I morgon strömmar det svenska folket till vallokalerna, varför jag nu ska skriva lite om zombies. Det finns en uppsjö bräd- och kortspel på zombie-temat. Jag har långt ifrån spelat alla, men vill påpeka att av dem jag spelat, är det väldigt få som inte varit underhållande. Både Martin och jag har nyligen införskaffat varsitt…
Den 20:e februari bestämde jag mig för att kasta alla hängslen och skärp åt sidan och förhandsboka samarbetsspelet Dead of winter. Att beställa saker direkt från USA blir ofta dyrt vid den svenska gränsen, varför jag hade utarbetat en extremt listig smuggelplan…
”Nåja, vad är väl en bal på slottet? Den kan var dötrist och långtråkig och alldeles… alldeles underbar!”
Vad har a) kubb och grillning i sommarkvällen, b) fika i alla dess former eller c) ett genomsnittligt samlag, gemensamt?
Äventyrsfilmen Jumanji betraktas förmodligen inte som en klassiker, men eftersom den tillhör min barndom så har jag den ändå väldigt kär. Den är dessutom en av få filmer med ett utpräglat brädspelstema, varför det länge varit min avsikt att skriva några rader om rullen här i bloggen. Då jag är som jag är, så har jag skjutit skrivandet…
Alla har upplevt följande: Man får nys om en film eller bok som verkar intressant, och förväntningarna skjuter i höjden… men sedan när man faktiskt upplever verket, så är man så besviken att man nästan känner sig bestulen. Märkligt nog tycks detta inte riktigt gälla…
Ni som har kikat på sidan ”Om författarna” har kanske lagt märke till att de spel Björn anger som sina favoriter redan är recenserade här på Spelglädje, men att inget av mina favoritspel ännu har fått den äran. Det finns flera anledningar till att det förhåller sig på det viset, men den främsta av dem är att jag tycker att det är otroligt svårt att…
Vägen från att, som brädspel, föra en undanskymd tillvaro i min spelgarderob, till att recenseras på Spelglädje kan vara lång, vindlande och dessutom våldsamt påverkad av slumpmässiga skeenden. Så är utan tvekan fallet med den recension du för tillfället är i full färd med att läsa, för sällan har turerna varit så många och tvära: För cirka två veckor sedan…
Om er skoltid var ungefär som min, då var kärleksbrev en viktig sak. När man drabbades av romantik – vilket skedde med viss regelbundenhet – och oundvikligen bestämde sig för att en ansiktslig konfrontation var alldeles för ansiktslöst konfrontation (ty sådana bör ju undvikas), då slog man sig ned med ett streckat papper för att författa en tillgivenhetsförklaring…
I ett tidigare inlägg på Spelglädje har jag berättat om hur min brädspelsbana började med heta dueller i Fia med knuff. Den tiden är dock sedan länge förbi och partierna har sedan dess varit lika ovanliga som kantarellerna jag (inte) hittar varje år. Fia med knuff är trots allt ett ändlöst tärningskastande där man, istället för att spela spelet…