För många människor är ”att spela spel” synonymt med att man med hjälp av en eller flera tärningar förflyttar en pjäs på en spelplan. För mig är det inte alls på det viset, utan snarare är det så att de spel jag spelar helt och hållet saknar tärningar, och därför känns det ibland oerhört skönt även för mig att plocka fram…
Man vet att en Paralyserad spelare är i farten när tempot i sällskapsspelet plötsligt stannar av totalt och ingenting händer, samtidigt som den person vars tur det är, lutar sig över spelplanen, intensivt fokuserad, och börjar stöna att ”det här går inte”. Svett och svordomar kompletterar scenen – samtidigt som den värdefulla speltiden tickar bort…
Somliga är aggressiva. Andra återhållsamma. Vissa planerar allting i detalj; andra hanterar situationer efterhand som de uppstår. Någon kräver att regler följs till punkt och pricka. Ytterligare någon betraktar regler mest som riktlinjer att vända sig till i nödsituationer – men allra först då, och helst inte alls. Ja, sätten att sällskapsspela är nästan lika…
Jag är ett stort fan av humoristiska kortspel som är lätta att spela och som även innehåller en rejäl skopa av backstabbingmöjligheter. Med de kraven investerade jag i Spank the monkey, men även om spelet både är humoristiskt och rejält backstabbingvänligt har jag tyvärr en del funderingar kring det…
Efter att ha läst Björns syn på det där med att vinna eller förlora i brädspel, känner jag att det vore på sin plats även för mig att skriva några rader i ämnet. Björn har helt klart rätt i det mesta han skriver, jag vill egentligen bara hålla med och eventuellt glänta lite på helvetets portar…
Du är handelsman. Det är även dina motspelare. Alla vill ni roffa åt er maximalt med pengar – men för att lyckas med det måste ni förhandla och köpslå med varandra. Beskrivningen ovan stämmer in på många olika spel. Få lir har dock lyckats med konceptet i samma utsträckning…
Om ni ibland vaknar mitt i natten och undrar hur pass annorlunda era liv skulle ha varit om ni istället följt era drömmar och blivit bönfarmare – för just er finns kortspelet Bohnanza. Spelarna ikläder sig rollen som bönder. Uppdraget är enkelt: odla bönor, skörda bönor, tjäna pengar. Vinner gör den som har mest pengar när spelet är slut.
Kära sällskapsspelare, Välkomna till Spelglädje – en blogg om sällskapsspel, skriven av två entusiaster: Björn och Martin. Vår ambition är att driva en svenskspråkig blogg om sällskapsspel som uppdateras på veckobasis. Det finns många bloggar på svenska som uppdateras frekvent, och det finns även många sällskapsspelsbloggar. Men någon givande kombination av dessa har vi inte…
Först och främst: Jag brinner precis lika mycket som alla andra sällskapsspelare för att vinna. Att ha flest poäng, mest pengar; att utrota alla fiender, att vara siste man på plan – det är viktiga grejer. Och jag vet att segerns sötma är extra välsmakande om ens motspelare får tvinga i sig nederlagets bittra blask.
Agricola – Farmers of the moor är en expansion till spelet Agricola, och ni som har läst min recension undrar nu säkert: ”Vad i hela fridens namn ska han med en expansion till, han var ju frustrerad på gränsen till panik bara av grundspelet?” Jag vill börja med att säga att frågan helt klart är berättigad. När grundspelet redan innehåller…