Okej, här har vi en recension som borde ha skrivits för länge sedan; Mission: Red Planet har nämligen funnits i min ägo i minst 6 år. Varför det inte har blivit av förrän nu saknar anledning, rim och reson för genom åren har det med regelbundenhet kommit till bords både här hemma och på skolan där jag jobbar. Men nu är det dags! Plåstret ska bort och du ska får läsa ett och annat det roligaste spel om Mars som finns…
Ark Nova är för de som älskar Terraforming Mars och Ark Nova är för de som inte älskar Terraforming Mars. Jämförelsen är oundviklig. Båda har stora kortlekar med unika kort som du ska spela ut i din tablå och som har olika effekter, ikoner och krav. I båda spelen baseras din inkomst på hur högt du har kommit på en poängskala, i båda ska du placera ut hexagonformade brickor och inte minst är det två spel som är…
Mellan 1856 och 1863 odlade munken Gregor Mendel 29 000 ärtplantor i syfte att hitta svaret på genetikens gåta. Man måste ge beröm åt karln för hans hängivna och uthålliga påtande i klosterträdgården, men så fick han också, postumt får man anta, sin belöning i form av titeln ”Genetikens fader”. Själv är jag bara fader…
Det har inte direkt kryllat av speltillfällen med fyra personer i det Sidekickska hemmet de senaste åren. Pandemi och pest och allt vad det nu har varit. Men två personer som gärna bjuds in när tillfälle ges är Dalkullan och Östgöten. Detta trots att de är otroligt hårda motståndare, som båda har en tendens att…
Snön singlar ner utanför fönstret, Bing Crosby spelas på radion och du har en rykande mugg med glögg framför dig. Brasan sprakar, raggsockorna är på och det finns lussekatter inom en armlängds räckhåll. Vad kan möjligtvis göra en sådan stund bättre? Det ska jag berätta nu…
Ni vet hur det svåraste med en spelkväll kan vara att välja lämpligt snacks? När det gäller Targi är valet enkelt: dadlar. Helst de där torkade med smak av jordnötter och saltkaramell. De är kanske inte så allergivänliga. Det finns också en risk att lämna flottiga fingeravtryck. Men de uppfyller det viktigaste önskemålet av allt…
Jag börjar mer och mer misstänka att jag bodde under en sten 2018 för nu har det hänt igen. Bättre sen än aldrig brukar man ju säga men nu är det 2022 och jag är, precis som i fallet med Quacks of Quedlinburg, hopplöst sen till festen. Den här gången gäller det partajet som har dunkat och whoopat i Everdell-dalen i fyra år nu. Till min, och flera av mina vänners lycka…
Nein! Noooo! What arr yoo dooing!?
Platsen är antika SPIEL17 i Essen och tysken, som lät som Arnold Schwarzenegger, men som mer påminde om Homer Simpson, hade i uppdrag att lära mig och Herr Baguette hur man spelade Nations: The Dice Game utökat med Unrest-expansionen. Vi kände oss dumma. Reglerna var inte svåra, men att få varje drag analyserat och högljutt sågat av en blekblank german gjorde inte underverk för självförtroendet precis. Tysken till trots…
I en engelsk ordbok från 1755 beskrevs havre som ”en gröda som i England ges till hästar, men i Skottland livnär folket”. En skotte svarade då ”och det är därför som England är känt för sina hästar och Skottland för sina män”. Det är väl just den här sortens anekdoter som gör det så lätt att älska Skottland, inte sant? Man gör sig gärna en bild av att människorna är modiga, starka och envisa. Fåren är lurviga och höglandskossorna likaså, för att inte tala om de nakna benen under kiltarna. Whiskyn flödar, precis som de vilda forsarna mellan de vackra, skrovliga bergen.
Välkommen till recensionen av Azul – Sintras befläckade glas! Förlåt, jag kunde inte låta bli. Ibland får jag för mig att fulöversätta engelska titlar till svenska och att det blir roligt då. Det blir det inte alltid. Så för formens och ordningens skull tar vi om det:
Välkommen till recensionen av Azul – Stained glass of Sintra! Kom in! Vi har kakor!