Just nu är det verkligen inte lätt att vara en gammal hederlig brädspelare. Tiden som normalt fanns över till att brädspela finns nämligen inte längre, utan istället går tiden åt till att samla skräp, bygga läger och akta sig för radioaktivitet. Jävla Fallout 4. Det går liksom inte att komma ifrån att det känns knepigt att inte släppa in de horder av brädspelssugna vänner som har belägrat min dörr sedan förra veckan, men man kan ju ändå bara spela Fallout single player, så vad ska de göra här tänker jag?
Note to self: Jag måste verkligen skärpa mig så att det blir bättring på brädspelsfronten. Fast det får bli till helgen…
Mitt idoga Xbox-spelande innebär ändå inte att jag har slutat att tänka på brädspel titt som tätt, för det gör jag faktiskt trots mitt frenetiska skräpsamlande i ödemarken. Faktum är att mitt liv i den postapokalyptiska Fallout-världen inte skiljer sig särskilt mycket från verkligheten; även där renoverar jag nämligen mitt boende och samlar på brädspel. Mitt första hittade jag när jag utforskade mitt preapokalyptiska hem bara några minuter in i själva spelandet; spelet låg och ensamt på en hylla och hette Blast Radius. I det läget kunde jag inte interagera med det på något sätt, bara titta längtansfullt, men det spratt helt klart till lite i själen och ett sånt där nördleende prydde mitt anlete. Tydligen ska förresten spelet innehålla en bit radioaktivt material och det är ju självklart inget annat än fullständigt… genialt. Barn och radioaktivt avfall är ju som ler och långhalm har jag hört.
Sen brakade helvetet loss och det tog ungefär 200 år innan jag återsåg Blast Radius. Det låg fortfarande kvar på samma ställe, det enda som skiljde var att hyllan (och huset i övrigt) hade förvandlats till vad jag skulle kalla ”före detta”. Nu kunde jag ta upp spelet, som trots atomkrig hade klarat sig bättre än en helt vanlig postförsändelse, men tyvärr hade det bara ett materialvärde och gick inte att leka med på något sätt alls. Kort därefter hittade jag ett Donkey Kong-liknande datorspel som det gick både att spela och spara high score på och då slog det mig:
”Varför i hela fridens namn finns det spelbara datorspel i TV-spelen, men inte spelbara brädspel!?”
Hade det liksom inte varit kul att kunna koppla av från alla otrevligheter och lira lite brädspel i skenet av det radioaktiva oljefatet? En Midsommarpokal i Monopol hade liksom blivit så mycket fredligare om vardagen bestod i att bekämpa farliga plundrare. Men nej, det verkar vara svårt det här med brädspelande i TV-spel. Jag minns ju vårt gamla Chessmaster till Nintendo 8-bit och jag minns även att jag har spelat onödigt mycket MONOPOL på dator en gång i tiden, men i de fallen är ju brädspelen själva temat på spelet och inte en krydda. Det enda ”brädspel” jag kan minnas att jag har spelet i TV-spelsvärlden är Liars Dice och Poker i Red Dead Redemption, sen är det tomt. Är det någon som har fler exempel tas de tacksamt emot, för nu när jag har börjat fundera på saken blir jag så där otroligt nyfiken på om det finns fler!
Nej, nu måste jag gå och fortsätta leta efter koppar till min nödsändarsladd; det står faktiskt människoliv på spel. Och så måste jag ju så klart bygga på min brädspelssamling, det står alltid överst på listan.
