Liksom Kristian har jag ett exemplar av Power Grid i min garderob, och som den expansionssamlare jag är har jag självklart också en expansion till det: Power Grid – The new power plant cards. För den intresserade finns det för övrigt en mängd olika kartor att köpa separat till Power Grid; något jag själv har låtit bli då jag tycker att det räcker alldeles utmärkt med de två kartor (USA och Tyskland) som medföljer i grundutgåvan.
Etikett: sällskapsspel
Recension: Power Grid
När man läser att ett spel ligger på BoardGameGeek:s 10-topplista så skruvas förväntningarna självklart upp rejält. Power Grid (eller Funkenschlag som är det fantastiska namnet på den tyska förlagan) sällskapar ju med spelgiganter såsom Puerto Rico och Agricola på listan och två av designern Friedemann Frieses…
Att köpa ett nytt spel, del 3: Regelförklaringar
Vad är tråkigast med sällskapsspelande? Det finns bara ett svar: regelgenomgångarna. Problemet är lika stort som oundvikligt: Om man ska spela spel i grupp, då måste folk lära sig reglerna. Det är dock lättare sagt än gjort, för hur får man egentligen folk att fatta alla bestämmelser? Eller än värre – att komma ihåg dem?
Recension: Triovision
Ett resultat av den flytt som har präglat mitt liv i höst (jag ska sluta tjata om den, jag vet) är att jag och Frugan numera bor längre bort ifrån våra vänner. Ett lite ledsamt resultat av det är att det inte längre är lika snabbt gjort att samla ihop ett brädspelsgäng och Frugan och jag får därför i högre utsträckning ägna oss åt…
Recension: Yinsh
En insikt som drabbat mig när jag försökt skriva denna artikel: Det är svårt att recensera abstrakta spel. ”Nej, Björn!” utbrister nu någon ömsint läsare. ”Var inte så hård mot dig själv! Du är ju brädspelsrecensionernas Shakespeare. Inte ska du prygla dig själv med oförtjänt ödmjukhet!”
Recension: Ostindiska kompaniet
I mitt spelintresses gryning köpte jag de flesta av mina spel begagnade på nätet. För en person som ännu inte hade vågat ge sig på spel med engelska regler var detta ett sätt att få tag i roliga och till viss mån klassiska svenska spel billigt. Ett av spelen jag köpte under denna period var Ostindiska kompaniet konstruerat av…
Recension: Swärje
Galenskaparna & After Shave inleder sin dansbandsopera Grisen i säcken med följande illavarslande text: ”Varje likhet med verkligheten är tyvärr betydligt större än den borde vara.” Samma text borde stämplas på omslaget till kortspelet Swärje – ett spel som i skrivande stund förhoppningsvis studeras av statsvetare…
Nytt utseende!
Söndag är religionens dag. Alltså har Martin och jag träffats för att diskutera brädspel – och jösses vad det har diskuterats! Allt från vilka spel som ska recenseras framöver, till lite nya infallsvinklar på våra texter. Resultaten av allt detta kommer att uppenbaras i sinom tid. I skrivande stund vill vi rikta er uppmärksamhet mot…
Recension: Android: Netrunner
Ett datorvirus. Det är så jag bäst skulle beskriva kortspelet Android: Netrunner – det är ett datorvirus. Det har tagit sig förbi min brandvägg, satt mitt virusskydd i karantän, infekterat…
Att köpa ett nytt spel, del 2: Nördens längtan
För mig är nörd ett ord med många innebörder, men de två viktigaste är: 1. En person med ett brinnande intresse för någonting (en positiv definition). 2. En socialt handikappad tönt (en negativ definition). Huruvida jag passar in på definition 2 överlåter jag åt andra…









