De senaste åren, ja faktiskt ungefär sedan The Crew: The quest for planet nine landade, så har intresset för små enkla kortspel fått en ny renässans här hemma. Barndomens minnen där jag spelade Casino och Hjärter med farfar har en extra fin plats i mitt hjärta och när jag nu börjar bli en gammal farbror själv är det extra sköna minnen att komma i kontakt med…
Alla har vi rimligen en aversion mot att desarmera en bomber. Klockor som tickar, svett som rinner, kablar i onödigt många färger och ett omedelbart hot om att förintas på en tidsenhet så kort att Frodo Baggins framstår som en jätte. Sånt vill man slippa, helt enkelt. Precis detta är anledningen till att Bomb Busters lockar mig så mycket…
Du kanske har lurats att tro att jag var klar med dag 1 på mässan i det förra inlägget? Det stämmer inte. Faktum är att jag gjorde så mycket där och då att det liksom behöver spilla över även i den här delen av resedagboken. Jag hann till exempel, med mitt nyinköpta Tomas Holek-spel Tea Garden under armen, uppröras småvåldsamt över att förlaget bakom Holeks andra titel Galileo Galilei hade mage att ta 5 Euro för en promo till nyss nämnda spel. Varför i hela friden…
Herrlof, Herrlof. Ursäkta min franska, men vad i hela helsinki betyder egentligen det? Jag har så klart googlat nu, men fram tills nyss ägnade min hjärna sig åt att hitta på mer eller mindre rimliga betydelser. Min favorittolkning är nog den om att Herr Löf är en avlägsen och extremt efterhängsen släkting som dyker upp hos Herr Padda när det ska till att susa som allra mest i säven, men jag skulle också vilja slå ett slag för att Herrlof skulle kunna…
Sommar. Lata dagar i skuggan, jordgubbssaft med sugrör, bad, glass, kallt kaffe och… Spiel des Jahres. Nu verkar det ju som att jag tycker att utdelandet av nämnda pris är en av de årliga sommarhöjdpunkterna, men det är helt fel. Ska jag vara ärlig blir jag lika överraskad varje år över att det har varit dags för tyskarna att utse sitt (och därmed världens) bästa