in i ett parti ASSASSIN!: Att titta när färgen på mitt nymålade staket torkar, att lasta en hel lastbilscontainer full med små små kuber eller att för hand tömma en sommaräng på maskrosor. Samtliga alternativ jag nu nämnde är rätt trista, men de har i alla fall egenskapen att de ger en känsla av progression, att något händer. Färgen torkar, containern fylls och maskrosorna blir färre, men i ASSASSIN! finns inget som vittnar om att man är på väg någonstans. Slumpen bestämmer allt och spelet kan ta slut efter 30 minuter eller 30 år. Ingen vet.

Okej, det där var en sågning som hette duga men för att avsluta i positiv anda då: Jag älskar kartongen med sin röda färg, sin flyende person och sina skotthål. Sen kan man ju i och för sig undra hur de tänkte när de tillverkade den, för komponenterna inuti skulle få plats i en äggkartong medan lådan har måtten 50 x 36 cm. En större mängd förpackad luft får man leta efter och  den är så stor att den inte ens passar i en rejäl bokhylla. Men nu skulle jag ju vara lite positiv, så kartongen är fin. Det är den.

Och nej, någon pistol medföljer inte. Självmordsrisken hade varit för hög.