Alla har vi en förälskelse som kom in i, och försvann ut ur, våra liv. The one who got away, för att sjunga lite med Katy Perry.mFör mig? Hon var en tjej som svepte in i mitt liv med sitt eleganta, väldoftande hår – som fick mig att skratta, förundras och vara glad över tillvaron, men som precis lika hastigt övergav mig, och lämnade ett svart, hiskeligt hål av elände bakom sig.
Temat i detta kortspel är medeltida. Jag vet inte varför – men visst känns det som om medeltiden – med alla dess tygkläder, knarriga golvplankor och överskummade ölstop; alla dess riddarturneringar, stenborgar och myntpåsar – är en alldeles ypperlig skådeplats för sällskapsspel? Det är en atmosfär som åtminstone jag mer än gärna återvänder till med mina nördvänner…
Är ni införstådda med vad begreppet downtime går ut på? Det används främst på industrier, och betecknar den tid när fabriken inte är igång. Alltså förlorad nyttotid. Downtime kallas även ett besläktat fenomen inom spelvärlden – nämligen den tid när en eller flera spelare helt enkelt inte spelar…
Det har hänt oss alla. Man stoppar en Billy’s pizza i munnen, och upptäcker att mikrovågsugnen gjort matbiten jättevarm i kanterna – men att pizzabiten fortfarande är djupfryst i mitten. Ungefär så känner jag inför frågespelet Spektrum. Detta spel är i behov av lite mer arbete. In i mikron igen, alltså. Upplägget är klassiskt och enkelt: Spelplanen…
Jag ser en charm i frågespel. Ja, det är roligt att sätta sina kunskaper på prov, och ja, det kan vara ganska spännande att se vilka frågor som kommer, och ja, det är definitivt trevligt att briljera med någon obskyr kunskap vid de få tillfällen man har möjlighet att göra det. Alla de sakerna är trevliga och underbara, och jag har ingen beef med att folk uppskattar dem.
”Jag har ingen chans att vinna!” utbrister Offret, just innan han bittert slänger sina spelkort på bordet. ”Alla är ju bara emot mig!” Och Offret har ju så klart rätt: Alla är emot honom. Men vad han inte riktigt förstår, är att alla inte bara arbetar mot honom – de arbetar även mot varandra. Alla mot alla-principen är trots allt helig i spelvärlden; man spelar för att vinna, inte för att…
Jag tröttnar aldrig på att citera den franske upplysningsförfattaren Denis Diderot: ”Mänskligheten kommer aldrig vara fri förrän den siste kungen strypts med den siste prästens tarmar.” Nu avslöjade jag förmodligen lite för mycket om var jag står i politiska och religiösa frågor, men…
Om ni sett Woody Allens underbara Match point, då minns ni kanske att filmen ställer en märklig fråga till sin publik: Skulle vi helst vara begåvade… eller tursamma? Huvudkaraktären i filmen kommer till ungefär samma slutsats som jag: Tursamhet…
Vår läsare Andreas gav oss en länk till Expressens test av ”julens roliga sällskapsspel” 2013. Där fälldes följande omdöme om King of Tokyo: Obegripligt. Tre högskoleutbildade vuxna läste instruktionerna – ingen förstod hur vi skulle spela. Känns som ett dataspel som gjorts om till sällskapsspel, men som borde fått förbli ett dataspel.
Lördagen den 28 december blev en speldag i det förflutnas, och de alternativa verkligheternas, tecken. Vid spelbordet satt endast jag och Martin, vilket givetvis inte hindrade oss från att ha väldigt roligt. Vi inledde med Arkham Horror, Fantasy Flight Games klassiska lir där 1920-talsstaden Arkham invaderas…