Pain by Riccardo Cuppini (Licens: Creative Commons) Det finns saker som får mig att inte vilja spela brädspel. Värst av allt är – själva sittandet. Ni förstår, jag är inte ung längre. I skrivande stund är jag på väg att fylla 33. Om jag minns min biologi rätt, så peakar människokroppen kring 25; det är då våra…
Dags att sticka ut näsan igen #1
Kickstarter logo by Aslan Media (Licens: Creative Commons) Är det någon mer än undertecknad som tycker att 2015 har varit lite sömnigt hittills? Saker och ting fortsätter i sina invanda hjulspår och kristallkulan antyder inget om att livet framöver kommer att bli annorlunda. För mig råder det inga som helst tvivel om att den närmsta framtiden kommer att innehålla pool-…
När abstinensen sätter in
Exhausted by Henti Smith (Licens: Creative Commons) Det har nu gått 21 dagar, 2 timmar, 43 minuter och 15 sekunder sedan jag senast spelade sällskapsspel. Det är ingen vidare bra statistik för en entusiast och brädspelsbloggare, men det är liksom inte statistiken som är det stora problemet i sammanhanget. Skulle t.ex. en sprutnarkoman (ja, jag kan snart jämföra…
Att skapa ett spel #2
Trogna läsare minns att jag har tagit på mig ett projekt under 2015: Jag ska fantisera ihop en idé till ett brädspel och låta denna idé evolvera tills den i princip är spelbar. Två månader har gått av året utan att jag yppat så mycket som en stavelse om detta projekt. Två månader. Det är en sjättedel av året. Ganska mycket. Jag känner mig omsprungen…
Recension: Mystery of the Abbey
Är det möjligen någon som är lite mordsugen? Oavsett vad ni läsare svarar på den frågan så kan jag, utan omsvep och krusiduller, säga att jag, då och då, blir vansinnigt mordsugen. Mord är kul och mord är bra. Så länge ingen skadas alltså, på den punkten vill jag vara mycket tydlig.
Hur gör jag då för att stilla min morbida hunger? Tja, en bok…
Bingolotto – en recension… typ
I söndags kväll skulle jag för första gången titta på en TV-sändning med min nya smart-TV. Jag hade utnyttjat TV:n till allt möjligt de senaste två veckorna. Exempelvis hade jag spelat PS4, tittat på film, och så vidare. Men jag hade inte tittat på en endaste liten sändning.
Recension: Merchants & Marauders
Det har blivit dags för ännu ett av mina favoritspel att skärskådas på Spelglädje, den här gången Merchants & Marauders. Precis som vanligt ska jag försöka vara så objektiv som möjligt, men när ni läser texten bör ni ha med er att det handlar om ett spel som jag tycker enormt mycket om. Tycker ni att jag är för subjektiv och strör onödigt många…
Spelartyp: Matematikern
Kugghjulen snurrar, pannan uppvisar avgrundsdjupa veck och händerna fingrar nervöst på en spelkomponent som har självdött tre gånger i sin väntan på att placeras ut på spelplanen. Den stackars spelkomponenten har dock lång tid kvar innan den släpps ut i frihet, innehavaren tänker nämligen inte göra något förhastat. Övriga spelare påpekar…
Recension: Zombie Dice
Minns ni Zombie Dice – spelet som jag köpte eftersom jag misstänkte att det skulle vara kasst? Mitt resonemang var sunt: Oftast köper jag spel som känns kvalitativa; annat är slöseri med pengar. Men, resonerade jag, varför inte utmana de egna instinkterna en enda gång, och köpa ett lir som verkar dåligt? Ni vet, chansa lite?
Recension: A Game of Thrones – The Card Game
Det är nu ett bra tag sedan jag, för första gången, lade mina Game of Thrones-älskande labbar på A game of thrones – The Card game. Att recensionen inte kommer förrän nu beror på att jag var ganska besviken på A game of thrones – The Card game efter mina första omgångar i dess sällskap och att jag hoppades få möjlighet att förändra det intrycket…