Jag är en feg person. Sällan sticker jag ut hakan utan att känna att jag har fakta att backa upp med, och av den anledningen är jag sällan heller först med nya produkter. Vid två tillfällen har jag frångått denna princip, vilka redovisas nedan för att skapa förståelse…
Jag ser en charm i frågespel. Ja, det är roligt att sätta sina kunskaper på prov, och ja, det kan vara ganska spännande att se vilka frågor som kommer, och ja, det är definitivt trevligt att briljera med någon obskyr kunskap vid de få tillfällen man har möjlighet att göra det. Alla de sakerna är trevliga och underbara, och jag har ingen beef med att folk uppskattar dem.
”Jag har ingen chans att vinna!” utbrister Offret, just innan han bittert slänger sina spelkort på bordet. ”Alla är ju bara emot mig!” Och Offret har ju så klart rätt: Alla är emot honom. Men vad han inte riktigt förstår, är att alla inte bara arbetar mot honom – de arbetar även mot varandra. Alla mot alla-principen är trots allt helig i spelvärlden; man spelar för att vinna, inte för att…
Om ni sett Woody Allens underbara Match point, då minns ni kanske att filmen ställer en märklig fråga till sin publik: Skulle vi helst vara begåvade… eller tursamma? Huvudkaraktären i filmen kommer till ungefär samma slutsats som jag: Tursamhet…
The Dice Tower är en amerikansk podcast om brädspel som jag ofta vänder mig till när jag söker information och åsikter att stödja brädspelsinköp mot. Hittills har de aldrig gjort mig besviken och därför håller jag stenkoll på deras sida varje år när det lackar mot jul och nyår; det är nämligen då de presenterar de spel…
Varje år delar Sveriges Leksakshandlares Riksförbund ut Guldtärningen till årets spel i kategorierna Årets- familjespel, barnspel och vuxenspel. Vinnarna för 2013 tillkännagavs redan i oktober, vilket gör att den information som nu följer är uråldrig med internetmått mätt. Dock tycker vi på Spelglädje…
Ibland funderar jag på vad det är som formar vårt sätt att brädspela. Speglar det vår personlighet? Beror det på en viss händelse? Eller är som med mycket annat; många faktorer som spelar in och bildar en outredbar fiskeknut?Jag kan iallafall utan tvekan peka ut två episoder i mitt brädspelande som har gjort…
En inledande parentes: Eftersom den spelartyp som nu ska beskrivas per definition inte är en spelare, så borde hen naturligtvis ej heller klassas som en spelartyp. Jag låter dock figuren ingå i denna artikelserie, helt enkelt eftersom hen till och från dyker upp i spelsammanhang.
Vinnarmentaliteten kring spelbordet är total. Alla ger sitt yttersta för att besegra sina motståndare och… men vänta nu! En av spelarna blandar geniala, motståndarförintande drag med besynnerliga och till synes otroligt korkade drag. Vad är det egentligen som händer?
Vad är tråkigast med sällskapsspelande? Det finns bara ett svar: regelgenomgångarna. Problemet är lika stort som oundvikligt: Om man ska spela spel i grupp, då måste folk lära sig reglerna. Det är dock lättare sagt än gjort, för hur får man egentligen folk att fatta alla bestämmelser? Eller än värre – att komma ihåg dem?