Via Spelglädjes Instagramflöde kunde man i lördags se att jag och ett gäng glada medspelare hade möjligheten att testspela Burgle bros. Det kommer både rapporter och recensioner i ämnet vad det lider, men vän av ordning, som undertecknad är, förstår att det först är dags att skriva ner några rader om när jag och Burgle bros möttes för första gången. Det vore ju nämligen kronologiskt förkastligt att göra det här i någon annan ordning; min artikelserie om Kickstarter 2015 fortsätter alltså nu med mina första intryck av Burgle bros.
I och med att Burgle bros lade till hemma hos mig betraktar jag själva väntedelen av årets Kickstarter-äventyr som avslutad. Among nobles anlände ju som utlovat i oktober medan Burgle bros behagade att vänta ända tills i mitten av november. Självklart har jag varit lite orolig över detta eftersom jag ständigt har matats med information om att hela projektet har förflutit enligt plan (vilket innebar leverans i oktober). Inte blev det bättre när jag, på spelets Kickstarter-sida, såg att många backers redan hade fått sitt exemplar medan jag själv var utan. Pessimist som jag är insåg jag mig själv besegrad, lurad och trampad på; Tim Fowers hade lurat mig på 300 spänn.
Till slut kom det dock ett mail på tyska från en transportör som hette Ship Naked. Jag minns att jag tyckte att det var ett konstigt namn på ett transportföretag, men nu när spelet äntligen har kommit fram förstår jag precis varför företaget heter som det gör. Kartongen jag fick hem var nämligen inte bara ordentligt skadad utan visade sig även sakna all form av emballage och var alltså i det närmaste onödig. Min första tanke när jag såg den svårt misshandlade kartongen var att Ship Naked verkade använda sig av det här varubudet, men ganska snabbt glömde jag bort det och började prova hur många fingrar jag kunde stoppa i hålet i paketet. Jag fick in två stycken.
Självklart hade inte den fantastiskt fräcka spellådan överlevt den lättklädda frakten utan ett av hörnen var något tilltryckt. Som prylfantast och älskare av döda ting skar det i mig att se mitt splitternya spel transportskadat, men något sade mig att det tyska transportföretaget skulle strunta i eventuella klagomål och hänvisa till att jag fick skylla mig själv som köpt ett budgetfraktat spel från andra sidan jordklotet. Fuskar en tysk miljardkoncern med sina avgasvärden kan man ju knappast förvänta sig någon yrkesheder från en liten pakettransportör så jag kommer att låta det hela bero.
Nåväl, nog om skräckfrakten och över till vad det egentligen var jag hittade i min försändelse.
Till att börja med, vilken otroligt häftig spelkartong! Den är utformad som ett höghus med en helikopterplatta på taket; utformningen är alltså inget annat än briljant till ett spel som går ut på att utföra listiga kupper mot flervåningshus. Visst är kartongen otroligt tight att packa upp och ner spelet i, men hellre det än den enorma tomkartong som t.ex. Among nobles kom i. Även innehållet får med beröm godkänt och samtliga komponenter känns gedigna och kvalitativa. Speciellt mycket gillar jag de formsågade figurerna i trä där deklaler med porträtt av skurkarna ska klistras. Visst kan det kännas lite halvdant med klistermärken på spelpjäser och ägare av Tombouctou får så klart mardrömmar om det, men i det här fallet fungerar det förvånansvärt bra. De sitter bra (i alla fall hittills), det blir riktigt snyggt och det passar perfekt in i spelets övriga grafiska profil. Det största problemet var egentligen vilka klistermärke jag skulle välja att använda eftersom varje figur kom med två valmöjligheter; jag löste det dock på ett, i mitt tycke, otroligt genialt sätt och satte en sort på varje sida av pjäserna. Något som är synd är dock att vaktfigurerna inte har några tillhörande klistermärken, med lite fantasi hade de nämligen kunnat bli minst lika roliga karaktärer som skurkarna.
Reglerna var även de utformade på ett riktigt bra sätt. Av förklarliga skäl var regelhäftet litet och behändigt, men det höll trots det en hög pedagogisk nivå och jag hade inga som helst problem att förstå hur spelet skulle spelas. Det var snarare så att efterhand som jag läste reglerna kom jag på mig själv med att sitta och flina åt spelets små finesser och jag kände ett stigande sug efter att få provspela. Burgle bros lockar verkligen den där tarmen som ständigt vill utföra omöjliga, men otroligt finurliga, heists med höga odds. Gillar man Ocean´s eleven så gillar man temat i Burgle bros det vill jag lova.
Det enda problem jag egentligen hade under min första stund med spelet var att jag bokstavligen fick göra inbrott i en av de zippy-påsar som medföljde att packa komponenter i. Det löste sig dock till slut och såhär i efterhand väljer jag att se det som en uppvärmning inför de inbrott som komma skall. Med tanke på hur lovande och problemfritt det här kändes redan vid uppackningen så har mina förväntningar så klart höjts till skyarna. Håller de? Ingen aning, det enda jag kan garantera är en inbrottsvåg med början redan ikväll (eller i lördags om man ska vara riktigt noga).
Oavsett, känn er varnade både i för- och efterskott!
