Speltyp: kortspel, familjespel Antal spelare: 2-8 Speltid: 15-45 min Ålder: 8+ år Tillverkare: Magilano Länk till Skyjo på Boardgamegeek
Frugan älskar Skip-bo. Björn älskar Skip-bo. Typ alla älskar Skip-bo. Jag… tycker att det är helt okej men spelar helst något annat. Vilket spel jag istället skulle föreslå som bjuder på motsvarande spelupplevelse har dock länge varit oklart. Fram tills nu vill säga för nu föreslår jag nämligen Skyjo varje gång (om inte någon annan har hunnit före).
Berättelsen om Skyjo och hur det spred sig som ett gäng Pandemic-kuber i min umgängeskrets är vacker och ett typexempel på hur ett spel kan briljera i förförelsens ädla konst.
Det började med att jag åkte till Umeå och besökte Worldofboardgames. Där fick jag en personlig demonstration av Måns som gärna ville visa upp Skyjo, spelet som hade blivit ett stående inslag på alla raster i butiken. Jag tyckte att det verkade trevligt och köpte ett eget som inte kom längre söderut än till Sundsvall. Där gav Frugan nämligen bort det i tidig julklapp till sin syster som, efter bara några rundor, skrev upp Skyjo på sin önskelista. På Spelexperten i Gävle köpte jag så ett nytt Skyjo som jag sedan visade för Björn. Björn i sin tur beställde ett eget, men krävde att få låna mitt spel tills hans hade levererats. När jag väl fick tillbaka det gick det varmt en hel grillkväll varpå min vän Lennartsson, som aldrig köper spel, beställde ett han också. Längre än så kan jag inte spåra smittan i dagsläget, men den är rimligen nere i Afrika vid det här laget.
Vad är då Skyjo och hur går det till? Kort sammanfattat så spelas det i omgångar fram till dess att någon spelare når 100 poäng. När det sker gäller det att ha färst poäng för då vinner man.
Vid varje omgångs start får varje spelare 12 randomiserade kort utlagda framför sig som på bilden nedan. Kortens valörer kan vara allt ifrån -2 till 12. Det gäller sedan att ta reda på vilka kort man har och, där det behövs, byta ut dessa mot så låga valörer som möjligt. När det är ens tur har man två val:
- Dra det översta kortet från den gemensamma öppna slänghögen och byta ut det mot ett av sina egna. Väljer man att byta ut ett kort som ligger med baksidan uppåt får man chansa och acceptera resultatet. Bytt är bytt, helt enkelt.
- Dra ett dolt kort från den gemensamma draghögen och titta på det. Här har man valet om man vill byta enligt reglerna i punkt 1, eller så kastar man det dragna kortet i slänghögen och vänder upp ett av sina nedvända kort.
En specialregel är att om man lyckas få samma valör på alla kort i en lodrät rad så får man kasta den raden och kan därmed bli av med många dyra poäng (som man ju inte vill ha).
På så sätt tar sig spelarna framåt till den punkt då någon av dem ”går ut” genom att vända upp sitt sista kort, varpå allas poäng räknas. En rolig detalj här är att om den spelare som ”gick ut” inte har den lägsta poängsumman framför sig räknas dennes poäng dubbelt (tvi!). Poängen förs in i protokollet och en ny omgång med nya kort påbörjas (om ingen har passerat 100 poäng, vill säga).
Svårt va? Nej, inte ett dugg. Hur ett spel i all sin enkelhet kan framkalla så mycket ”bara en gång till”-vilja övergår mitt förstånd. Men så är det, man vill spela Skyjo en gång till. Gärna flera en gång till. Björn går runt med det i sin väska om han skulle råka träffa någon att spela med, Frugan frågade mig alldeles nyss om jag ville spela (men jag skriver ju recension) och förmodligen hade Skyjo också vunnit valet i USA med MYCKET.
När jag har presenterat Skyjo för folk har jag alltid jämfört det med Skip-bo eftersom det är något många kan relatera till. Själv kallar jag Skyjo för en Skip-bo-dödare och även om inte alla håller med så håller jag själv med och väljer därför att skriva det här också. Där det i Skip-bo är relativt självklart vad man ska göra vid varje givet tillfälle menar jag att det i Skyjo erbjuds fler taktiska vägar att utforska.
Hur länge vågar jag till exempel spara på Björns avlagda 12:or i hopp om att samla en lodrät rad och bli av med dem? Vågar jag samla 10:or också? När ska jag gå ut? Vill jag ens gå ut? En ofta återkommande situation i Skyjo är när någon spelare bara har ett nedvänt kort kvar och drar ett högt kort som hen absolut inte vill ha och därför antingen måste behålla kortet eller tvingas gå ut (med potentiellt dubbelpoängiga följder). Fast både Frugan och Björn har väl färre poäng än jag? Eller har de? Deras dolda kort kan ju vara 12:or. Eller -2:or… Vinkelvolt.
Efter hand som man blir duktigare på att hantera och bedöma Skyjos ljuvliga slumper blir omgångarna ruskigt jämna och tighta. Ofta skiljer det bara några poäng och då kan så låga kort som 4:or motbevisa allt man en gång trodde var sant. Själv har jag fått över 50 poäng på en enda omgång, vilket var mycket obehagligt. Jag har också lyckats få -2, vilket var betydligt trevligare.
Negativt? Tja, det är ju inte ett särskilt tjusigt spel, det är det inte. Samtidigt är korten väldigt funktionella och tydliga och när allt kommer omkring är det så klart viktigast. Sen var det väl inget marknadsföringsgeni som klubbade igenom utformningen på lådan, för varken fram eller baksida innehåller någon annan information än att Skyjo är ett kortspel. Inget jag hade köpt på chans direkt. Sen ska man ju inte spela Skyjo om man inte trivs med slump och snabba beslut, men det tror jag har framgått redan.
Men nu är katten ute ur den anonyma lådan och jag vill både basunera ut och slå fast att Skyjo borde finnas i varje människas ägo. Köp flera och lägg i sommarstugor, cykelkorgar och foppatofflor. Och lägg ett hos farmor och farfar också, ingen kommer att ångra sig.