Temat i detta kortspel är medeltida. Jag vet inte varför – men visst känns det som om medeltiden – med alla dess tygkläder, knarriga golvplankor och överskummade ölstop; alla dess riddarturneringar, stenborgar och myntpåsar – är en alldeles ypperlig skådeplats för sällskapsspel? Det är en atmosfär som åtminstone jag mer än gärna återvänder till med mina nördvänner…
Spelsessionen har pågått i nästan 2 timmar. Entusiasmen flödar, spänningen är olidlig och man kan riktigt ta på stämningen kring spelbordet. Alldeles strax kommer någon att sätta sin diaboliska plan i verket och förgöra sitt motstånd i ett enda drag. Segern kommer att bli total och… vänta nu. Entusiasmen flödar inte alls, någon olidlig spänning existerar inte och visserligen kan man ta på stämningen runt spelbordet…
Jag är generellt skeptisk till licensierade produkter som bygger vidare på koncept som lyckats inom andra genrer. Allt för många bra filmer har blivit riktiga skitspel till konsol och PC och inte sällan känns det som att tillverkarnas tilltro till kända varumärken är så stor att de försöker komma undan med trasiga och framstressade produkter. Så när jag hörde att en av mina favoritspelserier till konsol, Bioshock, skulle få sin senaste del Bioshock infinite överförd till en brädspelvariant…
Jag är en feg person. Sällan sticker jag ut hakan utan att känna att jag har fakta att backa upp med, och av den anledningen är jag sällan heller först med nya produkter. Vid två tillfällen har jag frångått denna princip, vilka redovisas nedan för att skapa förståelse…
Det har hänt oss alla. Man stoppar en Billy’s pizza i munnen, och upptäcker att mikrovågsugnen gjort matbiten jättevarm i kanterna – men att pizzabiten fortfarande är djupfryst i mitten. Ungefär så känner jag inför frågespelet Spektrum. Detta spel är i behov av lite mer arbete. In i mikron igen, alltså. Upplägget är klassiskt och enkelt: Spelplanen…
1987 satt speldesignern Klaus Zoch i ett hörn på spelmässan Spiel 87 i Essen, Tyskland. Med sig hade han ett spel bestående av en säck konstiga byggklossar som han kallade för Bausack, och gång på gång fick han förklara för de förbipasserande att det handlade om ett spel och inte en byggsats för barn. En som fastnade för Bausack var Bernward Thole, som då satt i juryn för…
”Jag har ingen chans att vinna!” utbrister Offret, just innan han bittert slänger sina spelkort på bordet. ”Alla är ju bara emot mig!” Och Offret har ju så klart rätt: Alla är emot honom. Men vad han inte riktigt förstår, är att alla inte bara arbetar mot honom – de arbetar även mot varandra. Alla mot alla-principen är trots allt helig i spelvärlden; man spelar för att vinna, inte för att…
Tycker ni, liksom jag, att det ligger något småcharmigt i att titulera sig Fabrikör? Det är en gammal fin titel som på något sätt har blivit så ovanlig att det ligger ett magiskt skimmer över den. Sen kommer man att tänka på Hasse Alfredssons karaktär Fabrikör Höglund i Den enfaldige mördaren och så byts skimret ut mot stank.
Jag tröttnar aldrig på att citera den franske upplysningsförfattaren Denis Diderot: ”Mänskligheten kommer aldrig vara fri förrän den siste kungen strypts med den siste prästens tarmar.” Nu avslöjade jag förmodligen lite för mycket om var jag står i politiska och religiösa frågor, men…
Att handla med konst kan vara en djungel, och vill man göra de stora klippen kan det dessutom vara förenat med att riskera sin ekonomiska framtid. I Modern art slipper du de där riskerna, och som grädde på moset slipper du dessutom hänga upp tavlorna på din vägg. Vinst för alla alltså, förutom de som förlorar spelet så klart.