Trogna läsare av Spelglädje vet att jag och Björn, medan ni andra lever livets glada dagar bland paraplydrinkar och bastkjolar, känner oss en aning nedtyngda av våra respektive skolsituationer. I lördags bestämde vi dock oss för att kasta examinationer, handledare och vetenskapliga texter åt fanders och istället ägna oss åt något som varken kräver litteraturkällor eller Harvard-metoder…
Författare: Folkeserbe
Rapport från skyttegravarna: Last Night on Earth och King of Tokyo
Anledningarna till att denna veckas inlägg publiceras relativt sent – Martin och jag siktar trots allt på att uppdatera denna blogg på onsdagar – är dels att jag är en ganska lat varelse som inte orkat skriva någonting förrän nu, men också att jag deltog i lite spelande igår kväll…
Dead of Winter – Del 2, Kalla kårar
Drygt 2 månader har passerat sedan jag lade alla säkerhetsföreskrifter åt sidan och kastade mig handlöst in i förhandsbokandets okända värld. Jag ska var ärlig och säga att sedan dess har jag faktiskt inte ägnat särskilt mycket av varken tid eller tanke åt Dead of winter, utan har helt enkelt låtit tiden ha sin gång. Anledningen till detta är främst…
Spelartyp: Anarkisten
Min attityd till spelregler är ganska enkel: Regelverket finns där av en anledning, och man gör bäst i att följa det så utförligt som möjligt – men om någonting skulle råka bli fel, då är det inte hela världen. Mitt mål med spelande är ju i första hand att ha roligt, i andra hand…
Recension: Tombouctou / Timbuktu
Tänk dig att du är en karavanägare med uppdrag att transportera varor till den legendariska staden Timbuktu i Sahara-öknens utkant. För att göra detta måste den ogästvänliga öknen korsas, och efter att ha spenderat dagar på kamelryggen kämpandes mot öknens alla faror når du en oas; där finns det vatten, skugga och en bra plats att slå upp ditt nattläger på. Nöjd med dagens insats…
Rapport från skyttegravarna: Robinson Crusoe – Adventure on the Cursed Island
Trogna läsare vet att jag, ja faktiskt sedan Spelglädjes början, har jagat, önskat och åtrått Robinson Crusoe – Adventure on the Cursed Island. Under 2013 var det oerhört svårt att få tag i, och varje gång jag gjorde efterforskningar framförde en hyllningskör glatt sin konsert för mig; hypen och suget växte därmed ännu mer. I januari var det så äntligen dags, i ett sista desperat försök…
Recension: Shadows over Camelot – Merlin´s Company (exp)
Ni som har läst min recension, Björns En andra åsikt, eller rent av provat själva,är alla bekanta med hur dåligt det kan gå när man spelar Shadows over Camelot. Nu mina vänner, kan (och kommer) det att gå ännu sämre…
Spelartyp: Regelryttaren
Spelsessionen har pågått i nästan 2 timmar. Entusiasmen flödar, spänningen är olidlig och man kan riktigt ta på stämningen kring spelbordet. Alldeles strax kommer någon att sätta sin diaboliska plan i verket och förgöra sitt motstånd i ett enda drag. Segern kommer att bli total och… vänta nu. Entusiasmen flödar inte alls, någon olidlig spänning existerar inte och visserligen kan man ta på stämningen runt spelbordet…
Att inte hinna med allt…
Kära läsare, Martin och jag hade på känn att vi gick mot en hektisk vår, men att den skulle bli så stressig som den är just nu hade vi ingen aning om. Det största köttstycket på Martins tallrik är ett jättelikt examensarbete. Sådant tar tid att tugga i sig, gott folk. Själv har jag min…
Recension: Bioshock Infinite – The siege of Columbia
Jag är generellt skeptisk till licensierade produkter som bygger vidare på koncept som lyckats inom andra genrer. Allt för många bra filmer har blivit riktiga skitspel till konsol och PC och inte sällan känns det som att tillverkarnas tilltro till kända varumärken är så stor att de försöker komma undan med trasiga och framstressade produkter. Så när jag hörde att en av mina favoritspelserier till konsol, Bioshock, skulle få sin senaste del Bioshock infinite överförd till en brädspelvariant…









