Häll upp whiskyn och snoppa av cigarrerna. Polera konferensborden och plocka fram era mest fejdstinna humör. Det är nämligen dags för I´m the boss – ett spel så giftigt att det skulle få karaktärerna i Dallas eller Game of thrones att överväga ett stilla klosterliv.
För några år sedan kastade jag min första blick på Shadows over Camelot; jag vill minnas att det var i en broschyr som medföljde Ticket to ride (ur allt ont kommer något gott). Spelet företrädde något som på den tiden var nytt för mig, nämligen samarbetsspel. I ett samarbetsspel är kampen…
Jag älskar spel med dolda identiteter. Ni vet, när spelarna tilldelas hemliga roller – och sedan försöker räkna ut vem som är vem? Min kärlek är enkel att förstå: Jag älskar deduktiva spel, alltså spel där man får vara logisk och kallsinnig, precis som jag älskar att gräla och diskutera och gnabbas. (Skyll på min barndom, okej?)
Liksom Kristian har jag ett exemplar av Power Grid i min garderob, och som den expansionssamlare jag är har jag självklart också en expansion till det: Power Grid – The new power plant cards. För den intresserade finns det för övrigt en mängd olika kartor att köpa separat till Power Grid; något jag själv har låtit bli då jag tycker att det räcker alldeles utmärkt med de två kartor (USA och Tyskland) som medföljer i grundutgåvan.
När man läser att ett spel ligger på BoardGameGeek:s 10-topplista så skruvas förväntningarna självklart upp rejält. Power Grid (eller Funkenschlag som är det fantastiska namnet på den tyska förlagan) sällskapar ju med spelgiganter såsom Puerto Rico och Agricola på listan och två av designern Friedemann Frieses…
Ett resultat av den flytt som har präglat mitt liv i höst (jag ska sluta tjata om den, jag vet) är att jag och Frugan numera bor längre bort ifrån våra vänner. Ett lite ledsamt resultat av det är att det inte längre är lika snabbt gjort att samla ihop ett brädspelsgäng och Frugan och jag får därför i högre utsträckning ägna oss åt…
En insikt som drabbat mig när jag försökt skriva denna artikel: Det är svårt att recensera abstrakta spel. ”Nej, Björn!” utbrister nu någon ömsint läsare. ”Var inte så hård mot dig själv! Du är ju brädspelsrecensionernas Shakespeare. Inte ska du prygla dig själv med oförtjänt ödmjukhet!”
I mitt spelintresses gryning köpte jag de flesta av mina spel begagnade på nätet. För en person som ännu inte hade vågat ge sig på spel med engelska regler var detta ett sätt att få tag i roliga och till viss mån klassiska svenska spel billigt. Ett av spelen jag köpte under denna period var Ostindiska kompaniet konstruerat av…
Galenskaparna & After Shave inleder sin dansbandsopera Grisen i säcken med följande illavarslande text: ”Varje likhet med verkligheten är tyvärr betydligt större än den borde vara.” Samma text borde stämplas på omslaget till kortspelet Swärje – ett spel som i skrivande stund förhoppningsvis studeras av statsvetare…
Hör upp alla Ticket to Ride-älskare! Alla hatare också faktiskt. Och när jag tänker efter så gäller det här självklart även er som inte faller in i någon av de kategorier jag just nämnde, ingen ska lämnas utanför. Så, hör upp alla! Är ni sugna på ett lättillgängligt familjespel, som påminner en del om Ticket to ride…