Speltyp: kortspel, familjespel
Antal spelare: 2-8 Speltid: 30 min
Ålder: 8+ år Tillverkare: Magilano
Designer: Alexander Bernhardt
Länk till Skyjo Action på Boardgamegeek
Det har nu gått ett antal månader sedan jag lånade Skyjo Action av Martin och lovade honom att, inom kort, skriva en recension av spelet.
Tiden gick. History became legend; legend became myth. Och i två och ett halvt tusen år förblev min Skyjo Action-recension oskriven.
Att jag dröjt så länge har sina anledningar. För det första är det roligt att ge Martin gråa hårstrån. Han ser sig själv som något slags brädspels-influencer, och som sådan måste han diarréa ur sig ”content”. Dessa tarmrörelser måste ske med samma regelbundenhet som ett schweiziskt urverk, och min oförmåga att krysta ur mig text enligt hans kalender är precis den förstoppning han ibland behöver för att behålla förståndet.
Den andra anledningen till mitt dröjsmål är att spelet inte är särskilt roligt att skriva om.
För vet ni vad? Skyjo Action fyller ett behov som exakt ingen har. Charmen med original-Skyjo är dess enkelhet: om du har koll på 3-4 grundregler så kan du spela.
Är Skyjo ett komplext spel som kräver extrem fokus och tung strategi? Nej. Är Skyjo ett spel som behöver fler och mer kryddor, i form av specialattacker och unika drag? Nej. Det är bara ett trivialt litet spel som man kan spela under tiden att man pratar om något annat; det är kortspelens motsvarighet till bakgrundsmusik. Och det behöver inga fanfarer eller champagnekorkar.
Men in träder Skyjo Action som insisterar på att göra alla de där grejerna som Skyjo inte behövde göra. Det bygger på samma grundprinciper som originalspelet: Varje spelare börjar med ett rutnät av kort framför sig, och målet är att byta ut höga kort mot lägre för att minimera sin totalpoäng. Alla strävar efter att ha färst poäng när spelet är slut.
Här gör vi en paus i recensionen och pratar om någonting roligare. Reagerade någon av er på ordet färst i föregående stycke? Förmodligen beror det på att ni fått för er att man säger ”minst poäng”. Den villfarelsen vill jag dock slå ur skallen på er. Eftersom liten är ett adjektiv som anger storlek så passar dess komparationsformer (mindre, minst) illa när vi talar om antal. Där gör sig istället kvantitetspronomenet få bättre, som vi kan komparera sålunda: få – färre – färst. Och eftersom ingen av oss skulle säga ”Jag fick störst poäng”, utan snarare ”Jag fick flest poäng”, så följer det naturligt att vi då även slutar slänga oss med lågstadiefasoner som ”Jag fick minst poäng” och ersätter detta med ”Jag fick färst poäng”.
Suck. Jag inser nu att vi måste lämna denna sexiga grammatikdiskussion och återvända till min torra recension. Tillbaka till Skyjo Action, med andra ord.
Ett av de mest betydande tilläggen i Skyjo Action är införandet av actionkort. Till exempel kan actionkort låta dig titta på ett av dina dolda kort, byta ett kort med en annan spelare, eller tvinga en motståndare att dra ett extra kort. Hade det jag nu skriver varit en positiv recension så hade jag formulerat mig ungefär så här: ”Dessa kort kan ha olika effekter som påverkar spelet på oväntade sätt, vilket ger en ny dimension av taktik och oförutsägbarhet. Dessa nya element tvingar spelarna att anpassa sina strategier kontinuerligt och hålla sig på tårna.” Det jag skriver nu är dock inte en positiv recension, så ignorera det textstycket.
Jag måste erkänna att actionkorten tvingar fram lite mer interaktion mellan spelarna, vilket kan leda till både allianser och rivaliteter. Så om man tyckte att det halvilskna gnabb som standard-Skyjo ibland kan locka fram var otillräckligt, då antar jag att Skyjo Action tillför något.
Vidare introducerar Skyjo Action också färgkombinationer och bonusar för att skapa ytterligare möjligheter till poängminskning. Att samla kort i samma färg kan ge vissa fördelar, vilket uppmuntrar spelarna att tänka på både kortvärde och färg när de gör sina val. Så än en gång: om ni tyckte att Skyjo saknade dessa inslag, då antar jag att Skyjo Action tillför någonting som ni saknade.
Alla dessa nya inslag i spelet gör att rundorna, i jämförelse med Skyjo, kan bli helt sinnessjuka rent poängmässigt. Jag har sett folk avsluta hela Skyjo Action med -30 poäng. Mer än en gång. Eller kanske snarare: fler än en gång.
Men för mig är summan av kardemumman följande: Skyjo var aldrig ett spel som behövde uppdateras, utvecklas eller kryddas. Hela poängen med det var att det var lätt att lära sig och lätt (och roligt) att spela. Det sista jag önskade mig var att någon introducerade diverse komplikationer.
Vill ni ha något svårare än vanliga Skyjo? Då rekommenderar jag varmt Svenska Akademiens grammatik (1999). Den har i ett antal år varit tillgänglig helt gratis som PDF på www.svenska.se, och erbjuder många spännande timmar av läsning om postponerade subjekt, rogativa bisatser och – ja – kvantitetspronomen.
Därmed betraktar jag denna tarmrörelse som avslutad.
Jag reser mig, torkar mig, och spolar.