Den som har läst min recension vet att jag var sen till Everdell-festen redan från start och lagom tills jag hade blivit så pass förälskad i spelet att jag började snegla åt expansioner bestämde utgivaren för att ta det hela till nästa nivå. En fläskig (eller nötig beroende på vilken religion man ägnar sig åt) utgåva med alla expansioner och allsjöns lullull crowdfundades och… jag lät bli att…
Okej, det här blir svårt. Jag ska just till att recensera det… alltså, jag ska just till att recensera ett spel som inte liknar något jag har spelat förut. Förutom det så ska jag akta mig noga för att spoila något av spelets berättelse för dig. Men jag kan redan nu slå fast att The King´s Dilemma är speciellt. Det är annorlunda och alldeles, alldeles underbart.
Mellan 1856 och 1863 odlade munken Gregor Mendel 29 000 ärtplantor i syfte att hitta svaret på genetikens gåta. Man måste ge beröm åt karln för hans hängivna och uthålliga påtande i klosterträdgården, men så fick han också, postumt får man anta, sin belöning i form av titeln ”Genetikens fader”. Själv är jag bara fader…
En gång i tiden, på SPIEL21 i Essen, köpte jag en julklapp till min dotter i form av Kids chronicles: Quest for the Moon stones. Redan samma jul låg det under granen och (inte alls redan) nu är jag redo att skriva en recension om spelet. Nu kan man ju tro att det faktum att det tog cirka 10 månader för mig och Meeplen att slutföra spelets totalt 5 äventyr är tecken på Kids Chronicles bedrövlighet och…
Överst på min spellista inför SPIEL22 i Essen stod Swindler. Det berodde inte, som man kanske kan tro med tanke på hur många fina spel som släpptes, på att jag hade sorterat listan efter bokstaven ”s” och det berodde heller inte på att listan i övrigt var tom. Swindler var kort och gott, som enda spel faktiskt, insorterat i kategorin ”must have”. Eventuellt sitter du och undrar…
Dag 2 började med att jag och Herr Baguette småskyndade till Dice Towers bås för att hämta biljetter till den årliga gameshowen i Saal Deutschland. En som vanligt leende(?) Tom Vasel gav oss de pyttesmå biljetterna och dagen var därmed räddad. Dice Towers gameshow har blivit ett stående inslag i SPIEL-upplevelsen för oss eftersom den är både rolig och erbjuder vadderade sittdon att…
Vänner! Mednördar! Oktober är här och med det följer obligatorisk resa till Essen och, just i år, SPIEL22 (nästa år heter det nämligen SPIEL23). Förberedelserna har, i vanlig ordning, varit minutiösa och metervis av spellistor har konsumerats i kombination med alldeles för många Youtube-videos av varierande kvalisort. Varsågod, här är redogörelsen…
Jag börjar mer och mer misstänka att jag bodde under en sten 2018 för nu har det hänt igen. Bättre sen än aldrig brukar man ju säga men nu är det 2022 och jag är, precis som i fallet med Quacks of Quedlinburg, hopplöst sen till festen. Den här gången gäller det partajet som har dunkat och whoopat i Everdell-dalen i fyra år nu. Till min, och flera av mina vänners lycka…
Det var en gång, året var väl något sånär 2014, en Björn som var sugen på att ta sig an ett litet lagomt brädspelsprojekt. Jag har ingen aning om vilka tankar som virvlade runt i hans hårfästeslösa skalle, men det ville sig inte bättre än att han gav sig ut på Internet och klickade hem det allt annat än okomplicerade ofamiljespelet Here I stand. När han berättade vad han hade gjort blev jag glad. Inte för att han hade beställt Here I stand, jag hade aldrig hört talas om spelet…
Nein! Noooo! What arr yoo dooing!?
Platsen är antika SPIEL17 i Essen och tysken, som lät som Arnold Schwarzenegger, men som mer påminde om Homer Simpson, hade i uppdrag att lära mig och Herr Baguette hur man spelade Nations: The Dice Game utökat med Unrest-expansionen. Vi kände oss dumma. Reglerna var inte svåra, men att få varje drag analyserat och högljutt sågat av en blekblank german gjorde inte underverk för självförtroendet precis. Tysken till trots…