Plats: Sidekicken och Makens vardagsrumsbord Ett spel: Ark Nova Fyra djurvänner: Dalkullan, Östgöten, Sidekicken och Maken
Plats: Sidekicken och Makens vardagsrumsbord
Ett spel: Ark Nova
Fyra djurvänner: Dalkullan, Östgöten, Sidekicken och MakenDet har inte direkt kryllat av speltillfällen med fyra personer i det Sidekickska hemmet de senaste åren. Pandemi och pest och allt vad det nu har varit. Men två personer som gärna bjuds in när tillfälle ges är Dalkullan och Östgöten. Detta trots att de är otroligt hårda motståndare, som båda har en tendens att vinna första gången de spelar ett för dem nytt spel. Som om inte det vore nog har de en annan tendens att sedan köpa spelet, köra det ungefär hundra gånger i veckan och, nästa gång man träffar dem, vara experter med detaljkunskaper.
Eftersom de i grund och botten är två mycket trevliga hedersknyfflar så kan man ändå inte låta bli att bjuda in dem, till exempel för att prova Ark Nova. Till saken hör dock att de är förtjusta i tablåbyggare som Wingspan och Terraforming Mars. Därtill är de stora djurvänner, med såväl safariresor som fågelskådning på sina CV:n. Det finns alltså en överhängande risk att Ark Nova kommer att passa dem som handen i handsken. Därför tog Maken och jag det taktiska beslutet att inte introducera dem till spelet förrän vi hade spelat några gånger själva, för att åtminstone försöka ha ett litet försprång innan de sätter igång med sin hårdträning. Om det räckte till vinst för hemmalaget? Låt oss återkomma till det.
Ark Nova är ett komplext strategispel där spelarna konstruerar varsitt zoo genom att placera byggnader på varsin karta och spela ut kort med djur som flyttar in i vissa av byggnaderna. Under spelets gång klättrar man på en poängbana från två håll: gröna poäng respektive bruna poäng. När någon spelares markörer möts på denna bana triggas slutomgången och ens vinstpoäng blir skillnaden mellan poängen på de två banorna. Om man inte hinner få sina markörer att mötas får man minuspoäng.
Med sju loggade spel (i en brädspelsapp nära dig) kunde vi inte vänta längre utan bestämde oss för att skrida till verket en höstig lördagskväll. Vi öppnar dörren när Dalkullan och Östgöten knackar på. Förberedelserna är klara: spelet är riggat, kaffet bryggt, vingummipåsen öppnad och nu återstår bara en regelgenomgång samt att välja varsin karta.
Ark Nova har en sympatisk funktion för att jämna ut skillnader mellan erfarna spelare och nybörjare. Det finns 8 olika kartor, men också Karta A (rekommenderas första gången man spelar, med generösa bonusar) respektive Karta 0 (rekommenderas för nybörjare efter första spelet). Filosofiskt sett kan ju alltså varken Dalkullan eller Östgöten räknas som nybörjare, men de har trots allt ett underläge och vi vill att de ska gilla spelet, så de får välja fritt. Dalkullan väljer Karta A och Östgöten Karta 0.
På sin tur kan man välja mellan 5 stycken handlingskort som ligger placerade under nummer 1-5 på ens karta och när man har använt ett kort halkar det ner till plats 1. Ju högre siffra kortet ligger på för tillfället, desto starkare blir handlingen. Förutom djurkort kan man spela ut sponsorkort, som ger diverse fördelar. Dalkullan inleder med sponsorn Federal Grants, som ger tre pengar vid varje inkomstfas. Östgöten slänger ut Zoo school, som ger 1 grön poäng (ovanligt på sponsorkort). Starka starter! Nu börjas det, tänker jag.
Själv blir jag sponsrad av en Expert in predators, som ger tre pengar varje gång någon spelar ut en predator. Men vad hjälper det när inga predatorer spelas ut så långt ögat kan nå? Vid en toalettpaus lägger jag till ”Eye of the tiger” på Spotifylistan som rullar, i hopp om att ge inspiration. Det hjälper inte. Fåglar, herbivorer och reptiler spelas däremot ut i en rasande fart. Dalkullan grubblar en stund över det latinska namnet på bisonoxe och om det inte är felstavat på kortet. Ja, ni hör ju själva varför vi ansåg att lite försprång var på sin plats…
Några av handlingarna i Ark Nova medför att en liten kaffekopp flyttas längs en bana. När koppen når slutet blir det kafferast (bildligt talat). Bland annat får då alla inkomst, men måste också slänga kort om man har fler än 3 kort på handen (alternativt 5, om man har skaffat sig ett universitetssamarbete som ökar antalet).
En timme in i spelet är alla panka. Dalkullan vill gå till kafferast genom att ta kort, trots att det är den svagaste handlingen hon kan välja. Östgöten muttrar något om att hon bara vill förstöra för oss andra som får slänga kort. ”Det är bättre att göra något som ger DIG något bra”, konstaterar han. Det är ett tveksamt välment råd. Hon ändrar sig hur som helst och det blir istället Maken som triggar kafferast och alla (utom Dalkullan) får slänga en massa kort. Maken gör sig av med en kobra, som hamnar högst upp i slänghögen och ligger där och blänger ilsket. (Trots att vi har ledlampor i takarmaturen så rymmer den dock inte, tack och lov!)
Klockan 19:30 bygger Maken ett petting zoo! Ett historiskt ögonblick. Detta har inte byggts tidigare när vi har spelat och när jag ska leta fram brickan har jag ingen aning om hur den ser ut. Ett petting zoo kan husera små harmlösa djur som marsvin och är potentiellt en poängsvagare byggnad om man inte hittar fler klappvänliga djur som vill flytta in där (det finns inte så många av dem).
Jag får ut ett par herbivorer, som är ett av bevaringsprojekten den här gången och kan därmed få in 2 gröna poäng. Är glad över detta ända tills Dalkullan spelar ut en stor emu. Ett par turer senare släpper hon nämligen ut den i det vilda och går i ett svep från 0 till 6 gröna poäng. Maken bestämmer sig för att en sällsynt ful (men poängstinn) asgam kommer att locka besökare till hans zoo. I samma veva fyller han sitt petting zoo med en känguru och landar i detta drag på ett netto av 19 bruna poäng. Ungefär här börjar jag bli lite stressad.
Dalkullan och Östgöten hänger med bra, även om det är klurigt att komma ihåg reglerna för byggande. (Det står i början av regelboken att skaparen har försökt göra spelet så verklighetstroget som möjligt och då förstår man ju varför bygglovsreglerna är lite byråkratiska.) Dalkullan spelar ut den potentiellt felstavade europeiska bisonoxen. Hon har trippel(!) rabatt på kostnaden, eftersom den är en herbivor samt har två Europa-taggar. Dessutom återanvänder hon sin 5 rutor stora, dyra inhägnad, som numera är ledig sedan emun flyttade ut. Hon leder nu på båda banorna och konstaterar: ”Nu börjar jag förstå spelet”. Östgöten har pannan i djupa veck men säger i glad ton, medan han spelar ut ett gäng apor: ”Nej men det var ju ett ganska roligt spel det här. Det är inga expansioner på gång?”
När vi passerar fyra timmars speltid börjar det ta slut på kiosker/paviljonger att bygga. Antagligen ett tecken på att det är dags att sluta bygga och börja vinna. Dalkullan uppfattar detta och innan vi hinner förbi femtimmarsstrecket släpper hon ut sin felstavade bisonoxe och triggar spelets slut genom en flodvåg av gröna poäng.
Resultatet landar på:
Dalkullan +23
Maken +14
Östgöten +13
Sidekicken: -9
Dalkullans framgångsrecept (tja, förutom att ha kartan med mest generösa bonusar) var att satsa på flockdjur som kunde dela inhägnader med varandra. Ekonomiskt och effektivt. Maken lyckades med sitt petting zoo samt en kombination av en fågelsponsor och många utspelade fåglar. Östgöten fyllde sitt zoo med apor, bland annat en klåfingrig rackare som stal 5 pengar av Dalkullan. Det bekom henne knappast, eftersom hon oftast lyckades få pengar tillbaka varje gång hon byggde något. Och vad gjorde jag själv, för att landa på minuspoäng? Det har jag tydligen ”glömt” att anteckna, men jag gick miste om att kunna släppa ut en reptil i mitt sista drag, eftersom kortet försvann strax innan (det finns en gräns för hur många släppa-ut-djur-kort som kan ligga framme).
Och här skulle vi kunna avsluta rapporten men eftersom det finns lite plats kvar på sidan (höhö) så är jag ganska mån om att berätta att vi spelade en omgång till på söndag förmiddag.
Den här gången väljer alla en normalkarta. Östgöten får ut spelets första djur, en papegoja, och passerar 5 bruna poäng (gränsen för när man kan bli föremål för attackkort, och man kan bara attackera de som ligger före en själv på poängbanorna). ”Nu kommer dom börja kasta gift och sånt på mig”, mumlar han.
Ett av bevaringsprojekten är fåglar, varför det spelas ut pippisar till höger och vänster. Själv får jag ut två snabbt och har fler på gång så jag smider planer för att bygga ett dyrt fågelhus, om jag bara kan skrapa ihop lite mer stålar. På andra sidan bordet, hos Dalkullan, är dock inte pengar något problem. Hon upprepar succédraget från igår: att få pengar tillbaka när hon bygger. ”Det är en konstig ekonomi, det där”, säger Östgöten. Det är kärvare med inkomst på normalkartorna och Östgöten studerar alla vinklar och vrår för att hitta något som ger pengar. Efter en stund har alla ont om pengar, utom Maken som har en rejäl hög. Som av en slump sitter han också närmast banken…
Vid den andra kafferasten konstaterar Dalkullan att hon har ett märkligt zoo: det har en stork och en orm. Jag lyckas bygga mitt fågelhus och ser till att det flyttar in två asgamar där, som gräver fram kort åt mig ur slänghögen. Just nu leder jag på alla banorna och njuter av ögonblicket.
Östgöten verkar vid det här laget ha fått ordning på ekonomin för han spelar ut en reptil som blir gratis. Det visar sig vara en anakonda som slingrar sig runt två av mina handlingskort och gör dem svagare. Därefter får Maken ut fyra djur i ett drag, då han har lagt en x2-bricka på sitt djurkort. Detta resulterar i 28 bruna poäng och ett rejält försprång på den banan.
En stund senare bygger Östgöten ett reptilhus. Här borde jag ha börjat ana oråd. Där visar det sig nämligen att han ska husera en pytonorm (som återigen försvagar mina kort eftersom jag har gått upp i ledning igen). Strax därefter skaffar sig Dalkullan ett näbbdjur – som tydligen är giftigt! Vem trodde det om det lilla Kalle Anka-liknande djuret? Precis när jag blivit av med allt elände kommer en boaorm, som också ska bo i Östgötens reptilhus och därför ännu en gång vill klamra sig fast vid mina kort. Puh! Vem är det som kastar gift egentligen??
Östgöten har vid det här laget 5 otäcka kräldjur och drar ifrån mig med 7 gröna poäng tack vare ett bevarandeprojekt för reptiler. Själv är jag nöjd med att vara giftfri för tillfället.
Det visar sig bli en tajt slutspurt. Dalkullan får plocka ett kort som en bonus och tar ett bevaringsprojekt som har legat ute ganska länge, till synes utan att någon har visat intresse för det. När hon plockar kortet (utan att själv ha någon nytta av det) visar dock ett besviket vrål från Maken att det visst var någon som hade haft storslagna planer för att maxa sina gröna poäng med det strax efteråt. Östgöten och jag fajtas om förstaplatsen och det är möjligt att han hade vunnit om han hade triggat slutomgången lite tidigare. Som det är nu lyckas jag dock få revansch med dunder och brak.
Resultatet blir:
Sidekicken +38
Östgöten +24
Maken +19
Dalkullan: +13
Och efter denna spelomgång var det dags för gästerna att återvända hem – och antagligen trycka på köp-knappen. Fram tills att de gör det ska jag passa på att njuta i fulla drag av denna sällsynta vinst.
