Speltyp: strategispel, familjespel
Antal spelare: 1-4 Speltid: 30-45 min
Ålder: 14+ år Tillverkare: Mayfair Games, Lookout Spiele
Designer: Phil Walker-Harding
Bärenpark på Boardgamegeek
Sommaren är kommen och här sitter jag och funderar på varför det är just jag som skriver den här recensionen. Bärenpark, ett spel om att bygga björnparker borde väl rimligen recenseras av Björn? Så känns det i alla fall, men eftersom han har tagit flera månader på sig att recensera Skyjo Action, fortsättningen på ett av hans favoritspel Skyjo, så tänker jag att jag helt enkelt, liksom han, skiter i rimligheter och kör på med mitt. Det blir alltså jag, Martin, som nu sätter tänderna i Bärenpark.
Som redan framgått går Bärenpark ut på att spelarna ska försöka bygga varsin Björnpark, Park D´ours, Medved Park eller möjligen en Park Nied´zwiedzi beroende på vilken startbricka som väljs. I ett försök att… jag vet inte, så har konstruktören nämligen kopplat dem till olika länder (som eventuellt gillar björnar mycket?). Att bygga björnparker är hursomhelst förknippat med poängsamlande, så den som samlar flest poäng vinner.
När samtliga spelare har valt startbricka så är det dags att börja bygga och för att förstå hur det går till så ber jag dig, vänligt men bestämt, att ta en titt på bilden nedan. Där syns nämligen toaletter, matstånd, djurhus, djurhägn, björnstatyer och allt annat man kan tänkas behöva till ett genomsnittligt björnparksbygge. Jag tror också att du, när du gluttar på bilden, inser att någon sorts Tetris-pussel lurar runt hörnet?
Så är det mycket riktigt och om du nu sänker blicken och istället tittar på bilden nedan så ser du att min björnpark minsann redan har påbörjats. Detta har jag lyckats med genom att följa Bärenparks busenkla spelflöde där jag:
- Placerar ut en bit från mitt lager
- Kontrollerar vilka symboler jag täckte över med den nyss placerade biten och roffar åt mig nya bitar från spelplanen till mitt lager
- Placerar ut en av björnstatyerna om min djurparksbricka är full
Det är inte svårt alls faktiskt. Om du nu, istället för att bara titta på en av bilderna, övar simultanförmåga och håller lite koll på båda så ska jag förklara lite mer om punkt 2. Täcker jag över en grön skottkärra får jag plocka från området längst till vänster där toaletter, lekparker, matstånd och vattendrag finns. Dessa ger inga poäng alls men är nyttiga när man vill ha sin bricka fylld på ett smidigt sätt. Täcker jag en cementbil får jag plocka det översta djurhuset av valfri sort, täcker jag en grävmaskin får jag plocka en inhägnad och om jag täcker över byggarbetarna får jag plocka en ny björnparkspricka och addera den till min park. Husen och inhägnaderna ger poäng när de ligger i parken, men det gäller att vara snabb att samla dem eftersom de blir mindre och mindre värda längre ner i högen.
Skulle jag, oavsett om det var skicklighet eller ren röta, täcka flera symboler samtidigt så får jag utföra dem alla i valfri ordning. Viktigt att komma ihåg är att det är strängeligen förbjudet att bygga på hålet, då detta är reserverat för björnstatyerna som endast får placeras ut när resten av brickan är full (och ja, även björnstatyerna minskar i värde efter hand). Spelslut triggas då en av spelarna har fyllt upp fyra parkbrickor och kort därefter räknas respektive poäng samman. Vi har en vinnare och en eller flera förlorare!
Bärenpark är ett sådant där spel som har funnits i min samling länge utan att göra något större väsen av sig. Jag minns att jag spelade det första gången med min brors utomordentligt gräsliga ex och att det sedan dess har hittat ut på bordet väldigt sporadiskt. När jag funderar över vad sällanspelandet kan bero på så blir slutsatsen den att Bärenpark tyvärr inte räcker till för att kittla mina knölar i tillräcklig grad. Spelupplevelsen har efteråt, hur trevlig den än är (och det är den), de senaste gångerna alltid lämnat samma känsla som man får när man äter valfri GB-glass: ”Jaha, det var alltså inte mer? Vad gör vi nu då?”. Man väntar sig liksom Patchwork, men upptäcker att det är Skip-bo som ligger på bordet.
Detta beror inte på att Bärenpark är ett dåligt spel utan snarare på att jag och vi här hemma gärna tar oss an spel med fler betydelsefulla avvägningar och beslut. Grovt förenklat blir Bärenpark, för oss, en ganska tankefri tävling om att bygga snabbt samtidigt som många symboler täcks så att de dyra björnstatyerna och hägnen/byggnaderna kan tas före motståndarna. Själva Tetris-pusslet jag nämnde ovan blir aldrig varken klurigt eller besvärligt eftersom det mesta får plats förr eller senare och på ett eller annat sätt. Den där bitterljuva tillfällena då ens väsen skriker ”mitt liv hänger på att just den biten hamnar i min park” uppstår aldrig och skulle någon stjäla en bit finns det alltid en lösning. Så hur mycket jag än tycker om spelidén, den tyska Uwe Rosenberg-doftande lådan och den alldeles ljuvliga artworken på framför allt brädet där parkbitar roffas så behöver jag därför inse att Bärenpark inte är ett spel för mig och min grupp. Vi har helt enkelt växt ifrån den lättsmälta elegans som spelet levererar.
Men, med ovan sagt så förtjänar Bärenpark ändå en skopa kärlek. Det är fortfarande en trevlig spelupplevelse att befinna sig i och även om jag nu har förstått att jag inte ingår i målgruppen så finns det väldigt mycket brädspelsmys att hämta för mer mugglar-fyllda sällskap än mitt. Det här är ett spel som skulle vara ett givet alternativ om mina svärföräldrar skulle önska sig lite finkultur och till och med det där räliga exet min bror släpade in verkade trivas någorlunda i den lättsamma upplevelsen. Bärenpark ger känslan av att spela ett ”riktigt” brädspel utan att för den sakens skull vara krångligare att förstå än förskräckliga Bondespelet.
Något som tilläggas bör är att det medföljer avancerade regler, där uppdrag av varierande sort introduceras. Det kan då handla om att bygga sin park på specifika och, i det här fallet, mer poänggivande sätt. Dessa tillför helt klart något till spelet, men komplicerar inte saker på ett sätt som gör det särskilt mycket mer intressant för mig medan de definitivt skulle hindra exempelvis min svärfar ifrån att skåda ljuset på brädspelskulturens lyckliga gata. Det är svårt att både ha och äta kakor.
Så… Bärenpark kommer att få bo kvar i samlingen. Jag kommer förmodligen aldrig att ta fram det till en spelkväll med mina invigda vänner, men som självutnämnd ambassadör för vår underbara hobby tycker jag att det är viktigt att äga minst ett spel för varje tillfälle. Vem vet? Kanske kommer brorsan dragande med ett nytt skåp framöver och då gäller det att vara beredd.
