Igår gav fyra sig fyra dumdristiga icke-arkitekter i kast med sällskapsspelet Bandu. Vad kan då vara mer passande än att jag redogör för spelandet i mitt första inlägg här på Spelglädje? Bandu är ett underbart sällskapspussel som med stor tydlighet illustrerar varför folk som jag gjorde rätt i att inte bli ingenjörer. Alla spelare får konstruera vars ett torn. Tornen i fråga pusslas ihop med bitar som designats just för att – det måste sägas – *inte* passa ihop. Målet är…