Snön singlar ner utanför fönstret, Bing Crosby spelas på radion och du har en rykande mugg med glögg framför dig. Brasan sprakar, raggsockorna är på och det finns lussekatter inom en armlängds räckhåll. Vad kan möjligtvis göra en sådan stund bättre? Det ska jag berätta nu…
Ni vet hur det svåraste med en spelkväll kan vara att välja lämpligt snacks? När det gäller Targi är valet enkelt: dadlar. Helst de där torkade med smak av jordnötter och saltkaramell. De är kanske inte så allergivänliga. Det finns också en risk att lämna flottiga fingeravtryck. Men de uppfyller det viktigaste önskemålet av allt…
Jag börjar mer och mer misstänka att jag bodde under en sten 2018 för nu har det hänt igen. Bättre sen än aldrig brukar man ju säga men nu är det 2022 och jag är, precis som i fallet med Quacks of Quedlinburg, hopplöst sen till festen. Den här gången gäller det partajet som har dunkat och whoopat i Everdell-dalen i fyra år nu. Till min, och flera av mina vänners lycka…
Nein! Noooo! What arr yoo dooing!?
Platsen är antika SPIEL17 i Essen och tysken, som lät som Arnold Schwarzenegger, men som mer påminde om Homer Simpson, hade i uppdrag att lära mig och Herr Baguette hur man spelade Nations: The Dice Game utökat med Unrest-expansionen. Vi kände oss dumma. Reglerna var inte svåra, men att få varje drag analyserat och högljutt sågat av en blekblank german gjorde inte underverk för självförtroendet precis. Tysken till trots…
I en engelsk ordbok från 1755 beskrevs havre som ”en gröda som i England ges till hästar, men i Skottland livnär folket”. En skotte svarade då ”och det är därför som England är känt för sina hästar och Skottland för sina män”. Det är väl just den här sortens anekdoter som gör det så lätt att älska Skottland, inte sant? Man gör sig gärna en bild av att människorna är modiga, starka och envisa. Fåren är lurviga och höglandskossorna likaså, för att inte tala om de nakna benen under kiltarna. Whiskyn flödar, precis som de vilda forsarna mellan de vackra, skrovliga bergen.
Välkommen till recensionen av Azul – Sintras befläckade glas! Förlåt, jag kunde inte låta bli. Ibland får jag för mig att fulöversätta engelska titlar till svenska och att det blir roligt då. Det blir det inte alltid. Så för formens och ordningens skull tar vi om det:
Välkommen till recensionen av Azul – Stained glass of Sintra! Kom in! Vi har kakor!
Ett av spelen jag köpte på SPIEL21 i Essen var Furnace. Det var en chansning, det ska jag villigt erkänna. Både före och efter min demospelning visade min panna djupa veck och jag tror också att Herr Baguette blev lite frustrerad över min velighet. Samtidigt behövde vi ju något att spela på kvällen och varför då inte bara slå till? Avsaknaden av konkreta anledningar till återhållsamhet ledde till köp och jag kände mig…
Brukar du dagdrömma om en aktivitet som kan locka familjen från sina skärmar? Kanske har du redan provat Carcassonne och tänkt att det här med att lägga ut brickor var ju riktigt trevligt, finns det mer sånt? Eller är du en sådan som ordnar spelkvällar och letar efter lämplig underhållning i väntan på de slashasar som ramlar in någon timme efter utsatt tid? Kingdomino är svaret på alla dessa önskemål.
Vid två tillfällen i mitt liv har jag känt en önskan om att bli fågelskådare. Första gången var när jag bodde på ett bed and breakfast i skotska Tobermory. Ägarna (hängivna fågelskådare) hade ordnat ett fågelbord utanför ett fönster i matsalen, vilket gjorde att man kunde spana efter söta fåglar istället för att stirra på sin halvbrända skiva rostat bröd.
Speltyp: strategispel, familjespel Antal spelare: 2-4 Speltid: 60 minuter Språk: engelska Ålder: 12+ år Tillverkare: Renegade Game Studios Deck building. Smaka på det uttrycket en stund. Låter det roligt? Rätt svar på frågan är ”Nej, det låter varken spännande eller roligt, snarare som en motsats till bodybuilding.” Och på tal om sådant så har förresten att göra burpees inte ett…