Hösten är här. Det börjar bli dags att plocka in grillen, ta fram vantarna och att förlita sig på minnen av soliga dagar på balkongen istället för upplevelser om dem. Tegelstenar till böcker ska plockas fram och brasan ska tändas, det är helt enkelt dags för höstmys. Och vad passar egentligen bättre som höstmys än…
För mig är nörd ett ord med många innebörder, men de två viktigaste är: 1. En person med ett brinnande intresse för någonting (en positiv definition). 2. En socialt handikappad tönt (en negativ definition). Huruvida jag passar in på definition 2 överlåter jag åt andra…
Förmodligen är jag inte ensam om att ibland drabbas av ett ganska märkligt infall: Att känna suget efter ett nytt sällskapsspel – utan att ha något särskilt spel i åtanke. Visst är det skumt? Det är ju trots allt en sak att vara sugen på ett särskilt spel. Då behöver man bara…
Varning! Denna artikel blev både lite längre och lite mer insnöad än jag avsåg. Dock är jag ganska lat, så den får stå som den är. Ville mest påpeka att jag är högst medveten om min tendens att raljera, och att jag tänker göra ytterst lite för att ändra på den saken. Ska dock försöka vara mer begriplig framöver.
Om något är riktigt bra, ligger det inte i sakens natur att man då vill ha mer? Är du en av dem som svarar nej på den frågan så har du fel. Tänk bara, utan kaffe skulle Sverige stanna och utan energidryck skulle förmodligen en hel generation av 90- och 00-talister inte göra något annat än att sova. Det finns inte mindre…
Tystnaden är laddad; spelarna är fokuserade som lasrar. I deras sinnen snurrar kugghjul i hiskeliga maskinerier, kalibrerade med ett enda slutmål i sikte: Att ta hem spelet. Att segra. Att tillintetgöra motståndarna. Spelaren vars tur det är har funderat länge på sitt nästa drag. Så pass länge att…
Spänningen är olidlig kring spelbordet. Oavbrutet byter kort, råvaror och pengar ägare när spelarna försöker maximera sina tillgångar i jakten på slutsegern. Speciellt en spelare verkar framgångsrik, för framför hen ligger kort och råvaror uppradade i stora högar och detta trots att hen inte alls deltar i de hårda slutförhandlingarna. Det står snart klart…
Man vet att en Paralyserad spelare är i farten när tempot i sällskapsspelet plötsligt stannar av totalt och ingenting händer, samtidigt som den person vars tur det är, lutar sig över spelplanen, intensivt fokuserad, och börjar stöna att ”det här går inte”. Svett och svordomar kompletterar scenen – samtidigt som den värdefulla speltiden tickar bort…
Somliga är aggressiva. Andra återhållsamma. Vissa planerar allting i detalj; andra hanterar situationer efterhand som de uppstår. Någon kräver att regler följs till punkt och pricka. Ytterligare någon betraktar regler mest som riktlinjer att vända sig till i nödsituationer – men allra först då, och helst inte alls. Ja, sätten att sällskapsspela är nästan lika…
Först och främst: Jag brinner precis lika mycket som alla andra sällskapsspelare för att vinna. Att ha flest poäng, mest pengar; att utrota alla fiender, att vara siste man på plan – det är viktiga grejer. Och jag vet att segerns sötma är extra välsmakande om ens motspelare får tvinga i sig nederlagets bittra blask.