Speltyp: kortspel, familjespel, strategispel, samarbetsspel Antal spelare: 2-5 Speltid: 20 min Ålder: 10+ år Tillverkare: Kosmos Länk till The Crew på Boardgamegeek
Sommar. Lata dagar i skuggan, jordgubbssaft med sugrör, bad, glass, kallt kaffe och… Spiel des Jahres. Nu verkar det ju som att jag tycker att utdelandet av nämnda pris är en av de årliga sommarhöjdpunkterna, men det är helt fel. Ska jag vara ärlig blir jag lika överraskad varje år över att det har varit dags för tyskarna att utse sitt (och därmed världens) bästa nysläppta spel. Jag har helt enkelt lika dålig koll på det som födelsedagar och Meepelns fyra sista siffor. Däremot brukar jag alltid titta lite närmare på vinnaren, och 2020 heter den The Crew: The quest for planet nine. Det är ett långt namn. Kanske för att symbolisera att det är långt till Planet Nine, kanske inte. Vi kan i alla fall, utan kansken, slå fast att det är långt till både Planet Nine och att skriva The Crew: The quest for planet nine.
Hur som haver, en Spiel des Jahres-vinnare är alltid intressant och när den har godheten att sammanfalla med en lyrisk Tom Vasel och en semesterresa till Umeå kastar Martin budgetar och annat åt sidan och köper. Martin har inte ångrat sig.
The Crew: The quest for planet nine är ett så kallat sticktagningsspel. Min ursprungliga tanke var att förklara vad det är genom att referera till det gamla fina kortspelet Hjärter som vi ju alla har spelat på både dator och med farfar. Sen träffade jag Björn och lärde mig att antingen ingår han inte i alla eller så har alla inte spelat Hjärter någon gång (jag lutar år det första alternativet). För dig(?) och Björn kommer här Wikipedias förklaring:
”Sticktagningsspel är en grupp av kortspel, som kännetecknas av en speciell spelmekanism. Denna grupp omfattar majoriteten av västvärldens kortspel. I ett typiskt sticktagningsspel spelar deltagarna i tur och ordning ut varsitt kort som tillsammans bildar ett stick. Vanligtvis gäller regeln att varje spelare om möjligt måste lägga ett kort i samma färg som det först utspelade kortet och att den spelare vinner sticket som lagt kortet med den högsta valören i denna färg, eller, i åtskilliga sticktagningsspel, den som lagt det högsta trumfkortet.”
På engelska heter stick trick vilket betyder lura men det är något man absolut inte ska syssla med här. The Crew: The quest for planet nine är nämligen, samtidigt som det är ett sticktagningsspel, ett samarbetsspel där spelarna måste slå sina kloka hjärnor ihop ganska rejält för att lyckas.
Här börjar det bli dags att presentera temat i spelet och då har jag två (komma femtiett) saker att säga:
1) Att The Crew: The quest for planet nine handlar om en upptäcktsfärd i rymden.
2) Att rymdtemat är lika löst påklistrat som doktor Busés lösmustasch när han gick på cocktail-party hos Wall-Enberg (eller för den delen löst som kamelklistermärkena i Tombouctou).
2,5) Som ständig ledamot i den icke existerande gruppen Brädspelstemats vänner välkomnar jag alltid teman i spel. Tema är viktigt och förhöjer ofta spelupplevelsen markant. I The Crew: The quest for planet nine är temat dock helt meningslöst. Det känns inte som att jag och mina vänner är astronauter, det känns inte som att vi donar med viktiga rymdattiraljer och det känns inte som att vi är på väg till Planet Nine. Det är nästan så att jag blir sur, faktiskt.
2,51) Däremot hjälper temat till att skapa progression i spelet. Med i lådan följer nämligen en loggbok där spelets 50 uppdrag finns samlade tillsammans med flufftext om rymden. Uppdrag? säger du då. Martin, berätta mer! säger du sedan. Gärna! svarar jag.
Man kan säga att uppdragen bidrar med specifika förutsättningar som ska gälla i varje spelomgång. Det kan vara att en viss spelare måste vinna sticket med ett visst kort i eller att stick med specifika kort ska vinnas i en speciell ordning. Flera sådana förutsättningar kan vara aktiva på samma gång och beroende på hur många spelare man är och hur långt fram i loggboken man har kommit kan det till och med hända att en spelare har flera uppgifter att lösa samtidigt.
Lägg därtill att den tillåtna kommunikationen spelarna emellan är mycket begränsad. Man får så klart prata fritt om vem som vill ha mer kaffe eller vems fötter som luktar mest, men när det kommer till vem som har vilket kort och så vidare är det stopp. Enda undantaget är att varje astronaut har möjlighet att, en gång per uppdrag, lägga ett av sina kort öppet framför sig och berätta om det är hens högsta, lägsta eller enda kort i just den färgen.
Därmed hoppas jag att det har blivit någorlunda tydligt att The Crew: The quest for planet nine i grund och botten är ett helt vanligt stickkortspel med den lilla twisten att man ska samarbeta för att specifika stick ska vinnas av specifika spelare.
För ungefär 597 ord sedan skrev jag att jag inte ångrar mitt köp av The Crew: The quest for planet nine och så är det verkligen. Sådana här små, lättlärda och behändiga kortspel kan man inte få för många av och det har kommit väl till pass under många kvällar och dagar i vänners goda lag. Speltiden per uppdrag kan variera från bara några få minuter till halvtimmen och när man har klarat ett ger man sig på nästa. Och nästa. Och så vidare. Det här är ett beroendeframkallande spel som kittlar bara en gång till-nerven på ett behagligt sätt. Sedan jag köpte spelet i augusti har jag inte mindre än 42 registrerade partier i min nördapp…
De bedrägligt enkla spelreglerna gör att man kan tro att The Crew: The quest for planet nine hamnar i samma kategori som Skip-bo, UNO eller Skyjo, men så är inte fallet. Skillnaden mellan att klara ett uppdrag och förlora det är ofta bara ett hjärnsläpp eller missförstånd bort och i det avseendet är det lite Pandemic över det. Det krävs koncentration, klurighet och gärna också lite telepati för att bli framgångsrika (icke)astronauter, det är tydligt.
Sammanfattningsvis? The Crew: The quest for planet nine är ett mycket bra spel som kommer att roa, utmana och frustrera (positivt!) kortspelsälskare i alla åldrar. Priset på under 200 spänn gör det dessutom till en no brainer. Årets julklapp? Tyvärr inte, men Spiel des Jahres 2020 är ju en fin utmärkelse det också.
