Tystnaden är laddad; spelarna är fokuserade som lasrar. I deras sinnen snurrar kugghjul i hiskeliga maskinerier, kalibrerade med ett enda slutmål i sikte: Att ta hem spelet. Att segra. Att tillintetgöra motståndarna. Spelaren vars tur det är har funderat länge på sitt nästa drag. Så pass länge att…
Regnet smattrar mot taket på den dunkla, halvtomma lagerlokalen och de enda ljuskällorna är enstaka billyktor som passerar förbi, samt en naken glödlampa som hänger över ett gammalt campingbord. Runt bordet sitter ett gäng skumma typer och i glödlampans sken ligger en hög med pengar. Ett rån har begåtts…
Spänningen är olidlig kring spelbordet. Oavbrutet byter kort, råvaror och pengar ägare när spelarna försöker maximera sina tillgångar i jakten på slutsegern. Speciellt en spelare verkar framgångsrik, för framför hen ligger kort och råvaror uppradade i stora högar och detta trots att hen inte alls deltar i de hårda slutförhandlingarna. Det står snart klart…
Det måste finnas ett användningsområde för Roborally inom psykiatrin. Det bara måste. Jag har svårt att tänka mig ett bättre verktyg för att utvärdera hur människor hanterar stress och motgångar. Låt mig bara ge några få exempel på vilka reaktioner spelet kan framkalla. Vissa spelare bara skakar…
Var det längesedan du öste en läckande båt? Längesedan du kissade i motvind? Eller kanske länge sedan du försökte befria ditt hem ifrån bananflugor? Då tror jag att du har börjat bli allt för bekväm i livet och är i behov av att prova på In the year of the dragon. Liksom ovanstående sysselsättningar…
Det första spelet vi plockade fram var Shadow Hunters – ett nyförvärv vars behändiga lilla låda anlände med posten i måndags. Eftersom spelet var helt nytt fick jag inleda med att förklara reglerna. Detta gjorde jag så pedagogiskt jag kunde, och jag tror inte någon hade några invändningar mot just min pedagogik. Det var dock inte i själva pedagogiken som problemet…
Spelglädje är fortfarande en sida i sin barndom. En vacker dag kommer vi svepa över världen till tonerna av Chariots of fire-musiken… men för tillfället håller vi fortfarande på att lära oss gå. Man får ta allt i små steg, vet ni. Med andra ord: Martin och jag kommer att lägga till, dra ifrån och…
Det finns många spel som jag betraktar som klassiker, och det finns många spel som jag vill återvända till på stadig basis. Men egentligen finns det bara ett enda lir som uppfyller båda kriterierna, och det är Skip-bo. Skip-bo, från tillverkarna bakom Uno, är ett kortspel utan tema. Det har ingen berättelse, inga trevliga…
För många människor är ”att spela spel” synonymt med att man med hjälp av en eller flera tärningar förflyttar en pjäs på en spelplan. För mig är det inte alls på det viset, utan snarare är det så att de spel jag spelar helt och hållet saknar tärningar, och därför känns det ibland oerhört skönt även för mig att plocka fram…
Man vet att en Paralyserad spelare är i farten när tempot i sällskapsspelet plötsligt stannar av totalt och ingenting händer, samtidigt som den person vars tur det är, lutar sig över spelplanen, intensivt fokuserad, och börjar stöna att ”det här går inte”. Svett och svordomar kompletterar scenen – samtidigt som den värdefulla speltiden tickar bort…