Var det längesedan du öste en läckande båt? Längesedan du kissade i motvind? Eller kanske länge sedan du försökte befria ditt hem ifrån bananflugor? Då tror jag att du har börjat bli allt för bekväm i livet och är i behov av att prova på In the year of the dragon. Liksom ovanstående sysselsättningar…
Det första spelet vi plockade fram var Shadow Hunters – ett nyförvärv vars behändiga lilla låda anlände med posten i måndags. Eftersom spelet var helt nytt fick jag inleda med att förklara reglerna. Detta gjorde jag så pedagogiskt jag kunde, och jag tror inte någon hade några invändningar mot just min pedagogik. Det var dock inte i själva pedagogiken som problemet…
Spelglädje är fortfarande en sida i sin barndom. En vacker dag kommer vi svepa över världen till tonerna av Chariots of fire-musiken… men för tillfället håller vi fortfarande på att lära oss gå. Man får ta allt i små steg, vet ni. Med andra ord: Martin och jag kommer att lägga till, dra ifrån och…
Det finns många spel som jag betraktar som klassiker, och det finns många spel som jag vill återvända till på stadig basis. Men egentligen finns det bara ett enda lir som uppfyller båda kriterierna, och det är Skip-bo. Skip-bo, från tillverkarna bakom Uno, är ett kortspel utan tema. Det har ingen berättelse, inga trevliga…
För många människor är ”att spela spel” synonymt med att man med hjälp av en eller flera tärningar förflyttar en pjäs på en spelplan. För mig är det inte alls på det viset, utan snarare är det så att de spel jag spelar helt och hållet saknar tärningar, och därför känns det ibland oerhört skönt även för mig att plocka fram…
Man vet att en Paralyserad spelare är i farten när tempot i sällskapsspelet plötsligt stannar av totalt och ingenting händer, samtidigt som den person vars tur det är, lutar sig över spelplanen, intensivt fokuserad, och börjar stöna att ”det här går inte”. Svett och svordomar kompletterar scenen – samtidigt som den värdefulla speltiden tickar bort…
Somliga är aggressiva. Andra återhållsamma. Vissa planerar allting i detalj; andra hanterar situationer efterhand som de uppstår. Någon kräver att regler följs till punkt och pricka. Ytterligare någon betraktar regler mest som riktlinjer att vända sig till i nödsituationer – men allra först då, och helst inte alls. Ja, sätten att sällskapsspela är nästan lika…
Jag är ett stort fan av humoristiska kortspel som är lätta att spela och som även innehåller en rejäl skopa av backstabbingmöjligheter. Med de kraven investerade jag i Spank the monkey, men även om spelet både är humoristiskt och rejält backstabbingvänligt har jag tyvärr en del funderingar kring det…
Efter att ha läst Björns syn på det där med att vinna eller förlora i brädspel, känner jag att det vore på sin plats även för mig att skriva några rader i ämnet. Björn har helt klart rätt i det mesta han skriver, jag vill egentligen bara hålla med och eventuellt glänta lite på helvetets portar…
Du är handelsman. Det är även dina motspelare. Alla vill ni roffa åt er maximalt med pengar – men för att lyckas med det måste ni förhandla och köpslå med varandra. Beskrivningen ovan stämmer in på många olika spel. Få lir har dock lyckats med konceptet i samma utsträckning…