Speltyp: familjespel, kortspel
Antal spelare: 2-5 Speltid: 10-25 min
Ålder: 10+ år Tillverkare: Catch Up Games
Designer: Grégory Grard, Mathieu Roussel
Castle Combo på Boardgamegeek
Mina öden och äventyr i Essen under SPIEL24 ledde mig hit, till en recension av ett spel jag nära inpå nämnda mässa inte visste fanns, inte visste att jag behövde men slutligen köpte för säkerhets skull. Faraway, som släpptes av samma förlag under SPIEL23 var ju en försäljningsmässig succé och blev därefter mer eller mindre omöjligt att få tag på. I fallet Castle Combo fanns inget som tydde på annat utfall, så jag ansåg det rätt och riktigt att chansa. Facit kommer.
Låtom oss börja med att redogöra för hur själva spelandet går till. Detta är så pass enkelt att jag borde ha varit färdig med det vid det här laget, jag har ju trots allt redan skrivit 146 ord, men bättre sent än aldrig. Castle Combo går ut på att bygga ett poänggivande kortnätverk på exakt 3 x 3 kort. På sin tur köper man ett kort, lägger det någonstans i sitt imaginära eller fysiska, beroende på hur långt spelet har kommit, nätverk, åtnjuter eventuella fördelar och lämnar turen vidare. Klart!
Givetvis finns det några små krusiduller och krumbukter kopplat till ovanstående. Det finns endast 6 kort att välja på och dessa är indelade, lite som Sverige, i kategorierna slott och koja. Vilka som går att placera hos sig är, också lite som Sverige faktiskt, helt valfritt så länge du kan betala för dig annars begränsas du av budbärarpjäsens position. Korten som placeras i nätverket har en omedelbar och en långsiktig effekt: den kortsiktiga effekten låter spelarna tjäna pengar och nycklar som gör tillvaron enklare, medan den långsiktiga effekten kort och gott resulterar i poäng när spelet är slut.
Hela Castle Combos spelmässiga mening och existensberättigande ligger i pusslet om hur du placerar korten i förhållande till varandra. Som du kan se på bilden nedan så ger Bombardier den långsiktiga effekten att varje röd sköld i dess lodräta rad är värd 3 poäng, vilket General på raden under hjälper till med. Samtidigt så ger Spice Merchant poäng om den ligger i mittenraden i rutnätet medan Baker (som heter så även om det inte syns) ger 3 poäng om den innehar någon av sina markerade placeringar. Som exempel på en kortsiktig effekt, som ges omedelbart när kortet placeras, så ger Spice merchant 2 pengar för varje orange sköld som finns i nätverket just då.
Här förstår du nu att det kan bli lite klurigt med kortplacerandet efter hand. Samtidigt blir det i regel inte särskilt besvärligt alls eftersom du ändå inte kan styra vilka kort som finns tillgängliga vid varje givet tillfälle. Själv brukar jag fokusera på att bygga ett nätverk som är så slumpskottsäkert som möjligt (haha, lycka till) och hoppas på det bästa.
Och där gör jag nu, med Olga Korbutsk grace, en piruett över till själva tyckandet: Castle Combo är ett sånt där spel som jag normalt inte tycker om. Det går för fort, erbjuder lite för lite att tänka på och det påverkas ibland så starkt av slump att det kan vara omöjligt att vinna oavsett hur vacker och skicklig man är. Det är ett så kallat Björnskt spel, ett Skyjo utan Action eller för den delen ett Bohnanza.
Men.
Castle Combo har, inte desto mindre, en given plats i min samling. Det har, med sina lättförstådda regler och korta speltid, varit med på i princip samtliga julfiranden det här året och det är dem glasögonen (jag är ju snart 43) jag väljer att ha på mig såhär i recensionstider. Castle Combo har ingen som helst chans att komma till bordet om jag har valfri mängd speltid att spendera, men som paus under en middag eller ett firande är det alldeles, alldeles lagom. Vem som helst kan, vem som helst har tiden och vem som helst borde vilja spela Castle Combo. Så enkelt bör det i alla fall vara. Slumpen, som jag smågnäller så klädsamt på, går dessutom att påverka lite grann med genomtänkt spelande och en hög med nycklar.
Som bonus så har jag, kanske något mer än andra, fantastiskt roligt åt artworken. Karaktärerna, titlarna, de rödsprängda näsorna och ansiktsuttrycken misslyckas aldrig med att locka mig till att stretcha läpparna i sidled. Det finns till och med en karaktär som påminner mig om min mamma när hon ser bestämd och sur ut. Sådant kan och bör inte bortses ifrån.
Facit: Castle Combo uppnådde förutspådd försäljningssuccé, sålde helt slut på mässan och är nu, vad jag kan se i alla fall, så pass svårt att få tag på att det förmodligen räknas som utrotningshotat fram tills dess att nästa skuggflottefartyg från från Kina angör en kabel nära dig. Jag vill därför uppmana alla och envar att hjälpa kustbevakningen att hålla utkik; Sverige behöver nämligen tillgång till både Castle Combo och internet (fast möjligen inte i den ordningen).
