Tycker ni, liksom jag, att det ligger något småcharmigt i att titulera sig Fabrikör? Det är en gammal fin titel som på något sätt har blivit så ovanlig att det ligger ett magiskt skimmer över den. Sen kommer man att tänka på Hasse Alfredssons karaktär Fabrikör Höglund i Den enfaldige mördaren och så byts skimret ut mot stank.
Har du läst Björns artikel om tematiska spel? Om så inte är fallet, rekommenderar jag dig att ta en titt (även om det inte är ett måste för att kunna ta del av denna Andra åsikt). För så mycket till andra åsikt blir det faktiskt inte, Björn och jag är som vanligt rörande överens: teman är grejen som gör grejen med spel. Utan teman skulle spelvärlden enligt mig vara en kall och hård plats som bara ger utrymme för habegär och meningslösa konflikter. Ungefär som livet…
Jag tröttnar aldrig på att citera den franske upplysningsförfattaren Denis Diderot: ”Mänskligheten kommer aldrig vara fri förrän den siste kungen strypts med den siste prästens tarmar.” Nu avslöjade jag förmodligen lite för mycket om var jag står i politiska och religiösa frågor, men…
Om ni sett Woody Allens underbara Match point, då minns ni kanske att filmen ställer en märklig fråga till sin publik: Skulle vi helst vara begåvade… eller tursamma? Huvudkaraktären i filmen kommer till ungefär samma slutsats som jag: Tursamhet…
Att handla med konst kan vara en djungel, och vill man göra de stora klippen kan det dessutom vara förenat med att riskera sin ekonomiska framtid. I Modern art slipper du de där riskerna, och som grädde på moset slipper du dessutom hänga upp tavlorna på din vägg. Vinst för alla alltså, förutom de som förlorar spelet så klart.
The Dice Tower är en amerikansk podcast om brädspel som jag ofta vänder mig till när jag söker information och åsikter att stödja brädspelsinköp mot. Hittills har de aldrig gjort mig besviken och därför håller jag stenkoll på deras sida varje år när det lackar mot jul och nyår; det är nämligen då de presenterar de spel…
Vår läsare Andreas gav oss en länk till Expressens test av ”julens roliga sällskapsspel” 2013. Där fälldes följande omdöme om King of Tokyo: Obegripligt. Tre högskoleutbildade vuxna läste instruktionerna – ingen förstod hur vi skulle spela. Känns som ett dataspel som gjorts om till sällskapsspel, men som borde fått förbli ett dataspel.
Lördagen den 28 december blev en speldag i det förflutnas, och de alternativa verkligheternas, tecken. Vid spelbordet satt endast jag och Martin, vilket givetvis inte hindrade oss från att ha väldigt roligt. Vi inledde med Arkham Horror, Fantasy Flight Games klassiska lir där 1920-talsstaden Arkham invaderas…
Så har då ett nytt år valt att drabba oss, och det har därmed också blivit dags att sparka igång Spelglädje anno 2014. Äntligen! säger jag (och förhoppningsvis några till), det ska bli riktigt roligt att komma igång igen. Jag hoppas att julen och nyåret har varit fantastiska och att ni har hunnit med en…
Kära läsare, År 2013 går mot sitt slut, och sällskapsspelsbloggen Spelglädje tar ett litet uppehåll över helgerna. Vi återkommer i början av januari 2014 med fler recensioner och tankar – och då kommer vi givetvis fortsätta arbeta för att göra detta till en läsvärd och stimulerande sida. Vi hoppas att alla de läsare som hittat…