Det har hänt oss alla. Man stoppar en Billy’s pizza i munnen, och upptäcker att mikrovågsugnen gjort matbiten jättevarm i kanterna – men att pizzabiten fortfarande är djupfryst i mitten. Ungefär så känner jag inför frågespelet Spektrum. Detta spel är i behov av lite mer arbete. In i mikron igen, alltså. Upplägget är klassiskt och enkelt: Spelplanen…
1987 satt speldesignern Klaus Zoch i ett hörn på spelmässan Spiel 87 i Essen, Tyskland. Med sig hade han ett spel bestående av en säck konstiga byggklossar som han kallade för Bausack, och gång på gång fick han förklara för de förbipasserande att det handlade om ett spel och inte en byggsats för barn. En som fastnade för Bausack var Bernward Thole, som då satt i juryn för…
”Jag har ingen chans att vinna!” utbrister Offret, just innan han bittert slänger sina spelkort på bordet. ”Alla är ju bara emot mig!” Och Offret har ju så klart rätt: Alla är emot honom. Men vad han inte riktigt förstår, är att alla inte bara arbetar mot honom – de arbetar även mot varandra. Alla mot alla-principen är trots allt helig i spelvärlden; man spelar för att vinna, inte för att…
Tycker ni, liksom jag, att det ligger något småcharmigt i att titulera sig Fabrikör? Det är en gammal fin titel som på något sätt har blivit så ovanlig att det ligger ett magiskt skimmer över den. Sen kommer man att tänka på Hasse Alfredssons karaktär Fabrikör Höglund i Den enfaldige mördaren och så byts skimret ut mot stank.
Har du läst Björns artikel om tematiska spel? Om så inte är fallet, rekommenderar jag dig att ta en titt (även om det inte är ett måste för att kunna ta del av denna Andra åsikt). För så mycket till andra åsikt blir det faktiskt inte, Björn och jag är som vanligt rörande överens: teman är grejen som gör grejen med spel. Utan teman skulle spelvärlden enligt mig vara en kall och hård plats som bara ger utrymme för habegär och meningslösa konflikter. Ungefär som livet…
Jag tröttnar aldrig på att citera den franske upplysningsförfattaren Denis Diderot: ”Mänskligheten kommer aldrig vara fri förrän den siste kungen strypts med den siste prästens tarmar.” Nu avslöjade jag förmodligen lite för mycket om var jag står i politiska och religiösa frågor, men…
Att handla med konst kan vara en djungel, och vill man göra de stora klippen kan det dessutom vara förenat med att riskera sin ekonomiska framtid. I Modern art slipper du de där riskerna, och som grädde på moset slipper du dessutom hänga upp tavlorna på din vägg. Vinst för alla alltså, förutom de som förlorar spelet så klart.
The Dice Tower är en amerikansk podcast om brädspel som jag ofta vänder mig till när jag söker information och åsikter att stödja brädspelsinköp mot. Hittills har de aldrig gjort mig besviken och därför håller jag stenkoll på deras sida varje år när det lackar mot jul och nyår; det är nämligen då de presenterar de spel…
Vår läsare Andreas gav oss en länk till Expressens test av ”julens roliga sällskapsspel” 2013. Där fälldes följande omdöme om King of Tokyo: Obegripligt. Tre högskoleutbildade vuxna läste instruktionerna – ingen förstod hur vi skulle spela. Känns som ett dataspel som gjorts om till sällskapsspel, men som borde fått förbli ett dataspel.
Lördagen den 28 december blev en speldag i det förflutnas, och de alternativa verkligheternas, tecken. Vid spelbordet satt endast jag och Martin, vilket givetvis inte hindrade oss från att ha väldigt roligt. Vi inledde med Arkham Horror, Fantasy Flight Games klassiska lir där 1920-talsstaden Arkham invaderas…