Att handla med konst kan vara en djungel, och vill man göra de stora klippen kan det dessutom vara förenat med att riskera sin ekonomiska framtid. I Modern art slipper du de där riskerna, och som grädde på moset slipper du dessutom hänga upp tavlorna på din vägg. Vinst för alla alltså, förutom de som förlorar spelet så klart.
Din stad blomstrar och är ytterst nära att ta dig till segern. Din hemliga roll som arkitekt ger dig möjligheten att bygga flera nya byggnader och du behöver bara två, inget kan stoppa dig nu! Plötsligt står du öga mot öga med en lönnmördare som glatt säger ”Jag väljer att mörda arkitekten!”. Alla dina planer…
Häll upp whiskyn och snoppa av cigarrerna. Polera konferensborden och plocka fram era mest fejdstinna humör. Det är nämligen dags för I´m the boss – ett spel så giftigt att det skulle få karaktärerna i Dallas eller Game of thrones att överväga ett stilla klosterliv.
För några år sedan kastade jag min första blick på Shadows over Camelot; jag vill minnas att det var i en broschyr som medföljde Ticket to ride (ur allt ont kommer något gott). Spelet företrädde något som på den tiden var nytt för mig, nämligen samarbetsspel. I ett samarbetsspel är kampen…
Liksom Kristian har jag ett exemplar av Power Grid i min garderob, och som den expansionssamlare jag är har jag självklart också en expansion till det: Power Grid – The new power plant cards. För den intresserade finns det för övrigt en mängd olika kartor att köpa separat till Power Grid; något jag själv har låtit bli då jag tycker att det räcker alldeles utmärkt med de två kartor (USA och Tyskland) som medföljer i grundutgåvan.
När man läser att ett spel ligger på BoardGameGeek:s 10-topplista så skruvas förväntningarna självklart upp rejält. Power Grid (eller Funkenschlag som är det fantastiska namnet på den tyska förlagan) sällskapar ju med spelgiganter såsom Puerto Rico och Agricola på listan och två av designern Friedemann Frieses…
En insikt som drabbat mig när jag försökt skriva denna artikel: Det är svårt att recensera abstrakta spel. ”Nej, Björn!” utbrister nu någon ömsint läsare. ”Var inte så hård mot dig själv! Du är ju brädspelsrecensionernas Shakespeare. Inte ska du prygla dig själv med oförtjänt ödmjukhet!”
I mitt spelintresses gryning köpte jag de flesta av mina spel begagnade på nätet. För en person som ännu inte hade vågat ge sig på spel med engelska regler var detta ett sätt att få tag i roliga och till viss mån klassiska svenska spel billigt. Ett av spelen jag köpte under denna period var Ostindiska kompaniet konstruerat av…
Ett datorvirus. Det är så jag bäst skulle beskriva kortspelet Android: Netrunner – det är ett datorvirus. Det har tagit sig förbi min brandvägg, satt mitt virusskydd i karantän, infekterat…
Hör upp alla Ticket to Ride-älskare! Alla hatare också faktiskt. Och när jag tänker efter så gäller det här självklart även er som inte faller in i någon av de kategorier jag just nämnde, ingen ska lämnas utanför. Så, hör upp alla! Är ni sugna på ett lättillgängligt familjespel, som påminner en del om Ticket to ride…