Jag har en komplicerad relation till partyspel. Ofta gillar jag tanken men inser alltid, efter bara några minuters spelande, hur ytliga och skojdeltagarberoende de egentligen är. Jag saknar djupet och den enda riktigt roliga partyspelshändelsen jag kan dra mig till minnes är den här från 2013 då jag spelade Den glade mytomanen med Björn (som är sjuk i huvudet). Samtidigt är jag…
Recension: Everdell: The Complete Collection
Den som har läst min recension vet att jag var sen till Everdell-festen redan från start och lagom tills jag hade blivit så pass förälskad i spelet att jag började snegla åt expansioner bestämde utgivaren för att ta det hela till nästa nivå. En fläskig (eller nötig beroende på vilken religion man ägnar sig åt) utgåva med alla expansioner och allsjöns lullull crowdfundades och… jag lät bli att…
Recension: Ark Nova
Ark Nova är för de som älskar Terraforming Mars och Ark Nova är för de som inte älskar Terraforming Mars. Jämförelsen är oundviklig. Båda har stora kortlekar med unika kort som du ska spela ut i din tablå och som har olika effekter, ikoner och krav. I båda spelen baseras din inkomst på hur högt du har kommit på en poängskala, i båda ska du placera ut hexagonformade brickor och inte minst är det två spel som är…
Recension: The King´s Dilemma
Okej, det här blir svårt. Jag ska just till att recensera det… alltså, jag ska just till att recensera ett spel som inte liknar något jag har spelat förut. Förutom det så ska jag akta mig noga för att spoila något av spelets berättelse för dig. Men jag kan redan nu slå fast att The King´s Dilemma är speciellt. Det är annorlunda och alldeles, alldeles underbart.
Recension: Genotype: A Mendelian genetics game
Mellan 1856 och 1863 odlade munken Gregor Mendel 29 000 ärtplantor i syfte att hitta svaret på genetikens gåta. Man måste ge beröm åt karln för hans hängivna och uthålliga påtande i klosterträdgården, men så fick han också, postumt får man anta, sin belöning i form av titeln ”Genetikens fader”. Själv är jag bara fader…
Recension: Kids chronicles: Quest for the Moon stones
En gång i tiden, på SPIEL21 i Essen, köpte jag en julklapp till min dotter i form av Kids chronicles: Quest for the Moon stones. Redan samma jul låg det under granen och (inte alls redan) nu är jag redo att skriva en recension om spelet. Nu kan man ju tro att det faktum att det tog cirka 10 månader för mig och Meeplen att slutföra spelets totalt 5 äventyr är tecken på Kids Chronicles bedrövlighet och…
Rapport från skyttegravarna: Ark Nova
Det har inte direkt kryllat av speltillfällen med fyra personer i det Sidekickska hemmet de senaste åren. Pandemi och pest och allt vad det nu har varit. Men två personer som gärna bjuds in när tillfälle ges är Dalkullan och Östgöten. Detta trots att de är otroligt hårda motståndare, som båda har en tendens att…
Recension: Winter Kingdom
Snön singlar ner utanför fönstret, Bing Crosby spelas på radion och du har en rykande mugg med glögg framför dig. Brasan sprakar, raggsockorna är på och det finns lussekatter inom en armlängds räckhåll. Vad kan möjligtvis göra en sådan stund bättre? Det ska jag berätta nu…
Recension: Swindler
Överst på min spellista inför SPIEL22 i Essen stod Swindler. Det berodde inte, som man kanske kan tro med tanke på hur många fina spel som släpptes, på att jag hade sorterat listan efter bokstaven ”s” och det berodde heller inte på att listan i övrigt var tom. Swindler var kort och gott, som enda spel faktiskt, insorterat i kategorin ”must have”. Eventuellt sitter du och undrar…
Resedagbok Essen SPIEL22 – Del 2 och 3. Minst.
Dag 2 började med att jag och Herr Baguette småskyndade till Dice Towers bås för att hämta biljetter till den årliga gameshowen i Saal Deutschland. En som vanligt leende(?) Tom Vasel gav oss de pyttesmå biljetterna och dagen var därmed räddad. Dice Towers gameshow har blivit ett stående inslag i SPIEL-upplevelsen för oss eftersom den är både rolig och erbjuder vadderade sittdon att…