Spelglädje är fortfarande en sida i sin barndom. En vacker dag kommer vi svepa över världen till tonerna av Chariots of fire-musiken… men för tillfället håller vi fortfarande på att lära oss gå. Man får ta allt i små steg, vet ni. Med andra ord: Martin och jag kommer att lägga till, dra ifrån och…
Recension: Skip-Bo
Det finns många spel som jag betraktar som klassiker, och det finns många spel som jag vill återvända till på stadig basis. Men egentligen finns det bara ett enda lir som uppfyller båda kriterierna, och det är Skip-bo. Skip-bo, från tillverkarna bakom Uno, är ett kortspel utan tema. Det har ingen berättelse, inga trevliga…
Recension: Speculation / Real or fake
För många människor är ”att spela spel” synonymt med att man med hjälp av en eller flera tärningar förflyttar en pjäs på en spelplan. För mig är det inte alls på det viset, utan snarare är det så att de spel jag spelar helt och hållet saknar tärningar, och därför känns det ibland oerhört skönt även för mig att plocka fram…
Spelartyp: Den Paralyserade
Man vet att en Paralyserad spelare är i farten när tempot i sällskapsspelet plötsligt stannar av totalt och ingenting händer, samtidigt som den person vars tur det är, lutar sig över spelplanen, intensivt fokuserad, och börjar stöna att ”det här går inte”. Svett och svordomar kompletterar scenen – samtidigt som den värdefulla speltiden tickar bort…
Spelglädjes Spelartyper
Somliga är aggressiva. Andra återhållsamma. Vissa planerar allting i detalj; andra hanterar situationer efterhand som de uppstår. Någon kräver att regler följs till punkt och pricka. Ytterligare någon betraktar regler mest som riktlinjer att vända sig till i nödsituationer – men allra först då, och helst inte alls. Ja, sätten att sällskapsspela är nästan lika…
Recension: Spank the monkey
Jag är ett stort fan av humoristiska kortspel som är lätta att spela och som även innehåller en rejäl skopa av backstabbingmöjligheter. Med de kraven investerade jag i Spank the monkey, men även om spelet både är humoristiskt och rejält backstabbingvänligt har jag tyvärr en del funderingar kring det…
En andra åsikt: Att vinna eller förlora
Efter att ha läst Björns syn på det där med att vinna eller förlora i brädspel, känner jag att det vore på sin plats även för mig att skriva några rader i ämnet. Björn har helt klart rätt i det mesta han skriver, jag vill egentligen bara hålla med och eventuellt glänta lite på helvetets portar…
Recension: Genoa
Du är handelsman. Det är även dina motspelare. Alla vill ni roffa åt er maximalt med pengar – men för att lyckas med det måste ni förhandla och köpslå med varandra. Beskrivningen ovan stämmer in på många olika spel. Få lir har dock lyckats med konceptet i samma utsträckning…
Rapport från skyttegravarna: Genoa
Under ett par års tid nu har jag varit intresserad av Genoa. Det har stått med på önskelistor, varit slutsålt när jag skulle beställa det och varit ett frekvent sökord på Tradera, men trots detta har jag varken spelat eller ens sett det på riktigt. I helgen blev det äntligen ändring på det när jag,…
Recension: Bohnanza
Om ni ibland vaknar mitt i natten och undrar hur pass annorlunda era liv skulle ha varit om ni istället följt era drömmar och blivit bönfarmare – för just er finns kortspelet Bohnanza. Spelarna ikläder sig rollen som bönder. Uppdraget är enkelt: odla bönor, skörda bönor, tjäna pengar. Vinner gör den som har mest pengar när spelet är slut.