Ett av spelen som jag inte var ett dugg intresserad av på SPIEL23 var The White Castle. Jag tyckte att det japanska temat var ointressant, kanske är jag en av få som inte blir småpilsk när japansk kultur nämns, och att artworken var ful och intetsägande. Det nätta lådformatet och prislappen på 32 Euro uppskattades däremot…
En av mina favoritupplevelser under Essen SPIEL22 var Come Together, ett norskt strategispel om att anordna musikfestivaler på det glada 60-talet (påminn mig om att köpa, spela och recensera!). Favoritupplevelser har tendens att bygga hype, och när Chilifox Games som låg bakom Come Together lovade nytt i form av Footprints var jag därför med på tåget direkt. Här kommer recensionen…
För att göra berättelsen någorlunda kronologisk fortsätter jag med att avsluta de sista mässhändelserna. När jag och Herr Baguette hade skilts åt (du vet då när jag köpte så många spel?) passade jag på att testa Nekokjima, ett spel om att bygga telefonstolpar med tillhörande ledningar i trängsel, och hänga katter i dem utan att allt rasar. ..
Välkommen skall du vara, del 2 av min resedagbok ifrån Essen SPIEL23 är här! Har du inte läst Del 1, gör det genast för att inte riskera problem i tidsväven. Och medan Friedeman Friese går runt och handlar spel som en vanlig man …en reflektion och en fråga: är det överhuvudtaget någon som gillar Dice Towers ”nya” preview-upplägg inför Essen? Jag menar, förr satt de och byggde lite spänning…
Årets mest underbara tid har kommit och gått och texten du, i detta nu, kastar dina getögon på är min berättelse om SPIEL23, som i vanlig ordning utspelade sig i Essen. Men… redan? Ja. Kanske är du, liksom jag, lite konfunderad över att SPIEL följer samma utveckling som julfirandet genom att utspela sig tidigare och tidigare för varje år som går? Eftersom jag, sedan länge, har bokat både boende och flyg hade jag givetvis…
2016 hände något som jag missade. Jag må visserligen vara ursäktad eftersom jag, som nybliven far på väg käpprätt in i en utmattningsdepression, rimligen hade andra prioriteringar. Likväl hände något (det) och jag missade det. Eftersom det ändå inte är lönt att försöka bygga upp någon spänning här…
Jag tror året var 2019 när jag fick syn på Kickstartern; Chocolate Factory, ett spel om att sköta en chokladfabrik skulle få skåda dagens ljus. Mitt intresse var lika omedelbart som onödigt. Just då befann jag mig nämligen i en sits där min pile of shame (ni vet, den där högen med ospelade spel) nådde svindlande höjder och dessutom, kanske just därför, var ekonomibudgeten märkt ”brädspel” nollad. Någon Kickstarter-backning…
Okej, här har vi en recension som borde ha skrivits för länge sedan; Mission: Red Planet har nämligen funnits i min ägo i minst 6 år. Varför det inte har blivit av förrän nu saknar anledning, rim och reson för genom åren har det med regelbundenhet kommit till bords både här hemma och på skolan där jag jobbar. Men nu är det dags! Plåstret ska bort och du ska får läsa ett och annat det roligaste spel om Mars som finns…
Efter att ha blivit fullständigt översköljda med bidrag så har vi nu ett resultat, en vinnare och lite mer Spelglädje i Sverige. Hurra! Nu ska jag bada…
Nä, se dra på trissor!
För exakt 10 år sedan tog jag mina första stapplande Spelglädje-steg med den här texten. 10 år. Ett decennium. Att Spelglädje har fått nöjet att leva så länge förvånar mig, samtidigt som jag inte är ett dugg förvånad; jag är nämligen en envis jävel som har svårt att