Har David Batra utvecklat ett brädspel? Ja, det har han tydligen. Eller, han har i alla fall hjälpt till. Förväntningarna blir ju någonstans därefter, men… vänta nu. Lådan och dess innehåll påminner faktiskt väldigt mycket om ett modernt brädspel. Kan det rentav vara… bra?
My crops ar down by robotpolisher (Licens: Creative Commons) Alla har vi någon gång tappat humöret riktigt ordentligt; ni vet när man blir sådär vansinnigt arg så att man antingen ger sig ut på mordturné eller går och gräver ner sig under ett hål? Med åldern tycks man dock lugna ner sig något och jag själv och…
Plats: I Drakborgen Ett spel: Drakborgen Legenden Två modiga hjältar: Sigeir Skarpyxe (Martin) och Yubara Tori-Jima (Anders) Sigeir Skarpyxe ”Du är en av de fruktade nordmännens främsta krigare. De många krigståg du deltagit i till fjärran länder har bara än mer ökat ditt rykte och stadfäst mångas övertygelse att ”ingen står i vägen för Sigeirs dubbelyxa”.” Yubara…
Speltyp: barnspel, familjespel, nostalgispel Antal spelare: 2-5 Speltid: okänt Språk: Svenska Ålder: 6+ Tillverkare: Alga Kära läsare, det har åter blivit dags att gräva ner sig i barndomsminnen och nostalgiskt bjäfs. Detta med anledning av att jag häromdagen tänkte tillbaka på min brädspelsbakgrund och kom fram till att det faktiskt förekom en hel del spel…
Trogna läsare av Spelglädje vet att jag då och då skriver recensioner av rent nostalgiska skäl, se t.ex. Assassin! och Ostindiska kompaniet. Nyss nämnda recensioner är egentligen bara skrivna för mitt höga nöjes skull – och självklart också för att ni läsare ska ha lektyr på personaltoaletten, för med handen på hjärtat så vill ni väl egentligen inte läsa senaste nytt…
Vi har alla förlorat något, upplevt något eller känt något som vi skulle vilja uppleva om igen. Saknad som då och då sticker till i hjärtat över ting som man, i princip, skulle ge vad som helst för att få tillbaka eller uppleva ännu en gång. Den där bilsemestern i Värmland om igen? Count me in. Åka Flygande mattan på Gröna Lund?
Dags för lite spelhistoria och nostalgi igen kära läsare. Häromdagen rotade jag nämligen lite bland flyttkartongerna i källaren och fick där syn på en stor, röd låda med en springande man i ett kikarsikte på locket; ASSASSIN! hade åter sett dagens ljus. Jag torkade omsorgsfullt bort dammet som hade samlats efter år av förvaring och log svagt för mig själv…
Alla har vi en förälskelse som kom in i, och försvann ut ur, våra liv. The one who got away, för att sjunga lite med Katy Perry.mFör mig? Hon var en tjej som svepte in i mitt liv med sitt eleganta, väldoftande hår – som fick mig att skratta, förundras och vara glad över tillvaron, men som precis lika hastigt övergav mig, och lämnade ett svart, hiskeligt hål av elände bakom sig.
För många människor är ”att spela spel” synonymt med att man med hjälp av en eller flera tärningar förflyttar en pjäs på en spelplan. För mig är det inte alls på det viset, utan snarare är det så att de spel jag spelar helt och hållet saknar tärningar, och därför känns det ibland oerhört skönt även för mig att plocka fram…