Herrlof, Herrlof. Ursäkta min franska, men vad i hela helsinki betyder egentligen det? Jag har så klart googlat nu, men fram tills nyss ägnade min hjärna sig åt att hitta på mer eller mindre rimliga betydelser. Min favorittolkning är nog den om att Herr Löf är en avlägsen och extremt efterhängsen släkting som dyker upp hos Herr Padda när det ska till att susa som allra mest i säven, men jag skulle också vilja slå ett slag för att Herrlof skulle kunna…
Brukar du dagdrömma om en aktivitet som kan locka familjen från sina skärmar? Kanske har du redan provat Carcassonne och tänkt att det här med att lägga ut brickor var ju riktigt trevligt, finns det mer sånt? Eller är du en sådan som ordnar spelkvällar och letar efter lämplig underhållning i väntan på de slashasar som ramlar in någon timme efter utsatt tid? Kingdomino är svaret på alla dessa önskemål.
En gång för länge sedan var jag ung, ståtlig och vacker och det ville sig därmed inte bättre än att jag blev bjuden på maskerad. Detta var jag så klart inte nödbedd till utan tvingade raskt min mor att köpa ett illgrönt påslakan och sy och sprätta det till ett sorts klädesplagg. Själv stod jag för en påskrisfjäder och en liten hatt i manchestertyg. Mina damer och herrar, får jag lov att presentera Sir Väs?
Björns underläpp darrar när han uttalar orden. Han lutar sig oavbrutet fram och tillbaka på sin stol och gestikulerar vilt samtidigt som han fäster sin bläcksvarta, blixtrande blick på oss. Fast det hjälper så klart inte. Björn passar inte i fläta och har otrovärdigt mycket skägg. Dessutom är det roligare att räkna pengar än att krama träd och rädda koalor. Jorden? Ja, den gick så klart under.
När jag gick i första klass läste fröken boken Ett fall för Nalle för oss. Den handlade om en nallebjörn som startade en egen deckarbyrå där han lyckades med precis allt utan att egentligen lyckas med någonting alls. Det gick bra oavsett, helt enkelt. Lika bra gick det inte för deckarbyrån som jag och en vän bestämde oss för att starta ungefär samtidigt. Det grövsta brott vi utredde (och bevittnade!) var när
Vid två tillfällen i mitt liv har jag känt en önskan om att bli fågelskådare. Första gången var när jag bodde på ett bed and breakfast i skotska Tobermory. Ägarna (hängivna fågelskådare) hade ordnat ett fågelbord utanför ett fönster i matsalen, vilket gjorde att man kunde spana efter söta fåglar istället för att stirra på sin halvbrända skiva rostat bröd.
Det finns konstiga sporter och så finns det konstiga sporter. Ski Tour: Biathlon gestaltar den kanske konstigaste av dem alla: skidskytte, tävlingsgrenen som med stor sannolikhet uppfanns ungefär såhär…
Plötsligt händer det; den vingklippte fågeln flyger igen. Den kutryggige rätar på sig och den slutna blomman öppnar upp sig. Folkhögskolan har återigen visat sig vara livsavgörande i unga människors liv, halleluja! Ibland får det vara så, ibland sluter sig mörkret tätare och inget ljus faller över våra kursdeltagares liv. Det går inte alltid väl….
Sommar. Lata dagar i skuggan, jordgubbssaft med sugrör, bad, glass, kallt kaffe och… Spiel des Jahres. Nu verkar det ju som att jag tycker att utdelandet av nämnda pris är en av de årliga sommarhöjdpunkterna, men det är helt fel. Ska jag vara ärlig blir jag lika överraskad varje år över att det har varit dags för tyskarna att utse sitt (och därmed världens) bästa
Frugan älskar Skip-bo. Björn älskar Skip-bo. Typ alla älskar Skip-bo. Jag… tycker att det är helt okej men spelar helst något annat. Vilket spel jag istället skulle föreslå som bjuder på motsvarande spelupplevelse har dock länge varit oklart. Fram tills nu vill säga…