Minns ni Zombie Dice – spelet som jag köpte eftersom jag misstänkte att det skulle vara kasst? Mitt resonemang var sunt: Oftast köper jag spel som känns kvalitativa; annat är slöseri med pengar. Men, resonerade jag, varför inte utmana de egna instinkterna en enda gång, och köpa ett lir som verkar dåligt? Ni vet, chansa lite?
Det är nu ett bra tag sedan jag, för första gången, lade mina Game of Thrones-älskande labbar på A game of thrones – The Card game. Att recensionen inte kommer förrän nu beror på att jag var ganska besviken på A game of thrones – The Card game efter mina första omgångar i dess sällskap och att jag hoppades få möjlighet att förändra det intrycket…
Sultanen i Nagala är död. Tråkigt för honom, men roligt för oss brädspelare. Hans position är ju ledig nu, och om vi är snabba kan vi roffa åt oss sagda anställning innan sultanatet ens hunnit utlysa den lediga tjänsten. Hur lyckas vi med detta? Givetvis genom att manipulera…
The Dice Tower är en amerikansk webbsida där recensioner, filmklipp och podcasts trängs i en fantastisk symbios. Även om jag inte följer deras förehavanden på regelbunden basis så tycker jag att de alltid är en pålitlig informationskälla gällande brädspels kvaliteter och brister och jag återkommer därför ofta dit när jag söker information om spel. Varje jul publicerar…
2015 är en vecka gammalt. Därmed har Spelglädje slumrat länge nog. Färdigskrivna artiklar och recensioner ligger redan och väntar på att publiceras. Så det är väl bara att börja? Martin och jag är inte säkra på vad året kommer att medföra. Kommer Martin att få ett nytt Dead of winter på hjärnan? Alltså ett spel…
Regnet piskar mot fönsterbläcken och kvällen kommer redan kl. 14. Städerna myllrar som ett resultat av den pågående tävlingen om vem som kan övertrassera sitt kreditkort på kortast tid. Den årliga kampen, mellan butiker och djurrättsaktivister, om skinkans existensberättigande brinner som allra hetast. Vem kan hitta på den mest vidriga glöggtwisten? Och Aladdin-försäljningen når nya höjder trots att…
För någon vecka sedan beställde Martin och jag spel: Ett till honom, och fyra till mig. Om ni tycker det var en orättvis fördelning, då skulle ni se hur det blir när jag ”bjuder” på godis. Martin får själv redogöra för spelet han valde, men tre av dem jag beställde, verkar vara riktigt bra: Summoner wars, Blood Bowl: Team Manager och Five tribes. Samtliga är fina titlar, från stabila spelskapare…
Är det någon som känner sig lite sugen på att bege sig på upptäcktsfärd i den lokala grottan? Det sägs finnas både skatter, roliga drycker och inte minst monster där, så glöm inte att blåsa upp bröstkorgen, ta på långkalsongerna och packa med ett stort till medelstort vapen. Låter det skoj? Jag tyckte ärligt talat inte det…
En av mina målsättningar under 2015 är att designa ett sällskapsspel, och låta Spelglädjes läsare ta del av processen.
Med designa, avser jag givetvis inte att jag ska utforma ett spel grafiskt. Den plågan ska ni besparas. Snarare ska jag komma på ett koncept, och utifrån detta koncept skapa någonting som åtminstone i teorin vore spelbart. Med betoning på ”i teorin”: Jag kommer inte tälja klossar…
et har blivit dags för den slutgiltiga uppgörelsen; allt ska avgöras. Är det spelarna, som de senaste två timmarna har kämpat sig blodiga för att besegra en övermäktig motståndare, eller är det spelet, spelarnas onde motståndare som ska gå i land med segern? Utgången hänger på kortet som ligger på bordet; om det finns en bensindunk på det är segern i hamn, men om…