Frekventa läsare av denna blogg är sedan tidigare förmodligen medvetna om att jag hyser en djup kärlek till spelet Bohnanza. Varför denna kärlek? Ni kan läsa min recension, eller helt sonika acceptera att spelet är briljant i all sin enkelhet. På samma sätt som man ibland ser hasch som en inkörsport till tyngre droger såsom…
Författare: elbjorno
Rapport från skyttegravarna: Monopol och Bohnanza
Plats: Martins plejs Två spel: Monopol och Bohnanza Fyra aktiespekulanter: Anders, Anna, Björn och Martin Midsommarafton på den skånska landsbygden. Grill i kvällningen. Nubbeglas i aftonljuset. Skratt i goda vänners lag. Och innan alla går och lägger sig, mätta på livets frodighet, tar man ett midnattsdopp under den stjärnklara natthimlen. Kan man begära mer av livet? Ack…
Rapport från skyttegravarna: Game of Thrones – The Card Game
Plats: Martins plejs Ett spel: GAME OF THRONES – THE CARD GAME Tre usurpatorer: Anders, Björn och Martin Jag borde börja i Westeros. Det är ju trots allt vad detta inlägg ska handla om – hur Anders, Martin och jag tampades om järntronen i Game of thrones – The card game ikväll. Hur vi satt…
En andra åsikt: Expansioner – det finns alltid mer att säga…
Förra året skrev Martin en artikel om expansioner till brädspel. Det är nu min tur att ägna några få rader åt ämnet.Överlag är jag mycket mer kritisk mot fenomenet än han, även om jag inte direkt kan påstå att jag hatar expansioner.Martin har givetvis rätt när han skriver att ”om något är riktigt bra, ligger det inte i sakens natur att man då vill ha mer?” Jo, det är klart…
The one that got away
Alla har vi en förälskelse som kom in i, och försvann ut ur, våra liv. The one who got away, för att sjunga lite med Katy Perry.mFör mig? Hon var en tjej som svepte in i mitt liv med sitt eleganta, väldoftande hår – som fick mig att skratta, förundras och vara glad över tillvaron, men som precis lika hastigt övergav mig, och lämnade ett svart, hiskeligt hål av elände bakom sig.
Recension: Dominion
Temat i detta kortspel är medeltida. Jag vet inte varför – men visst känns det som om medeltiden – med alla dess tygkläder, knarriga golvplankor och överskummade ölstop; alla dess riddarturneringar, stenborgar och myntpåsar – är en alldeles ypperlig skådeplats för sällskapsspel? Det är en atmosfär som åtminstone jag mer än gärna återvänder till med mina nördvänner…
Downtime
Är ni införstådda med vad begreppet downtime går ut på? Det används främst på industrier, och betecknar den tid när fabriken inte är igång. Alltså förlorad nyttotid. Downtime kallas även ett besläktat fenomen inom spelvärlden – nämligen den tid när en eller flera spelare helt enkelt inte spelar…
Recension: Spektrum
Det har hänt oss alla. Man stoppar en Billy’s pizza i munnen, och upptäcker att mikrovågsugnen gjort matbiten jättevarm i kanterna – men att pizzabiten fortfarande är djupfryst i mitten. Ungefär så känner jag inför frågespelet Spektrum. Detta spel är i behov av lite mer arbete. In i mikron igen, alltså. Upplägget är klassiskt och enkelt: Spelplanen…
Att svara eller inte svara
Jag ser en charm i frågespel. Ja, det är roligt att sätta sina kunskaper på prov, och ja, det kan vara ganska spännande att se vilka frågor som kommer, och ja, det är definitivt trevligt att briljera med någon obskyr kunskap vid de få tillfällen man har möjlighet att göra det. Alla de sakerna är trevliga och underbara, och jag har ingen beef med att folk uppskattar dem.
Spelartyp: Offret
”Jag har ingen chans att vinna!” utbrister Offret, just innan han bittert slänger sina spelkort på bordet. ”Alla är ju bara emot mig!” Och Offret har ju så klart rätt: Alla är emot honom. Men vad han inte riktigt förstår, är att alla inte bara arbetar mot honom – de arbetar även mot varandra. Alla mot alla-principen är trots allt helig i spelvärlden; man spelar för att vinna, inte för att…