Kära läsare, År 2013 går mot sitt slut, och sällskapsspelsbloggen Spelglädje tar ett litet uppehåll över helgerna. Vi återkommer i början av januari 2014 med fler recensioner och tankar – och då kommer vi givetvis fortsätta arbeta för att göra detta till en läsvärd och stimulerande sida. Vi hoppas att alla de läsare som hittat…
Författare: elbjorno
Rapport från skyttegravarna: Terra Mystica, King of Tokyo och Modern Art
Den fjortonde december 2013 blev en intressant lördag. Den inleddes på morgonen med att Micke och jag försökte bli världskändisar via Galenskaparna & After Shaves Facebook-sida (än så länge har det varit resultatlöst), och avslutades med inte mindre än två otursamma punkteringar (på samma bil) långt ute…
Recension: Den Glade Mytomanen
Är du en briljant strateg? En strålande förhandlare? Eller bara ohyggligt allmänbildad? Trevligt för dig, men det hjälper dig exakt ingenvart. Är du å andra sidan slug? Far du med osanningar? Fångade du en gång en fisk som var SÅ HÄR stor? Välkommen; vi har ett spel till dig.
Nu finns Spelglädje på Facebook!
Nuförtiden finns allting på Facebook. Allt från vinsorter och ogräs, till kändismammor och tandställningar. Få sidor tar temperaturen på samtiden med samma effektivitet. Varför ska då inte även bloggen Spelglädje finnas där? Det finns inga bra motargument, så vi har tagit oss friheten att skapa en Facebook-sida för bloggen Spelglädje. Surfa dit, vetja! Ärligt talat,…
En Andra Åsikt: Shadows over Camelot
Jag tröttnar aldrig på att citera författaren Elbert Hubbard: ”Life is just one damn thing after another.”
Citatet skulle kunna gälla brädspelet Shadows over Camelot, som Martin recenserade förra veckan. I detta spel avlöser jävligheterna varandra i ett alltmer accelererande tempo – och som spelare…
Recension: I’m the Boss
Häll upp whiskyn och snoppa av cigarrerna. Polera konferensborden och plocka fram era mest fejdstinna humör. Det är nämligen dags för I´m the boss – ett spel så giftigt att det skulle få karaktärerna i Dallas eller Game of thrones att överväga ett stilla klosterliv.
Spelartyp: Kaparen
En inledande parentes: Eftersom den spelartyp som nu ska beskrivas per definition inte är en spelare, så borde hen naturligtvis ej heller klassas som en spelartyp. Jag låter dock figuren ingå i denna artikelserie, helt enkelt eftersom hen till och från dyker upp i spelsammanhang.
Recension: The Resistance
Jag älskar spel med dolda identiteter. Ni vet, när spelarna tilldelas hemliga roller – och sedan försöker räkna ut vem som är vem? Min kärlek är enkel att förstå: Jag älskar deduktiva spel, alltså spel där man får vara logisk och kallsinnig, precis som jag älskar att gräla och diskutera och gnabbas. (Skyll på min barndom, okej?)
Twitter: @spelgladjeblogg
En märklig sak som förenar Martin och mig, är att vi har ett ganska kluvet förhållande till sociala medier. Å ena sidan har vi båda privata bloggar och privata Twitter-konton. Vi är även medlemmar på Facebook. Som grädde på moset har han även gått en kurs i sociala medier – och jag har undervisat i…
Att köpa ett nytt spel, del 3: Regelförklaringar
Vad är tråkigast med sällskapsspelande? Det finns bara ett svar: regelgenomgångarna. Problemet är lika stort som oundvikligt: Om man ska spela spel i grupp, då måste folk lära sig reglerna. Det är dock lättare sagt än gjort, för hur får man egentligen folk att fatta alla bestämmelser? Eller än värre – att komma ihåg dem?