Ni vet hur det svåraste med en spelkväll kan vara att välja lämpligt snacks? När det gäller Targi är valet enkelt: dadlar. Helst de där torkade med smak av jordnötter och saltkaramell. De är kanske inte så allergivänliga. Det finns också en risk att lämna flottiga fingeravtryck. Men de uppfyller det viktigaste önskemålet av allt…
Kategori: Recensioner
Recension: Everdell
Jag börjar mer och mer misstänka att jag bodde under en sten 2018 för nu har det hänt igen. Bättre sen än aldrig brukar man ju säga men nu är det 2022 och jag är, precis som i fallet med Quacks of Quedlinburg, hopplöst sen till festen. Den här gången gäller det partajet som har dunkat och whoopat i Everdell-dalen i fyra år nu. Till min, och flera av mina vänners lycka…
Nations: The dice game + Unrest (exp)
Nein! Noooo! What arr yoo dooing!?
Platsen är antika SPIEL17 i Essen och tysken, som lät som Arnold Schwarzenegger, men som mer påminde om Homer Simpson, hade i uppdrag att lära mig och Herr Baguette hur man spelade Nations: The Dice Game utökat med Unrest-expansionen. Vi kände oss dumma. Reglerna var inte svåra, men att få varje drag analyserat och högljutt sågat av en blekblank german gjorde inte underverk för självförtroendet precis. Tysken till trots…
Recension: Picture Perfect
Arrangerade familjefoton. Finns det någon enda människa som har njutit i samband med tillkomsten av ett sådant? Farbror Sture vill gärna ha sin pipa i munnen, den sitter ju alltid där annars, men det får han inte för tant Signe eftersom hon tycker att den stjäl uppmärksamhet från flugan hon köpt specifikt för den här dagen. När de väl är överens om att pipan i alla fall kan få vara i Stures ficka har 6-årige Kevin (alltid en Kevin) tröttnat och, i sin iver att leka ubåt, vält ner den ömtåliga vasen från Lanzarote-semestern -97. Materiell förtvivlan. Hårda ord. Fotot? Ja, det ser…
Recension: Thebes
Ibland räcker det att se en komponent för att drabbas av våldsamt spelbegär; något slår an och sen är man fast. Måste. Bara. Spela. Precis detta hände mig när jag kastade min första blick på spelplanen i Thebes. Den är stilren och Indiana Jones-doftande, har en vilsam färgskala och är alldeles, alldeles perfekt i storlek. Kan då själva spelet leva upp till spelplanens perfektion? Det ska jag försöka…
Recension: Glen More II: Chronicles
I en engelsk ordbok från 1755 beskrevs havre som ”en gröda som i England ges till hästar, men i Skottland livnär folket”. En skotte svarade då ”och det är därför som England är känt för sina hästar och Skottland för sina män”. Det är väl just den här sortens anekdoter som gör det så lätt att älska Skottland, inte sant? Man gör sig gärna en bild av att människorna är modiga, starka och envisa. Fåren är lurviga och höglandskossorna likaså, för att inte tala om de nakna benen under kiltarna. Whiskyn flödar, precis som de vilda forsarna mellan de vackra, skrovliga bergen.
Recension: Disney Villainous
Har du någonsin drömt om att vara en Disney-skurk? Det har inte jag, för vem, vid sina sinnes fulla bruk, suktar efter att mörda oskyldiga flickebarn och flå dalmatinervalpar? Trots detta var det en gång en samling spelkonstruktörer på designstudion Prospero Hall som räknade fram att det nog fanns en stor mängd potentiellt ondskefulla klantarslen i gruppen brädspelare…
Recension: Fiasco 2nd Edition
Trogna läsare minns givetvis att jag, i september 2018, bloggade om rollspelet Fiasco, ”a game about powerful ambition and poor impulse control”. När jag skrev den texten hade jag ännu inte provat spelet i fråga, varför jag valde att kalla inlägget för ”en försmak” — en semi-pretentiös formulering som antydde att jag hoppades få smaska i mig huvudrätten…
Recension: Jaipur
När det tipsas om spel för två personer nämns oftast Jaipur. Det är sant att det är ett spel för två personer, det är till och med det enda möjliga antalet deltagare. Men det betyder inte att det nödvändigtvis förtjänar sin eviga plats på alla dessa listor över tvåpersonsspel. Jaipur är för all del en rätt så trevlig aktivitet för två personer att fördriva en halvtimme med. Jag menar, det är inte varje dag man…
Recension: Unfathomable
913 och ångskeppet SS Atlantica befinner sig på resa för att korsa Atlanten. Till en början går allt bra, men snart börjar flera av passagerarna att plågas av mardrömmar med marint tema. Saker går från värre till värst när ett lik hittas i skeppets kapell (det religiösa utrymmet, inte väderskyddet) och det konstateras att döden tycks ha inträffat mitt i någon sorts ritual…










