Lördagen som gick var en stor dag för mig. Alla mina förväntningar skulle kokas ned i ett enda ögonblick samtidigt som spänningen och skräcken var stor för vad mina vänner egentligen skulle tycka om Dead of winter; spelet som jag, passande nog, har tjatat om ungefär sedan Charles Darwins födelsedag den 12 februari…
Författare: Folkeserbe
Recension: Race
Trogna läsare av Spelglädje vet att jag då och då skriver recensioner av rent nostalgiska skäl, se t.ex. Assassin! och Ostindiska kompaniet. Nyss nämnda recensioner är egentligen bara skrivna för mitt höga nöjes skull – och självklart också för att ni läsare ska ha lektyr på personaltoaletten, för med handen på hjärtat så vill ni väl egentligen inte läsa senaste nytt…
Dead of Winter – Del 3, Unboxing day
Den 20:e februari bestämde jag mig för att kasta alla hängslen och skärp åt sidan och förhandsboka samarbetsspelet Dead of winter. Att beställa saker direkt från USA blir ofta dyrt vid den svenska gränsen, varför jag hade utarbetat en extremt listig smuggelplan…
Rapport från skyttegravarna: Robinson Crusoe
”Nåja, vad är väl en bal på slottet? Den kan var dötrist och långtråkig och alldeles… alldeles underbar!”
Spelsällskapets vedermödor
Vad har a) kubb och grillning i sommarkvällen, b) fika i alla dess former eller c) ett genomsnittligt samlag, gemensamt?
Recension: Le Havre
Ni som har kikat på sidan ”Om författarna” har kanske lagt märke till att de spel Björn anger som sina favoriter redan är recenserade här på Spelglädje, men att inget av mina favoritspel ännu har fått den äran. Det finns flera anledningar till att det förhåller sig på det viset, men den främsta av dem är att jag tycker att det är otroligt svårt att…
Recension: Carcassonne Big Box 2
Vägen från att, som brädspel, föra en undanskymd tillvaro i min spelgarderob, till att recenseras på Spelglädje kan vara lång, vindlande och dessutom våldsamt påverkad av slumpmässiga skeenden. Så är utan tvekan fallet med den recension du för tillfället är i full färd med att läsa, för sällan har turerna varit så många och tvära: För cirka två veckor sedan…
Att sommarjobba
I ett tidigare inlägg på Spelglädje har jag berättat om hur min brädspelsbana började med heta dueller i Fia med knuff. Den tiden är dock sedan länge förbi och partierna har sedan dess varit lika ovanliga som kantarellerna jag (inte) hittar varje år. Fia med knuff är trots allt ett ändlöst tärningskastande där man, istället för att spela spelet…
En andra åsikt: The one that got away
Vi har alla förlorat något, upplevt något eller känt något som vi skulle vilja uppleva om igen. Saknad som då och då sticker till i hjärtat över ting som man, i princip, skulle ge vad som helst för att få tillbaka eller uppleva ännu en gång. Den där bilsemestern i Värmland om igen? Count me in. Åka Flygande mattan på Gröna Lund?
Recension: Assassin!
Dags för lite spelhistoria och nostalgi igen kära läsare. Häromdagen rotade jag nämligen lite bland flyttkartongerna i källaren och fick där syn på en stor, röd låda med en springande man i ett kikarsikte på locket; ASSASSIN! hade åter sett dagens ljus. Jag torkade omsorgsfullt bort dammet som hade samlats efter år av förvaring och log svagt för mig själv…










