Är det möjligen någon som är lite mordsugen? Oavsett vad ni läsare svarar på den frågan så kan jag, utan omsvep och krusiduller, säga att jag, då och då, blir vansinnigt mordsugen. Mord är kul och mord är bra. Så länge ingen skadas alltså, på den punkten vill jag vara mycket tydlig.
Hur gör jag då för att stilla min morbida hunger? Tja, en bok…
I söndags kväll skulle jag för första gången titta på en TV-sändning med min nya smart-TV. Jag hade utnyttjat TV:n till allt möjligt de senaste två veckorna. Exempelvis hade jag spelat PS4, tittat på film, och så vidare. Men jag hade inte tittat på en endaste liten sändning.
Det har blivit dags för ännu ett av mina favoritspel att skärskådas på Spelglädje, den här gången Merchants & Marauders. Precis som vanligt ska jag försöka vara så objektiv som möjligt, men när ni läser texten bör ni ha med er att det handlar om ett spel som jag tycker enormt mycket om. Tycker ni att jag är för subjektiv och strör onödigt många…
Kugghjulen snurrar, pannan uppvisar avgrundsdjupa veck och händerna fingrar nervöst på en spelkomponent som har självdött tre gånger i sin väntan på att placeras ut på spelplanen. Den stackars spelkomponenten har dock lång tid kvar innan den släpps ut i frihet, innehavaren tänker nämligen inte göra något förhastat. Övriga spelare påpekar…
Minns ni Zombie Dice – spelet som jag köpte eftersom jag misstänkte att det skulle vara kasst? Mitt resonemang var sunt: Oftast köper jag spel som känns kvalitativa; annat är slöseri med pengar. Men, resonerade jag, varför inte utmana de egna instinkterna en enda gång, och köpa ett lir som verkar dåligt? Ni vet, chansa lite?
Det är nu ett bra tag sedan jag, för första gången, lade mina Game of Thrones-älskande labbar på A game of thrones – The Card game. Att recensionen inte kommer förrän nu beror på att jag var ganska besviken på A game of thrones – The Card game efter mina första omgångar i dess sällskap och att jag hoppades få möjlighet att förändra det intrycket…
Sultanen i Nagala är död. Tråkigt för honom, men roligt för oss brädspelare. Hans position är ju ledig nu, och om vi är snabba kan vi roffa åt oss sagda anställning innan sultanatet ens hunnit utlysa den lediga tjänsten. Hur lyckas vi med detta? Givetvis genom att manipulera…
The Dice Tower är en amerikansk webbsida där recensioner, filmklipp och podcasts trängs i en fantastisk symbios. Även om jag inte följer deras förehavanden på regelbunden basis så tycker jag att de alltid är en pålitlig informationskälla gällande brädspels kvaliteter och brister och jag återkommer därför ofta dit när jag söker information om spel. Varje jul publicerar…
2015 är en vecka gammalt. Därmed har Spelglädje slumrat länge nog. Färdigskrivna artiklar och recensioner ligger redan och väntar på att publiceras. Så det är väl bara att börja? Martin och jag är inte säkra på vad året kommer att medföra. Kommer Martin att få ett nytt Dead of winter på hjärnan? Alltså ett spel…
Regnet piskar mot fönsterbläcken och kvällen kommer redan kl. 14. Städerna myllrar som ett resultat av den pågående tävlingen om vem som kan övertrassera sitt kreditkort på kortast tid. Den årliga kampen, mellan butiker och djurrättsaktivister, om skinkans existensberättigande brinner som allra hetast. Vem kan hitta på den mest vidriga glöggtwisten? Och Aladdin-försäljningen når nya höjder trots att…