Martin befinner sig på Mallorca. ”Semester” har jag hört honom kalla tilltaget. Resan är så klart trevlig för honom. Men vet ni vad? Den är faktiskt ännu trevligare för mig. Nu slipper jag nämligen ha en analretendent blondin som vakar över mig och min textproduktion.
Inte för att jag vet vad jag ska skriva om. Har inte den blekaste, faktiskt. Detta är en smula beklämmande. De flesta texter blir bättre av att handla om någonting. Situationen blir givetvis inte lättare av att jag lovat krysta ur mig ännu ett inlägg redan nästa vecka. Snacka om att jag känner mig pressad här! Så, om någon upplever ett kvalitetsdropp under Martins frånvaro så… tja, jag tar på mig skulden. Det är så här det blir.
Varför tog jag på mig detta? VARFÖR? Två inlägg på två veckor? Det är inhumant. Tänk vad trevligt mitt liv skulle ha varit om jag inte vore en sån…
Aaah! Ett inlägg börjar ta form i mitt sinne: ”Tänk vad trevligt mitt liv skulle ha varit om jag inte vore en sån idiot.”
Tänka sig att jag kanske har någonting att skriva om, trots allt? En spelartyp. Som jag – no offence, gott folk – har döpt till Idioten. Idioten är enkel att beskriva: Hen är den spelare som inte fattar spelreglerna. (Ni kan alltså feteglömma att spela WAR OF THE RING eller DIPLOMACY med en Idiot – hen anser trots allt att ett parti UNO är utmanande.)
Man ska inte blanda ihop Idioten med Den Paralyserade. En spelare som drabbas av Paralys har full koll på reglerna. Hen är bara överväldigad av alla val och möjligheter. Idioten är dock så pass överväldigad av alla regler att hen helt enkelt inte fattar vad hen ska göra. Eller varför.
Detta beror inte på att regelverket inte har förklarats för Idioten. Gudars, nej. Reglerna har gåtts igenom framlänges och baklänges. Flertalet spelare har lagt sig i och gjort det ena pedagogiska försöket efter det andra att banka in reglerna i Idiotens lilla huvud. Men det har varit gagnlöst. Ingenting har fastnat. Ingenting har bitit. Ingenting har hjälpt. Idioten är och förblir en… ja, en idiot.
Jag minns i synnerhet ett parti Game of thrones för några år sedan. Alla spelare fattade hur spelet gick till. Alla utom en. Varje gång man trodde att man lyckats få honom att förstå hur ordermärkena skulle läggas ut, eller hur maktbudgivningen gick till, så visade det sig att han bara låtsades förstå. För att inte verka dum. (Kära läsare, följ mitt råd – det är bättre att verka vara dum och be om hjälp, än att verkligen vara dum och bara låtsas att man fattar.)
Spelet kollapsade så klart. Det var inte roligt för någon att spela när en av motståndarna var en… ja, en Idiot. Spelet kom ingenvart eftersom regelförklaringarna drog ut på tiden (och fick upprepas). Och spelglädjen var som bortblåst eftersom en spelare, i sin totala ignorens, blev ett kaoselement på spelplanen. Det slutade med att Idioten helt enkelt gav upp. Alla var tacksamma för detta.
Är jag taskig mot Idioten nu? Kanske. Men låt mig upplysa er om en sak: Jag har inte bara spelat mot mången Idiot i mina dagar. Nej, jag har även varit en. Ni förstår, det är missvisande att uteslutande klassificera Idioten som en spelartyp. Stundtals påminner Idioten nämligen mer om en roll – som många stundtals ikläder sig. Vem som helst kan vara Idiot. Så även jag.
Det finns spel vars regelverk jag har gjort mitt bästa för att förstå. Men som jag ändå aldrig fattat – till alla inblandades förtret. Det tyngsta exemplet är ett av mina hatobjekt – The Republic of Rome. Det spelet innehåller helt enkelt för många moment för att jag ska begripa vad som bör göras, hur det bör göras, och när det måste göras. Men det finns även enklare spel vars regler jag aldrig riktigt fattat. Av någon konstig anledning är Agricola ett av dem. ”Världens enklaste spel,” har jag hört någon kalla eländet. Men om ni försöker spela det mot mig, då får ni vara beredda på att jag helt missar när det är min tur, vilka grisar som kan roffas, och så vidare.
Poängen här är så klart att många av oss är Idioter gällande vissa spel. Precis som vissa aldrig kommer att fatta fotboll, jazz, eller trädgårdspyssel.
Egentligen skulle jag vilja göra en elegant sorti vid det här laget. Kanske citera Louis Armstrong: ”There’s some folks, that if they don’t know, you can’t tell ’em.” Visst vore det ett perfekt avslut på ett inlägg om spelidioter? Men eftersom jag inte är särskilt smart, så ska jag istället ta detta tillfälle i akt och jävlas lite med Martin. Vi har en liten överenskommelse om att publicera våra inlägg på onsdagar. Jag ska istället publicera detta inlägg 23.59 ikväll – EN TISDAG. Ser ni vilket kaos som bryter ut?! Hundar har sex med katter! Pensionärer går på knark!
Allt på grund av att en idiot åker på semester och lämnar en liten blogg i en annan idiots händer. Moahahahaha!
