Speltyp: familjespel
Antal spelare: 2-5 Speltid: 20-90 min
Ålder: 10+ år Tillverkare: Days of wonder
Designer: Rob Daviau, Mat Leacock, Alan R. Moon
Ticket to ride legacy: Legends of the West på Boardgamegeek
Minns ni den här texten om Ticket to rides återkomst? Kampanjen är nu, efter ganska många planeringsmässiga om och men, färdigspelad. Den långa verkställighetstiden beror på att det visade sig vara småbesvärligt för fem medelålders människor att sammanstråla med någon sorts regelbundenhet. Vem kunde ana!? Extra svårt blir det förresten när en av dem är min bror, är extra medelålders och ”bara ska spela färdigt de sista tre moderatbandyhålen” medan vi andra sitter och väntar på att den inplanerade spelträffen ska börja. Sådant stjäl energi.
En annan sak som stjäl energi är Ticket to ride legacy: Legends of the West. Trogna läsare av Spelglädje vet att undertecknad har en hälsosam aversion mot Ticket to ride i allmänhet. För mycket slump, för mycket stress och på tok för mycket ångest över att inte hinna bli färdig innan någon avslutar speleländet (för att de hade mer tur med sina kort).
Samtidigt och med ovanstående sagt: Ticket to ride legacy: Legends of the West är det överlägset bästa Ticket to ride jag har spelat. I hela mitt liv!
Hetsa dock inte upp dig för mycket om att gamla hundar kan lära sig sitta och så vidare, för Ticket to ride legacy: Legends of the Wests största problem är att det fortfarande är Ticket to ride. Kvar finns allt det där som jag har lärt mig att hata genom åren, de första partierna var en enda lång spelmässig ångestattack, men samtidigt levererar kampanjen något som… intresserar och lockar.
Många gånger har jag upptäckt att det har funnits ett sug efter att få spela Ticket to ride legacy: Legends of the West trots att jag i samma tanke hellre åt Björns tånaglar än att spela Ticket to ride. Mycket märkligt, men samtidigt logiskt på något sätt.
Ticket to ride legacy: Legends of the West adderar nämligen fler strategiska moment och fler sätt att samla poäng efter hand som kampanjen pågår. Det innebär att jag med ett visst lugn har kunnat titta på medan Frugan har plöjt genom biljetthögen som den slåttermaskin hon är, samtidigt som jag har vetat att mina poäng till stor del kommer från annat håll i just det partiet. Partierna blir också längre och längre, vilket gör att den där stressen jag brukar känna dämpas av att kartan är stor, trängseln mindre och tågvagnarna fler.
Märk dock väl och känn dig varnad: de tillagda strategiska momenten och den förlängda speltiden är tveeggade svärd utav bara fasen eftersom du titt som tätt ändå kan bli skoningslöst ticket to rajdad av plötslig och fullständigt orättvis slump. Här glor jag extra mögigt på högen med händelsekort som innehåller några riktigt räliga exemplar.
Av händelsekortsanledningen så har jag, som mina motståndare gärna har påpekat, utsöndrat en mängd ångestdämpande läten under vårt spelande. Detta har naturligtvis irriterat samtliga runt bordet eftersom det i slutet har brukat lösa sig ganska vettigt för mig. Samtidigt så har jag också haft ett Bondespelet-ögonblick™ där jag har lämnat bordet i vredesmod för att ”gå ut och flytta vattenspridaren”. Sådana ögonblick upplever jag och vi aldrig längre, faktiskt inte sedan den där gången med Bondespelet, men Ticket to ride legacy: Legends of the West klarade biffen. Det är helt enkelt inte roligt att sitta och bygga strategi i över en timme och få allt raserat baserat på att Lennartsson drog ett visst händelsekort vid exakt fel tidpunkt.
Men så kommer de där partierna, för min del mer och mer ju längre kampanjen pågick, då strategi och tänk utanför den normala Ticket to ride-boxen belönas, och så har jag blivit glad igen. Ticket to ride legacy: Legends of the West har faktiskt gjort sig förtjänt av en rejäl klapp på axeln för sin insats. Kampanjen är trevlig och jag upplever att den är frikostig med nya moment, regler och möjligheter utan att för den sakens skulle krångla till grundspelet allt för mycket.
Tematiskt är det väl ingen särskilt minnesvärd historia, men konstruktörerna har ändå gjort ett tappert försöka att infoga små berättelser och händelser för att skapa sammanhang och flöde i spelet. En favorit hos mig är vykorten, som går att tillskansa sig genom att klara specifika biljettkort, som ger kort- och långsiktiga fördelar. Där hittar man små vardagsberättelser som, om man tar sig tid, låter en flytta ner från sitt helikopterperspektiv och vara med på gräsrotsnivå för en stund.
Plus vill jag också ge för att varje partis vinnare belönas och för att den som kommer sist får hjälp att göra bättre ifrån sig nästa gång. På så vis jämnas spelandet ut på ett smidigt sätt utan att någon känner sig orättvist behandlad (av något annat än att Ticket to ride beter sig som Ticket to ride alltså).
Du har nu läst 770 raljanta och ärliga ord om Ticket to ride legacy: Legends of the West. Som grund för detta har jag spenderat 18 timmar och 16 minuter på att dricka kaffe, bygga räls och jaga bort amerikansk ursprungsbefolkning. Jag har förlorat 75% av våra 12 partier, sprängt 200-poängsvallen vid ett vackert tillfälle och vunnit över Frugan (som planenligt tog hem hela tjottaballongen) inte mindre än 3 gånger. Så vad känner jag?
Jag är nöjd. Och om du tycker att ”nöjd” låter som ett svagt betyg så minns vad jag skrev om Björns tånaglar ovan. Risken att du, som tycker att Ticket to ride är roligt, ska tycka något annat än att det här är en fantastisk spelupplevelse är alltså mindre än Björns… testosteronhalt.
Så det är med rodnade kinder och sänkt blick som jag rekommenderar Ticket to ride legacy: Legends of the West till (nästan) alla och envar. Kan det möjligen stanna mellan oss? Jag trivs inte med den här bilden av mig själv. Förresten! Nu när kampanjen är över så har vi ett alldeles egenskapat Ticket to ride att (inte) spela framöver. Det betyder ju att jag äntligen kan jag sälja mitt Ticket to ride: Europe!
Så, nu känns det bättre igen. Men seriöst. Känner du minsta kärlek inför tanken på att spela Ticket to ride? Köp, köp, köp. Du och dina vänner kommer att bli glada.
P.S. Du märkte kanske att en hel recension har tuffat förbi utan att jag nämnt ett dugg om hur själva spelandet i Ticket to ride legacy: Legends of the West går till? Det beror på att jag vill undvika spoilers och räknar med att du redan är befläckad eller har läst min recension av Ticket to ride: Europe. D.S
