Här har vi ett spel med så högt tempo att jag på fullaste allvar skulle avråda folk med hjärtproblem från att spela det. Senast jag och Martin skulle packa ihop efter att ha lirat Zombie ´15, så darrade våra händer – av ren stress. Med andra ord är det svårt att lugna ner sig när det är över. Martin påpekade exempelvis att han kände..
För någon vecka sedan, när jag som vanligt slösade bort mitt livs sista värdefulla ungdomstimmar på att planlöst surfa runt på internet, då fann jag bilden ovan. Den föreställer, som ni kan se, ett Monopol-spel på World of Warcraft-tema. Någon klurig rackare har flikat in en kommentar, som i översättning till svenska blir…
I morgon strömmar det svenska folket till vallokalerna, varför jag nu ska skriva lite om zombies. Det finns en uppsjö bräd- och kortspel på zombie-temat. Jag har långt ifrån spelat alla, men vill påpeka att av dem jag spelat, är det väldigt få som inte varit underhållande. Både Martin och jag har nyligen införskaffat varsitt…
Äventyrsfilmen Jumanji betraktas förmodligen inte som en klassiker, men eftersom den tillhör min barndom så har jag den ändå väldigt kär. Den är dessutom en av få filmer med ett utpräglat brädspelstema, varför det länge varit min avsikt att skriva några rader om rullen här i bloggen. Då jag är som jag är, så har jag skjutit skrivandet…
Alla har upplevt följande: Man får nys om en film eller bok som verkar intressant, och förväntningarna skjuter i höjden… men sedan när man faktiskt upplever verket, så är man så besviken att man nästan känner sig bestulen. Märkligt nog tycks detta inte riktigt gälla…
Om er skoltid var ungefär som min, då var kärleksbrev en viktig sak. När man drabbades av romantik – vilket skedde med viss regelbundenhet – och oundvikligen bestämde sig för att en ansiktslig konfrontation var alldeles för ansiktslöst konfrontation (ty sådana bör ju undvikas), då slog man sig ned med ett streckat papper för att författa en tillgivenhetsförklaring…
Frekventa läsare av denna blogg är sedan tidigare förmodligen medvetna om att jag hyser en djup kärlek till spelet Bohnanza. Varför denna kärlek? Ni kan läsa min recension, eller helt sonika acceptera att spelet är briljant i all sin enkelhet. På samma sätt som man ibland ser hasch som en inkörsport till tyngre droger såsom heroin och kokain, så betraktar jag Bohnanza, detta ljuvliga lilla kortpel…
Midsommarafton på den skånska landsbygden. Grill i kvällningen. Nubbeglas i aftonljuset. Skratt i goda vänners lag. Och innan alla går och lägger sig, mätta på livets frodighet, tar man ett midnattsdopp under den stjärnklara natthimlen. Kan man begära mer av livet? Ack läsare, jag menar att det kan man inte. Men ibland…
Jag borde börja i Westeros. Det är ju trots allt vad detta inlägg ska handla om – hur Anders, Martin och jag tampades om järntronen i Game of thrones – The card game ikväll. Hur vi satt där, hukade över bordet, drypandes av svett, svärandes över varandras illdåd…
Förra året skrev Martin en artikel om expansioner till brädspel. Det är nu min tur att ägna några få rader åt ämnet.Överlag är jag mycket mer kritisk mot fenomenet än han, även om jag inte direkt kan påstå att jag hatar expansioner.Martin har givetvis rätt när han skriver att ”om något är riktigt bra, ligger det inte i sakens natur att man då vill ha mer?” Jo, det är klart…